DrömlivetiHD: Spännande! Då får vi verkligen hoppas att det går vägen nu då!
Kul att följa andra som går i samma tankar
Anledningen till att vi ska vänta till att köra på riktigt till december vet jag inte riktigt. Men det känns som en bra startpunkt :) Vi har faktiskt varit bebisverkstaden tidigare, förra sommaren. Då gick det jättefort! Jag tog ut min hormonspiral i juni och blev gravid i juli.
Vi var beredda på att få kämpa för ett plus eftersom vi är lite till åren (44 och 36 år). Men kroppen ville annorlunda 
Och när vi väl satt där med vårt positiva grav-test så fick sambon lite kalla fötter och massor av frågor hopades i hans huvud... Hur blir det med bil, utbygge, de andra barnen, hans ålder osv osv. Det hade ju gått så fort...
Vi bestämde oss för att landa i det och låta nyheten smälta.
I vecka 6 började jag må illa. Och då talar vi inte om lite morgonillamående utan om RIKTIGT JÄVLA ILLAMÅENDE! Jag fick inte ens behålla vatten utan spydde konstant. Fick Lergigan utskrivet, men det hjälpte inte alls. Gick ner 6 kg på 2,5 vecka...
Så om sambon var tveksam till graviditeten innan så var han helt livrädd nu!
Jag sökte och fick ytterligare nån annan medicin utskriven, men inte heller den hjälpte.
Så det hela slutade med en abort i v.9 
Just då var jag inte så svårövertalad eftersom jag mådde så överjävligt. Men efteråt kom känslorna och ångern. Jag har gått hos psykolog och pratat. Och jag och sambon har också pratat igenom det och landat i tankarna att vi vill försöka igen. Han är dock jätterädd att jag ska må så dåligt som jag gjorde senast. Jag är ju givetvis också lite rädd för det, men samtidigt vet jag ju att jag inte mådde alls så i min första graviditet.
Så i september ska jag återigen ta ut min spiral och sen kör vi igång!
Jag har både multivitamin och folsyra hemma som jag ska börja med strax.
* Horisonten 28 år, tredje barnet, börja försöka i november <3
* Elin1991 25 år, första barnet & bim 9/8 :)
* DrömlivetiHD 26 år, första barnet, inte en susning om varken bim eller ÄL :p
* mycat81 36 år, andra barnet, ta ut spiralen i aug/sept, sen börja försöka
Jag är inte så aktiv i mitt skrivande, men jag följer allt som ni skriver med intresse och glädje :) Några nytillkomna - Välkomna! Någon med ägglossning - Grattishälsningar och lyckönskningar :)
Här är det mest en väntan... Står fortfarande fast vid att sätta igång i november/december och har ännu inte ringt om tidsfördriv att ta ut spiralen. Ska göra det efter semestern. Det jag gjort är liksom många av er andra beställt hem folsyra och mer multivitaminer.
Vet ni hur det är med sgi, hur långt tillbaka räknar försäkringskassan. Jag har jobbat 80% fram till årsskiftet 16/17 då gick jag upp till heltid. Dock hade vi lite tråkigheter i släkten så i maj och juni gick jag tillbaka till 80% för att orka. Men fr o m 1 aug är det 100% igen.
Precis så! 3 månader kvar bara, det kommer gå fort. Hur gammal är din dotter? Försöker att inte drömma mig fram för mycket utan ta vara på tiden nu då jag mådde väldigt dåligt förra graviditeten och är rädd att det blir så igen. Hade vi satt igång när jag började känna sug efter syskon och det tagit sig fort hade vi snart haft en till här och det är jag idag glad för att vi inte har, vill gärna ha lite mer tid med bara dottern :)
Folsyra ska man helst ta i 3månader innan man blir gravid, så lagom att börja med det nu :) köpte "vitaminer för gravida och ammande" som innehåller både järn och folsyra så hoppas jag att järnnivåerna ska fyllas på lite så man kan skjuta upp starten av de riktiga järntabletterna (magen reagerade kraftigt på dom..) lite..
) och är därför
Hej och välkomna alla nya! Roligt att ni vill vara med här också :)
Här har det varit ett par väldigt tuffa och kämpiga dagar. Varit mycket känslor och tankar. Min man har börjat och jobba igen efter semester tider och så och mina barn har varit mer högt än lågt och tagit alla energi ur mig och inte velat lyssnat. Sen inte bättre av att jag sovit dåligt på det,så varit mycket. Känt känslan av att inte räcka till och skall jag då skaffa en till på detta "kaoset" och hur skall jag klara det och hur skall jag räcka till och hur skall det gå om jag mår som jag mått innan när jag varit gravid och så. Blivit osäker och denna gnagande tanke med jobbet så kändes de bara som allt blev för mycket för mig. Min man sa till mig och lufsa ner mig och sa detta vill du ju och barnen växer till sig och är äldre kommer ha förskolan och springa av sig och skit i jobbet de får säga vad de vill. Allt löser sig men känns jobbigt ändå och jag oroar mig mycket.
Sen så hjälper det ju inte heller att jag haft smått mensvärk och som mensen varit på vägen men inte tusan kommer den ändå på riktigt vilket är sjukt frustrerande,för varför skall jag ha ont då. Egentligen spelar de ingen roll just nu och vet att de kan vara så här när man har hormonspiral men det är ändå så sjukt frustrerande att de är nästan här och jag skall ha ont och vara svullen men att den inte kommer :( Blir liksom extra på allting och jag blir känslig. Oroar mig för att de skall ställa till de när vi skall försöka att mensen inte skall komma igång ordentligt när spiralen är borta men antar att de bara är och vänta och se. Om ca en månad igen skall jag ha mens igen och då skall även spiralen ut så får vi se.
Hoppas alla dessa känslor och tankar som spökar och framförallt all oro lugnar sig lite och att jag kan försöka och slappna av och njuta men just nu känns allting bara jobbigt och tungt och osäkert. Men längtan är ju så stor och jag vet vad jag vill och känner. Bara allt runtomkring mig så stör och plockar på min uppmärksamhet och energi.
Förlåt för negativt inlägg,var bara tvungen och skriva av mig och ha någon och pratat med om detta. Min man börjar tröttna liksom redan på att höra bit ältande hihi :p
Hoppas att alla ni andra mår och har det lite bättre än jag har det just.
Kram på er
Skickar en stor styrkekram till dig! Men lyssna på din magkänsla och på din man! Skit i jobbet och vad de ska tycka. Vet att det är lätt att säga... Jag har också såna där jävel-dagar då jag ifrågasätter hela alltet med bebislängtan och att försöka få en liten. Vi har ju tre barn på 9, 10 och 13 år och vår tillvaro emellanåt stavas K-A-O-S. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer... Är jag beredd på vakna nätter, amningshjärna och bebbisbekymmer när jag samtidigt ska tampas med trotsiga nästan-tonåringar och deras bekymmer? Samtidigt vet jag att jag så gärna vill ha ett barn till.Jag vill inte sitta där när jag blir "gammal" och ångra att jag aldrig försökte.
Så jag förstår dig och dina tankespöken, även om dina barn är betydligt yngre än våra. Och du! I denna tråd finns inga negativa inlägg. Vi är här för att lyssna på varandra och hjälpa varandra
Vad kul att ni kickade igång tråden igen
Det skulle vara spännande att höra hur det har gått för alla... Jag hängde ju i denna tråden i slutet av sommaren och då var de flesta (inkl jag själv) i planeringsstadiet för att sluta med preventivmedel/ta ut spiralen.
Uppdatering från min del av Sverige: Spiralen är ute och verkstaden är i full gång! Dock har jag väldigt dålig koll på ÄL och på min oregelbundna cykel, så det är bara att hålla tummarna att våra varannan- eller vartredjedagsmys funkar
Grattis till ditt plus sannnnajj!