Förlåt men nu kommer ett riktigt jäkla gnällinlägg!
Jag är SÅ less på att må såhär!!!
Jag går in i v 16 imorgon. Så det borde enligt alla och överallt man läser ha blivit bättre.. men..
Jag mår konstant illa, varje vaken minut. Äter lergigan comp.
Kan inte äta nåt kött alls. inga korvar, inte dricka kaffe, inte äta nåt starkt, inget med kryddor..
lever på att jag lyckas peta i mig lite vitt bröd, nån frukt då o då, ett glas blåbärssoppa ibland får jag behålla, ibland inte.. som tur är får jag oftast behålla vatten..
jag står på minusvikt sen inskrivningen och är konstant matt, yr och svimmar då o då.. jag har ingen som helst energi och ork. Jag klarar knappt av att vara social. Det är med nöd o näppe jag kan jobba. Tackar för att jag har en underbar chef som tillåter att jag jobbar hemma ibland och får komma senare när det behövs och som skickar hem mig om eftermiddagarna då jag är vit i ansiktet..
Jag spyr 5-6 ggr varje dag.
Så blir jag så less när man läser om de olika perioderna i graviditeten. Välkomen till trimester två , den gyllene perioden då man känner sig pigg o stark och full av energi... jäkla skitsnack!!! Förlåt..
Jag är bara så så less nu..
har pratat med min BM så många gånger och jag får mer lergigan så fort de jag har är slut, nåt annat kan hon inte rekomendera annat än att småäta och peta i mig det lilla som går. Det viktigaste är vätska.. om du inte får behålla vätska så åk in till akuten och få dropp.. mm det har jag också gjort ett par ggr.. de ger dropp suckar lite, tycker jag är gnällig och skickar hem mig.. jag får ju behålla vatten.. oftast.. så jag är inte uttorkad.
Men jag har näringsbrist och energibrist!
Får råd om att äta de och de pillren hit o dit.. men vad hjälper det när jag spyr upp 90 % av dem..
blääääääääääää vad jag är less... förlåt förlåt för gnäll..
Jag är så otroligt tacksam för denna graviditet men jag vet inte hur länge jag orkar må såhär.. vid ett riktigt mörkt tillfälle förra veckan då jag svimmat och låg på badrumsgolvet och kräktes så önskade jag mig nästan missfall för att börja må bättre..
jag behöver inte ens säga vilka samvetskval jag fick efter... självklart vill jag inte förlora barnet...
Men jag då ? hur jag ska jag orka på såhär nån längre stund..
är det nån mer eller är jag helt ensam om att ha det såhär ?
vänner och släkt förstår inte.
"det är lite jobbigt att va gravid men det går över"
"du mår snart bättre"
"så illa kan det ju inte va"
"jag har fött fem barn o aldrig mått illa" eh nä vad bra för dig då.. suck..
Som tur är har jag världens bästa sambo, annars hade jag aldrig stått ut.
Han gör i princip allt hemma nu för jag orkar ingenting.. men jag märker ju att det tär på honom också. och på vår relation.. närhet och sex... haha eller hur.. inte när man mår såhär, känner mig som en urvriden disktrasa som stinker kräk konstant.. suck..
