Våldsam 10-åring

Men kära nån HUR kan pappan neka att ni söker hjälp på BUP? Jag föreslår att du ställer ultimatum och säger att antingen går ni till BUP eller så får pappan ha hela vårdnaden förutom varannan helg och vissa tider han kan vara hos dig. Det är absolut inte normalt att han slår dig om han är 10 år. Visst kan det gå vilt till med barn. Jag har själv en snart 6-åring som kan ha utåtagerande beteende och t.ex. ha sönder saker. Men hans storebror som är snart 10 har kommit förbi den fasen. Det låter jättekämpigt.

Polisen?

Nej, det är väl inte aktuellt alls?

Men barnet får inte slå sina föräldrar alls heller.

Ett slag sen måste något drastiskt hända tex:
* Pappan hämtar barnet och har hand om det
* Bup kontaktas omedelbart
* Soc kontaktas omedelbart

Du har problem = du måste lösa problemet.
Har pappan inga problem så får han hantera barnet mer eller låta dej söka hjälp för dina problem med barnet.

Kontakta BUP och säg att det är akut och olidligt, att du inte orkar mer. Fråga kommunen och social myndigheter vad du kan få för stöd.
Vad tänker du att polisen ska göra? Han är ju inte straffmyndig förrän han är 15.

Hur kommer det sig att du inte har sökt hjälp tidigare? Det har ju gått alldeles för långt. BUP-kontakt? Hur går det i skolan? Hur är samarbetet med skolan? Insatser där? Det kan väl inte vara så att inget har gjorts tidigare?

Eftersom pappa inte anser det ett problem får sonen bo hos pappa på heltid. Så är ser hans problem att lösa. För nej det är inte okej att du blir misshandlad. Och nej går man inte till skolan slår sönder möbler och inredning ska man aldrig någonsin ha sin iPad.

Ring pappan och säg att han får ta med sig sonen omedelbart, antingen hem eller till skolan.

Om han inte vill eller kan så ringer du BUP och Soc omedelbart. Ring akutlinjerna och kräv hjälp.

Du kan inte mena allvar att du tycker det är ok

Att ringa polisen?

Ring till socialjouren!

Då kommer det två stycken därifrån och pratar med honom, när han har slagit dig.

Polisen är inte alls dumt att ringa till.

Har en vän som ringde till polisen och det kom en polisman och pratade med pojken. Ibland måste man ta till sådana medel fast det gäller ens eget barn.

Håller med. Om våldsamheterna går alltför långt är det självklart man måste kunna ta hjälp av polis och soc. Kanske skulle det också bli ett "wake-up-call" för pappan om att sonen måste få mer hjälp.

Ja och i min väns fall så hjälpte det. Pojken blev lugnare och han slogs inte mer.

Självklart är hans våldsamma beteende en signal på något som inte är okej på insidan, jag har försökt länge att få hjälp av bup men då vi har delad vårdnad och hans pappa inte gått med på det så är det en tuff kamp.
Hans pappa har även han våldsamma beteenden och kort stubin så jag tror det handlar om en rädsla från hans pappa att inte ta tag i det för det blir jobbigt för honom själv. Jag älskar min son över allt annat och vill inget hellre än att han ska bo här varannan vecka och vara en underbar kille.
Men det destruktiva beteendet när jag inte får sin vilja igenom är ohållbar och jag får kämpa i motstånd då hans pappa säger att "det är din vecka nu så lös situationen".

Det jag menar med att ringa polisen är att han ska förstå allvaret i vad som kan hända när man är fysiskt dum mot en annan människa.

Tack för era råd, dom är värdefulla och ger mig styrka. Jag försöker få tag på bup och se vad dom ger mig för råd just nu.

Men oj, här måste ni verkligen tänka på barnet som slåss och barnen som får se på. Ring soc om sociala insatser, ledsagare som kommer till er på morgonen och hjälper till att få iväg pojken. Den här pappan kanske ska komma?!? Eller få tillfällig vårdnad om honom för att möjligtvis vakna upp hur du har det. Usch lider med dig/er. Har haft två flickor varpå jag har kämpat bort våld mot mig, i många år har vi kämpat.

Det finns mycket du kan göra och det är dags att du GÖR något. Du är alldeles för passiv där! Om pappan inte går med att pojken får hjälp, vilket är absolut nödvändigt, snarast, så är det tillräckligt orsak för att man kan ta ifrån honom den delade vårdnaden. Så jag föreslår att du ställer honom framför det valet: Gå med på att pojken får hjälp eller du söker ensam vårdnad. 

Jag är i liknande sits: min 9-åring är utåtagerande, slår mig och sparkar när han inte kan stänga av när datatiden är slut /trots förvarningar. Han har Asperger, men det är inte en ursäkt. Pappan satt och tittade på sist när jag blev slagen och vägrade ta bebisen (8 månader) eftersom han tyckte att jag var för auktoritär. Han vägrar också följa med på samtal, men jag ställde nu ultimatum (oacceptabelt att inte hjälpa mig sist) och sa att pojken måste få hjälp (och vi också)!

Jag funderar också på att kontakta soc.aktuen (har ringt BUP men de gör inget konkret) och gav inga handfasta råd.

Det är inte en lösning för dig att pojken bor hos pappa om tillvaron där är gränslös. Det kanske inte alls gynnar pojken! Det är så lätt att säga att han ska bo där nu! Pojken kanske behöver just dina ramar men du kanske behöver en annan struktur och förhållningssätt och kanske samarbeta med både skola, BUP, socialen och habilitering eller andra.

Det finns en programserie som handlar om våldsamma barn från Englad. Många av dem har en diagnos men det ursäktar inte beteendet som du säger. Man får följa familjer som får slåss för att få hjälp.
Kan länka en episod här om inte det funkar så heter serien My violent Child.





Det kommer hem en person till familjen och får följa med dem en dag eller två för att se hur barnet uppför sig hemma. Efter besöket så har personen ett samtal med föräldrarna om vad de kan förändra och många av dem upplever att de får hjälp.

Oftast fastnar man i samma hjul och tänker inte på vad som kan orsaka att barnet får ett utbrott. Har för mig att de tog ut tv-n från ett barns rum och efter det blev det lugnare. Det är bedrövligt att så många måste stånga sig blodiga för att få hjälp eller avlastning. Om det finns syskon i bilden så är det dem som blir mest lidande och känner att deras syskon får all uppmärksamhet. Hmm undrar om de har sådana här samtal medan man väntar barn.

Håller med AKO27. Barnet utagerar i den famn som är mest trygg. Att lämna över till pappan kan vara skadligt för barnet om denne har en stark anknytning till sin mor. Du har fått bra råd i tråden. Det här är väldigt alarmerande och du behöver hitta bra vägar ut ur detta. Sök hjälp! Både i de akuta situationerna och förebyggande.

Om du behöver kämpa mot din sons pappa - så undrar jag vilken sorts pappa han är. Betona allvaret i situationen - ändrar han sig inte skulle jag överväga att driva en process mot egen vårdnad.

Sen efter att ha googlat hittade jag följande:

"En enskild förälder kan kontakta oss för att få stöd i sitt föräldraskap utan att den andra vårdnadshavaren godkänner det.

Men för att ett barn ska påbörja en behandling hos oss måste alla vårdnadshavare ge sitt samtycke. Skulle det råda oenighet mellan vårdnadshavarna ska man vända sig till socialnämnden för att få beslut om att få söka vård hos BUP trots oenigheten."

Det verkar som nästa steg är att kontakta BUP och socialnämnden. Tror det är dags att handla!

Felmeddelande