Nu är bebisarna här! Bf Juli 2017
Kul med ny tråd!
Flicka, 27/6.
Kul med ny tråd!
Flicka, 27/6.
Idag har vi varit på viktkontroll igen. Som jag skrivit i den andra tråden så var vår tjej lite tyngre än genomsnittet när hon föddes (nästan 3,8kg) men tappade i vikt första dagarna och hade sedan en lite långsammare viktuppgång än vad BVC förväntat sig. Därför har vi varit väldigt noga med att mata minst var 3-4 timme. Den 7/7 när hon var 10 dagar gammal vägde hon alltså 3,69. Idag den 12/7 passerade hon äntligen födelsevikten med råge! 3,87 kg vägde hon. Och huvudmåttet hade också blivit större. Skönt!
Till svar på frågan tidigare i tråden så har jag överlag mått bra rent fysiskt sedan förlossningen. För några dagar sedan kände jag av ganska starka kramper i livmodern, och när jag gick på toaletten så stöttes något stort ut (stort PLOPP o_0). Sen dess har jag inte känt av något, förutom att underlivet ömmar till och från. Första veckan hemma var det jobbigt rent mentalt, med stark ångest på kvällarna, men det har blivit bättre även om det inte är helt borta ännu.
Hur har ni gjort med besök och så? Vi har haft några stycken besökare men de flesta kommer nästa vecka.
Var ute idag och blev fast i regnet. Var kall när jag kom hem och tänkte värma upp mig i duschen, men det råkade bli ett bad... ooups... Jaja, tänker att badförbjudet främst gäller sjöar och hav. :)
Jag är inte så orolig för psd... oroar mig för andra olyckor o sjukdomar däremot. Psd har varit så omskrivet senaste decennierna att jag tror att det verkar som en mycket större risk än vad det faktiskt är. Förekomsten varierar ju lite mellan åren men enligt den här sidan var det 0.15 per 1000 födda år 2011 ( www.internetmedicin.se/page.aspx ), alltså mindre än en promille.
Vår tjej sover i en bedside crib. Det funkar bra. Ibland somnar jag när hon suger på tutten o då sover hon bredvid mig några timmar. Är lite rädd för att rulla på henne, inte för psd specifikt men för andra skador som kanske kan uppstå på det sättet.
Våran lille kille har snart varit ute i 2 veckor villet känns galet! man får ju smått panik över va fort tiden går. Han är helt fantastisk och sover så himla mycket, matar max 2ggr per natt och sen ca var 3-4e timme på dagarna. Han sover med mig i sängen men jag sover väldigt lätt dock, ligg ammar oftast på natten så känns enklast så! Tror han skulle kunna sova egen säng med men jag vill gärna ha honom nära...
Amningen funkar så där.... Han kan ta ordentligt grepp och suga men oftast när han läggs vid brösten så bara munnar han och slickar lite. Han gapar nog inte tillräckligt och inget jag gör hjälper.... sen plötsligt så får han tag och det fungerar bra. Detta ger ju en frustrerad bebis och en massa läckande mjölk! Vi har inte badat honom än men måste nog göra det pga mjölk läckaget
Sen är det detta med namn... Han är fortfarande inte namngiven! Panik över detta med såklart....ett namn som kom spontant till både mig och sambon är Walter. Vad tycker ni om det?
Pust! Om någon orkar och vill höra våran förlossnings historia är det bara att hojta till! Ingen av våra tre har hört till de normala
Nån här som använder bärsjal? Något lätt och smidigt sätt att knyta på för en bärsjalsnybörjare :) (bör finnas på YouTube så man kan se hur man gör)
Vår tar napp, fungerar bra och lugnande på henne. Märker på hur intensivt hon suger om hon är hungrig eller bara vill snutta.
Senaste nätterna har varit hemska här!! Hon som sovit så bra både under dagen och natten innan. Senaste nätterna har hon vaknat kring 2 (normalt) men varit jättesvår att få att somna om igen efter amning. Hon ligger o gör ljud, inte skrik/gråt direkt men gurglanden o pip, typ som att hon inte är mätt eller har något i blöjan. Så jag tar upp o kollar, hon suger i sig kanske 2 klunkar mat till, somnar, sen fortsätter det igen med ljuden o sparkande ben efter 5-10 minuter. Jag lyckas inte sova igenom det för jag kontrollerar hela tiden om hon kräks (är en ganska kräkig bebis) när hon gurglar, vill inte att hon ska sova i blöta kläder...
Tror att anledningen är att hon somnar när hon får mat och därför inte äter sig helt mätt. Har försökt att kittla händer o fötter, blåsa på ansiktet etc, men hon sover igenom det o är ointresserad av att fortsätta äta... tills jag lägger tillbaka henne i spjälsängen. SUCK :/
R har också hormonprickar men de har faktiskt gått ner senaste dagarna. BVC sa att de förmodligen skulle bli värre så vi får väl se? Men barnmorskan på BVC sa att bara lämna de ifred, att de inte besvärar henne o försvinner av sig själv efter ett tag.
Andra natten utan sömn och jag är så trött att jag bara vill gråta. Gjorde misstaget att åka iväg på dagen trots endast 2 timmars sömn. Hade väldigt trevligt men kunde då inte vila när han vilade.
När vi kom hem på kvällen var han jättesur och otröstlig, vet inte om han var överstimulerad?
Han sover så otroligt dåligt på rygg men bra på mage men jag är så fruktansvärt rädd för psd. Och med sömnlösheten kan jag inte hantera rädslan. Var med om en del jobbiga saker när jag växte upp och är rädd att allt dåligt ska hända mig bara för att.
Vet inte vad jag ska ta mig till...