Hallå där!
Jag hoppar in här! Jag fyller 24 och sambon är 27.
Jag plussade igår (weeeeiiii :D) , är enligt app i vecka 5 (4+1). Jag och min sambo har försökt i 4 månader vilkey gick fortare ön vad vi trodde! Min mamma och pappa försökte i 9 ÅR!
Jag har ätit minipiller i 7 år, tog mitt sista piller för 4 månader sedan . Enligt app, bf i början av april.
Måtte detta gå vägen nu!!
Idag kom mitt första illamående på morgonen så pass så att det kom upp..
När jag va gravid med sonen mådde jag lite för bra. Det ända som jag hade då va växtvärk.
Hur är det med er och era symtomer?
Någon mer som blir illamående vid träning? Det och mina bröst är biverkningar jag fått, känslan av "mensvärk" också. Glad att jag inte behöver kissa hela tiden än
Jag vet när jag var typ 13år hade jag extrem mensvärk kunde inte stå upp men slutade så fort jag la mig ner, är precis så nu med! Känns inte som att det borde göra såhär ont..
Bara v4 så varje gång jag går på toa kollar jag rädd ner för känns som mens :(
Jag hade mensvärk förra graviditeten. Även kramper som före mens, sprang på toa varje kvart för att se om det kom blod. Och blod kom det men bara lite och bara så att man kunde se på pappret. Barnet växte fint och fyller 3 i november
Jag har oxå en hel del molande i magen. Mer hungrig o uppblåst oxå.
Vi ville dela lyckan med våra familjer samma dag så vi gjorde speciella saker till var och en för att få reda på vår graviditet. Händer något så kommer vi ändå behöva våra familjers stöd.. Vi står våra familjer väldigt nära också så kändes som det enda rätta för oss.. Vi ska på ett tidigt ul redan i v8 och tänker då gå ut till våra närmsta vänner eftersom missfallsrisken minskar till nästan som efter v12 om vi hör lilla hjärtat<3. Sedan efter Kubtest(v11-14) eller RUL går vi mer utanför till bekanta, skola/jobb tror jag är planen :)
Har inte haft mensvärk innan så kan inte riktigt jämföra med det. Men molande är det nästan hela tiden. Idag har jag varit hungrig och svagt illamående samtidigt... o så trött.
Jag har berättat för min mamma o en nära vän, annars ligger jag lågt ett tag. Är föräldraledig till februari så berättar nog för chefen i höst att jag blir kvar hemma. :)
Jag berättade för min mamma idag :) Vecka 5 nu, 4+0.
Vi var och åt lunch tillsammans på ett kinaställe. Jag gick runt i mina egna tankar runt buffébordet och tänkte väl inte så mycket på vad jag tog. När vi satte oss insåg jag att jag lagt på sushi! Är inte superinsatt ännu på vad man får och inte får äta men sushi har jag för mig att man ska vara försiktig med. Jag brast ut i skratt och berättade. Hon blev jätteglad och började gråta. Kändes ändå helt rätt att berätta för henne såhär tidigt. Min fina mamma!
Jag beställde hem böcker till våra föräldrar som heter mormors bok: minnen till mitt barnbarn. Alla ska få varsinn, finns för både mor och farföräldrar :) till min syster ska jag göra en korg med bra att ha saker hemma när jag och bebisen kommer å hälsar på :) sambons bror kommer nog få en napp där det står världens bästa farbror :) vi kommer nog berätta om en vecka för familjen :) chefen och vänner berättar jag nog nån gång efter vecka 12
Chansen för att allt går hela vägen ökar när hjärtat börjar slå. Så det är det som menas. Men får man inget ul får man inte veta det utan får lita på sig själv och sin kropp.
Förra gången fick vi göra många tidigs ul pga flera års ofrivillig barnlöshet och blödningar under graviditeten. Denna gång ser allt exemplarisk ut så länge (första försöket, inga blödningar än, lagom symtom så att man känner sig påmind men där vardagen inte påverkas mm) så det kan bli betydligt svårare att övertala bm om att skicka remiss.
Jag har dock en cysta på ena äggstocken och den har växt på sistone så jag kanske ska ringa min gyn och be om att få komma in på ul för att se hur stor den är nu när graviditeten börjat och så får jag se något mer "på köpet"? Klart värt ett försök i alla fall.