Asperger

Detta är talande, liksom hur andra aspergare/autister svarat i tråden. Jag skrev tidigare om hur aspergare kommer med de mest fantasifulla och galna "förklaringar" till det ena och det andra som kan uppfattas som ofördelaktigt, och jag tycker mig ha fått det bekräftat i tråden.

Det är som sagt inte svårt att se att förhållanden med aspergare är krävande. Hur kan man ens diskutera saker med sin partner om denne inte kan ta något som helst ansvar för saker som blir fel? "Nej det var du som gjorde fel" och sen kommer en oändlig monolog om varför man är Lucifer själv som ens vågade yppa denna oerhörda kränkningen, blandat med anklagelser om allt man själv gjort fel. En del tvingas helt sonika att ta på sig skulden för allt som går fel (i "diskussioner") för husfridens skull.

Det är lite som små barn som håller för ögonen och inte tror att andra ser dom. Här får vi direkt inblick i hur aspergare fungerar, på ett väldigt tydligt sätt. Om man ändå kunde diskutera saker med aspergare så vore mycket vunnet, men det hör till handikappet att det i princip är omöjligt.

Jag undrar om du inom det närmsta halvåret har mått dåligt för hur du behandlat någon annan, och ifall skuld/skamkänslorna varit så starka att du vidtagit några åtgärder för att rätta till situationen?

Har du det senaste halvåret gjort avkall på någonting du verkligen viljat ha/behövt för att någon annan behövt/suktat det mer än dig?

Kort sagt, hur ofta och på vilket vis uppoffrar du dig för andra som står dig nära (och kanske främlingar)? Nu talar jag inte om att skänka pengar till välgörenhet (även om det är mycket vackert), utan det emotionella försakandet.

Jag håller med om att man skall försöka att undvika sådana situationer.

Om du exempelvis vet att du har rätt i en sak när du har en diskussion med någon närstående, men avstår från att driva saken eftersom denne har det jobbigt/är trött.

Att du går med på att åka till jättejobbiga släktingar (utan att ge personen som har glädje av det skuldkänslor) för att du vet att någon annan i din familj uppskattar besöket.

Att du lyssnar på någon som har det jobbigt och är förstående trots att du själv har det tufft, utan baktankar som "att om jag lyssnar och är förstående kan jag sedan få vädra mina problem".

Listan kan göras lång.

Köper du att asperger är en mental nedsättning? Att aspergare troligtvis är överrepresenterade inom kriminalvården och på rättspsyken? Att aspergare har svårt med de högre kognitiva (exekutiva) funktionerna? Och att aspergare har svårt för att sätta sig in i hur andra människor tänker och fungerar?

Ja visst skiljer det från aspergare till aspergare, men för att få diagnos måste man ha påtagliga svårigheter.

Jag tror att det är oproportionerligt många i gruppen aspergare som är kriminella ja. Många med autismspektrumtillstånd är våldsamma, hela 38% av de autistiska barnen uppvisar våldsamma och aggressiva drag. Men jag tror att ytterst få njuter av att vara handikappade på ett sätt som gör att andra far illa.

Det kan jag inte svara på, men hitintills har ingen anklagat mig för att vara dålig på att läsa av andra människor. Jag har heller aldrig fått någon diagnos eller varit kriminell oavsett om någon här skulle anse att jag "egentligen är någon som de tidigare talat med på forumet". Dessutom överdriver nog många forumprofiler lite varstans om att de "suttit på kåken" och liknande för att det är just internet.

Men ja jag är långt ifrån felfri, skillnaden jag tycker mig se mellan aspergare och andra är att få ur den gruppen är uppriktigt öppna för att ha fel, vilja ändra sig och ha en mänsklig ödmjukhet. Jag har träffat narcissister som varit mera ödmjuk än aspergare.

Jag kan ha fel, men två släktingar är psykologer och de har sagt att man måste ha så stora svårigheter att det blir märkbart och påverkar individen negativt för diagnos.

Jag har läst mycket om autism och asperger, och de autistiska barnen som grupp skiljer sig från övriga barn i fråga om aggressivitet.

Jag har jobbat på ett öppenboende för vuxna med NPF, och vikarierna brändes ofta ut pga av allt våld de utsattes för av brukarna. Autisterna och aspergarna var ofta mycket våldsamma, och detta var inget "värstingboende" utan ett HVB-hem för de som behövde stöd och hjälp. Anledningen till att inga lågfungerande autister fanns i studien jag länkade till beror förmodligen på att de mera lågfungerande autisterna har man mera överseende med. Man polisanmäler exempelvis inte Jörgen 45 som knappt kan gå när han försöker att hugga en med gaffeln. Det blir svårt att utkräva ansvar från autister som inte kan ta hand om sig själv på de mest basala planen.

Jag har även jobbat på ett fängelse och stötte där på jättemånga högfungerande autister (ca 10%). Sedan dess har jag satt mig in i ämnet och statistiken bekräftar mina egna upplevelser.

Alla autister/aspergare beter sig naturligtvis inte såhär, men lite konstigt är det allt när en aspergare använder psykopat som ett skällsord. Eller när en högfungerande autist menar på att narcissister är egocentriska.

Jag har även träffat två aspies som haft normala liv, och dom var väldigt narcissistiska. Sedan har jag haft kontakt med nära på hundra människor som varit i relationer med aspergare, dom hade det jättetufft.

När jag kikat in på aspergersiter så förfasar sig många aspies över psykopater, att de är mer kriminella, har dålig empati och bara utgår från sig själva. Asperger skiljer sig inte nämnvärt mycket från psykopati. Psykopaten saknar affektiv empati och aspergaren saknar kognitiv. Utfallen i fråga om brottsfrekvenser och våldsbrott är liknande, liksom hur omgivningen uppfattar dom (många far illa som har en aspie i sin närhet). 

Så ja, alla narcissister är inte "onda" liksom alla aspergare inte är onda. Men det är inte mycket som skiljer personlighetsstörningar från asperger.