Hej alla! Hoppar in här nu då min lilla dotter föddes igår efter en snabb förlossning. Eftersom hon föddes hemma planerat sitter vi mest bara och ammar och myser.
Ska bli roligt att läsa ikapp lite här, helt otroligt att en av de första "julibebisarna" redan är 6 veckor 
.
Alltså att det kan vara sån skillnad på två syskon. Min första vägde inte ens 3 kg vid födseln och när han var 3 veckor så hade han vara gått upp 300 g från födelsevikten (gick inte ner något nämnvärt efter förlossningen heller). Den här vägde 4.5 kg, gick ner 300 g och nu vid 3 v ålder väger han 510 g mer än födelsevikten (800 g från lägstavikten alltså). Fast ändå till utseende är dom sjukt lika<3
Det ska bli roligt att se vid vilken ålder det börjar jämna ut sig lite :)
. Vid 1 månaders ålder var min andre son 64 cm lång, så lång var förste sonen när han var 5 månader.
Oj det var en stor bebis :) är han fortfarande stor i växten eller trubbade det av så småningom?
. Minst ett huvud längre än alla andra i samma ålder, men tillväxten har ändå avtagit så han är inte onormal på något sätt. Hoppas han håller sig under 190 som vuxen .
Hur är vardagen för er andra?
Lucas vill vara i famnen hela tiden, även om han sover så vaknar han direkt när jag lägger ner honom.
Vill gärna snutta konstant, och blir upprörd och knorrar och småskriker när mjölken är slut. Kompletterar med ersättning också.
Vill ju inte samsova, men det har ändå blivit så att han somnar i babynestet, sen vaknar han på natten och jag liggammar och somnar. Så ligger han och snuttar resten av natten.
Jag har fortfarande inte duschat eller borstat tänderna, och går runt här hemma i amningslinnet jag sov i, och trosor. Och bär på bebis som inte vill vara ensam.
De större barnen har inte klätt på sig, och ingen lunch har blivit gjord heller.
Såg efter att jag postat inlägget att jag nog lät gnällig, inte meningen, jag har inget att klaga på egentligen! Tänkte mest höra hur ni andra har det under dagarna :)
Funderar på att testa sjal.
Ang samsovning så har jag gjort det med mina andra barn, rätt långt upp i åldrarna. Tycker det är jättemysigt. Men rekommendationerna är ju lite annorlunda nu, och jag är livrädd för psd. Både jag och sambon sover djupt, igår kväll tex var jag tydligen omöjlig att väcka sen jag somnat. Tänk om jag råkar ligga ihjäl honom. Hur skulle man ens kunna leva vidare efter något sådant :(
.
Med samsovning hur menar du då? Ligger bäbisen bredvid eller? Vi har Leon i babynest mellan oss men han hatar att ligga på rygg och vaknar varje gång jag lägger ner honom från amningen. Sömnbristen börjar verkligen tära på en men är livrädd för psd...
Usch usch usch! Jag är såå nedstämd när jag borde vara som lyckligast... Vår dotter kom den 27/7 och är två veckor idag. Igår var BVC här på hembesök och skulle väga lillan.. det visade sig att hon gått ner i vikt! Jag som trodde att hon skulle ha gått upp nu när amningen började fungera! Så nu måste hon äta var tredje timme med både amning och tillägg.. Sagt och gjort men hon vill inte äta så mycket åt gången, får tvinga i henne mat men hon kräks bara upp om det blir för mycket :( det skär i mitt hjärta! Är det någon som varit med om samma och kan stilla min oro?
Jag undrar alltid om det här med maraton amning...hur gör man det egentligen? Min Oskar äter så kort tid och när han är nöjd släpper han bröstvårtan...
Om det finns dåligt med mjölk så drar han och släpper hela tiden, och det ökar ju knappast produktionen? Någon som har tips? Känns som det sinat rejält här...
Nu är vi överens här hemma med namnet. Här har vi då Victor, Andreas, Falke med Victor som tilltalsnamn.
. Falke var ett häftigt namn. Här tog det 3 dagar att komma fram till ett förnamn ( var så inställd på en pojke ). Men till slut blev det Idun Maria ( Maria efter farmor ).
Fy fan va trött jag är på det här med magen. Jag förstår att det är ett nytt tarmsystem och att det förmodligen är obehagligt för han när det kommer igång men det skär i hela mig att se honom såhär otröstlig.
Jag hatar att inte kunna trösta honom. Ingenting funkar. Han kan somna jättefint vid tutten, så lägger man ner han och han sover tio minuter sen börjar han med benen och sen hela kroppen. Sparkar och vrider sig och gnäller för att tillslut bli ledsen och i värsta fall hysterisk.
Ibland går det att amma men ibland funkar inte ens det utan han släpper tutten och bara gråter.
Jag längtar verkligen tills den här fasen är över..