Hur klarar man av att börja jobba?

Problemet är ju att du inte litar på pappan. Vi har varit hemma tidsvis både gemensamt och länge så jag har sluppit börja jobba så tidigt. Men jag har alltid åka iväg några timmar eller dagar med gott samvete. Pappan (min make) har haft lika god relation med båda barnen sedan dom föddes. Jag hade nog aldrig skaffat barn med honom om jag inte litat på honom till 150%

Finns det någon grund till oro? Är han dålig på att sköta barnet själv? Har dom en dålig relation? Är ert förhållande oroligt? Eller sitter all oro bara i ditt huvud?

Jag började jobba med glädje då min man också ville vara föräldraledig. Visst, det kändes tufft att lämna när de var typ 8-9 månader men samtidigt visste jag att min man längtat så efter detta. Du får tänka att nu får din man vara med om något fantastiskt.

Varför litar du inte på din sambo? Varför skulle han vara en sämre förälder?

Jag börjar också jobba när min dotter var 9 mån och det var himmelriket att få lite vuxentid, gå på toa ifred och kunna avsluta en tanke :)

Jag förstår dig. Tyckte också det var jättejobbigt att börja jobba när dottern var 9 mån. Inte för att jag inte litade på min man, de hade det jättebra hemma men för mig var det svårt att lämna. Det kändes inte bra och det är väl biologiskt naturligt tänker jag, att man som förälder har svårt att lämna sin bebis även om man intellektuellt tycker det är bra att man turas om och att man får jobba. För mig var de första två veckorna jobbigast. Sen gick det över, det var skönt att få jobba och göra vuxensaker, prata om annat än barn osv och det var roligt att komma hem.

Det kommer säkert gå jättebra och det är jättebra att ni delar på föräldraledigheten av många skäl. Både för relationen er emellan och till barnet och ekonomiskt och arbetsmässigt. Så var glad för det.

Rent tekniskt kan ni ju vara hemma båda två, om ekonomin tillåter.
Första året har varit ett sådant år som vi dragit ner extremt på alla utgifter, inklusive amorteringar, sparande och liknande - för att ha råd att prioritera ledig tid tillsammans.
När barnet har fyllt 1 år måste man ha inkomst/sysselsättning 5 dagar/vecka, så är pappan hemma heltid så behöver du jobba 3 dagar/vecka (60%) och ta ut FP 2 dagar/vecka (40%).
Det låter mycket att jobba heltid under hösten och 80% till våren, kanske bättre att jobba 60% först och sen öka till 80%. Då du inte måste ta ut FP de 3 första månaderna, bara söka FL från jobbet, så slösar du inte dagar i början heller.

Så mitt krassa råd är:

Dra ner på allt som går att dra ner på. Kolla över abonnemang, prenumerationer, sparande, amorteringar, försäkringar (jämför priser), elavtal osv.
Laga mat själva, skippa utemat, fika ute osv.
Dra ner på alla småköp. Inför köpstopp = får inte köpa något förutom att ersätta det som går sönder och man inte klarar sig utan.

Sen kollar ni om ni har råd att vara hemma mer tillsammans.

Inte för att pappan inte skulle klara det utmärkt, vilket jag tror att du måste jobba lite på att få upp tilliten - utan för att du inte ska vara helt slut efter 100% arbete samtidigt som ni har ett litet barn.
För att ni ska vara mer tillsammans som familj, inte för att du ska kolla så pappan sköter sig, helt enkelt!

Hej!

Jag förstår din tanke om att det passar bra arbetsmässigt att börja jobba i augusti. Jag är själv lärare och ska också börja jobba i augusti, dottern kommer vara ca 10,5

månader då. Jag kommer också jobba 100%, även under våren eftersom pappan är hemma då också.

Men är det helt omöjligt att du är hemma någon månad till? Ni kan ju vara hemma tillsammans en månad så kan du börja jobba i september istället. Strunta i vad som skulle vara bäst jobbmässigt, nu är det ditt barn som är viktigast och du ska göra det som känns bäst för er. (Det har tagit mig tid att "inse" det. Tidigare har typ allt kretsat kring jobbet.)

Jag kanske har tänkt jättetokigt men vi har valt att spara ca 90 dagar efter att vi båda har varit föräldralediga. Eftersom jag är ledig hela sommaren, jul och påsk så behövs inte så många dagar för att dottern ska kunna vara ledig från fsk. De 90 dagarna är alltså mest till för dagar när fsk är stängd, typ planeringsdagar, och för att pappan ska kunna vara ledig tillsammans med ibland.

Jag har tvillingar och jobbade en period mellan 15 och 18 månader och det var så skönt att få komma ut och vara något annat än mamma. Få sitta i lugn och ro och äta, gå på toa, ha en vuxen konversation utan att ha ögon runt hela huvudet för att ha koll på trollen. Efter att sambon varit hemma i tre månader var jag hemma i ytterligare tre månader och det var en "lättnad" när de började på förskolan. 

Det kommer att gå bra för ditt barns pappa att vara hemma också. Visst, han kommer inte att göra på samma sätt som dig men vad spelar det för roll? Och det är otroligt bra för deras relation att vara ensamma utan dig. 

Det låter som att pappan inte har någon relation allas med barnet, och i så fall är det ju hög tid nu!
Är han aldrig själv med barnet? Han kommer att sköta saker på ett annat sätt än vad du gör, och det är jättebra för barnet att lära sig att man kan göra saker på olika sätt.
Så fort killen kommer hem idag åker du iväg och shoppar i två timmar så att de får börja lära känna varandra!

Ett stort tack till alla svar! Intressant att läsa era åsikter och hur ni själva löst det. Jo pappan som studerar har varit mycket hemma med oss och i dagsläget har han även fixat någon timma själv med henne. Vi får väl träna på längre stunder under sommaren. Och tack för goda förslag om hur jag kan göra om jag vill vara hemma lite längre och även lugnande ord om att det kommer gå bra. Och vara lite skönt med. Kram