Nu är bebisarna här! Bf Juli 2017

Acinnaleh - Flicka 22 juni

Idag har vi gjort avtryck i trolldeg som vi hällt gips i. Hoppas de blir fina när vi kan borsta av trolldegen. Det var inte jättepoppis hos dottern... inte det efterföljande badet heller ;) men nu tror jag naveln äntligen är helt ren också.

Läser förresten om detta med kläder. Vår tjej är helt klart en 50-tjej. 50-56 är ofta jättestort. Tror dock hon växer för hon är verkligen sur ibland om maten tar slut. Har hänt i söndags och det var nog vårt fel då vi gjorde långutflykt i bil med promenad på resmålet. Nästa mätning är på torsdag. Efter 2v låg hon 35g under födelsevikten men hade ökat 170g på en vecka.

Tjejkläder är förresten roligt, finns ju hur mkt söta klänningar och typ trosbyxor som helst.

Vi slarvade med att se till att hon ammade. Ammade före resan men sen tog det nog lite mer tid än vanligt innan hon ammade igen. Blev lite i ofas liksom. Hon sover dessutom sjukt bra i vagnen så hon var både pigg när hon kom hem och hungrig...

Vi hade inte tillräckligt i 50, främst byxor som är svårt. De hon har är för långa oavsett storlek ;)

Imorrn har vi nästa BVC besök.

Kroppen börjar bli ok, men känner mig rätt trött och svag.

Det är värre med psyket, gråter mycket och är helt överkänslig. Gråter för allt och inget.

Någon mer som drabbats?

Idag har vi varit på viktkontroll igen. Som jag skrivit i den andra tråden så var vår tjej lite tyngre än genomsnittet när hon föddes (nästan 3,8kg) men tappade i vikt första dagarna och hade sedan en lite långsammare viktuppgång än vad BVC förväntat sig. Därför har vi varit väldigt noga med att mata minst var 3-4 timme. Den 7/7 när hon var 10 dagar gammal vägde hon alltså 3,69. Idag den 12/7 passerade hon äntligen födelsevikten med råge! 3,87 kg vägde hon. Och huvudmåttet hade också blivit större. Skönt!

Till svar på frågan tidigare i tråden så har jag överlag mått bra rent fysiskt sedan förlossningen. För några dagar sedan kände jag av ganska starka kramper i livmodern, och när jag gick på toaletten så stöttes något stort ut (stort PLOPP o_0).  Sen dess har jag inte känt av något, förutom att underlivet ömmar till och från. Första veckan hemma var det jobbigt rent mentalt, med stark ångest på kvällarna, men det har blivit bättre även om det inte är helt borta ännu.

Hur har ni gjort med besök och så? Vi har haft några stycken besökare men de flesta kommer nästa vecka.

Hur mycket är era små vaken på nätterna?

Olle har sovit rätt bra från start, vaknat och ätit bara...men nu har vi haft två nätter där han varit vaken en del, och jag har glömt hur jobbigt det är!! Det tär verkligen på psyket och jag känner mig otillräcklig. Mannen fick påminna mig om att vi faktiskt hade det likadant med de andra två...speciellt äldsta sonen.

Olle har också svårare och svårare att vara hos någon annan än mig, vilket får mig att känns mig "taskig" mot de andra barnen.

Mina bröstvårtor har börjat göra ont igen efter allt snuttande och dragande.

Känner mig ledsen idag, tårarna bränner bakom ögonlocken. Känner mig så otillräcklig. Har ingen lust och ingen ork.

Skulle på hörselkontroll och pku-test förut och var färdigpackad för att åka hem. När vi kom in till sköterskan så började han skaka som ett asplöv så hon kollade blodsockret. 1.6 och det ska vara minst 2.5.

Nu ligger vi inlagda på neo (tro det eller ej, men exakt samma rum som vi låg med storebror..) och han blir sondmatad för han har varit så trött nu på eftermiddagen att han inte orkat äta. Det ser redan mycket bättre ut så förhoppningsvis blir det inte många dagar innan vi får åka hem :)