Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

Det är skillnad på att kontrollera och att be om frukost och klädbyte. Hur pappan yttrat sina önskemål och hur TS reagerat kan vi bara spekulera i, jag har själv en tydlig bild av hur hon förmodligen blivit tvärarg och skrikit ut sin protest. Speciellt om pappan flera gånger påtalat samma saker för henne utan att få respons.

"Såpass arg" har du alltså ingen aning om att han blev. Vi vet inte vilken nivå deras diskussion ligger på, hur länge samma SMÅ bagateller pågått eller hur TS beter sig mot sin pappa.

Jag är 20, har du någonting att säga om det?

Det TS berättar om är två småsaker. Att han blir arg beror nog på hennes sätt att markera nej. Det är inte ett vuxet beteende att skrika någon i ansiktet för att man inte håller med. Men du kanske tycker det är OK?

Jaja, klanka ner på min ålder om det får dig att känna dig större och bättre. Varsegod.

Skulle tro att de flesta håller med om att det är bra att äta på morgonen och att inte ha genomskinliga kläder.

Jag utgår från att man inte vet.

Du lägger in ganska många egna antaganden om hur pappan är.

TS pratar som ett barn som trodde att det skulle hända något magiskt med deras relation i och med 18-årsdagen, men till hennes besvikelse är pappa fortfarande pappa precis som vanligt:

"För några veckor sedan fyllde jag som sagt 18 år och min pappa verkar inte inse att jag är myndig nu. Han lägger sig i mycket som han inte har att göra med."

Nu får du nog tänka ett varv till.

ALLA föräldrar (utom de som verkligen skiter i sina barn) har åsikter om (du kan kalla det kontrollerar om du vill, men det är inte ett rättvisande ord) vad deras barn äter och hur de går klädda. Dessa åsikter dyker upp den dag man får sitt lilla knyte i famnen och är en hormonstyrd överlevnadsinstinkt för människan som släkte.

Jag är hyfsat säker på att dina föräldrar också hade den.

Sen är det olika hur bra föräldrar är på att låta sina telningar ta över ansvaret för dessa saker när de blir äldre och mer självständiga. Som vårdnadshavare ansvarar man lagligt för sitt barns väl och ve fram till 18-årsdagen eller den dag barnet slutar gymnasiet - vilket som nu infaller sist.

Som förälder är det inte så att man från ena dagen till den andra plötsligt inte längre bryr sig om sitt barn bara för att myndighet har infallit, och olika föräldrar är olika bra på att hantera övergången. Föräldrar till barn som öppet visar att de INTE är fullt ut kapabla att ta ansvar för sitt eget väl och ve har givetvis svårare att släppa ansvaret helt och hållet.

Alla vuxna människor vet att det är bra att äta frukost, MEN det är givetvis så att olika människor har olika behov. Jag och mina barn får tex inte i oss frukost förrän vi varit uppe minst 45 min, så vi äter frukost efter att ha varit uppe en stund.

Jag önskar att vi levde i ett samhälle där en ung kvinna kan gå ut naken om hon känner för det utan att bli extra utsatt för fara från omgivningen, men nu gör vi inte det och därför har de flesta föräldrar med någonting bakom pannbenet åsikter om tonårsflickor som glatt springer runt i genomskinliga toppar.

De flesta tonårsflickor med något bakom pannbenet har också vett att inte springa runt i genomskinliga toppar.

Jag tycker inte det är "småsaker":

www.dn.se/nyheter/varlden/slarv-med-frukosten-okar-risken-for-hjartinfarkt/

Barn som bor hemma har inte egna liv. Det får man först när man flyttar hemifrån. Det är det som är hela syftet med att flytta hemifrån - att få ett eget liv.

Jag tror inte vi kommer längre här. Du har din syn och jag har min. Om jag var TS mamma skulle jag ha själv ha verkat för att mitt barn åtminstone åt något på morgonen, eller gjorde en smörgås för att äta lite senare och att hon inte gick runt i genomskinliga toppar.

Men vad vet jag? TS mamma kanske sitter själv med en kopp kaffe och en cigarett till frukost iklädd genomskinlig topp och då är det inte så konstigt om hon inte gillar att pappan "lägger sig i" mer.

Att han lagt sig i är för att han bryr sig, alt att TS behöver påminnelsen. Förmodligen bara för att han vill hennes bästa och gör ett lamt försök till konversation, som kan eskalera till ett bråk om TS då hugger emot för hon kan själv.

Nej jag vet inte om hon skrikit honom i ansiktet, det hörde till VÅR diskussion inte vad TS skrivit.

Ja jag förstår att din ålder blivit ifrågasatt, då du så starkt reagerat mot en pappas välmening när vi knappt har någon information. På inget vis försöker eller vill jag förminska dig för det. Du verkar ha tagit tråden väldigt personligt och ökar nog TS känslor mot pappan. Jag har inte ett dugg svårt att acceptera att vi tycker olika.

Det jag reagerade mest på är stt pappan säger att hon nåste komma till honom. Hon är myndig och måste ingenting.

Nej, det mesta är inte farligt "nuförtiden". Att inte äta frukost är inte bra för kroppen. Jag länkade till en studie som visar att den som inte äter frukost utsätter sig för en 30-procentig ökning av risken att drabbas av hjärtinfarkt.

Vadå "Punkt"? Det är bara din åsikt. Acceptera att andra har andra åsikter än dig.

En släkting och ens barn är två helt skilda saker. Förhoppningsvis har släktingen, om det handlar om ett barn, föräldrar som tar det ansvaret.

Man vet inte om det så står i studier är sant? Och vad är sant i stället? Det du tycker, tror och tänker?

Visst. TS kan också välja att prostituera sig, skära sig, svälta sig och slänga sig framför en buss och annat som rör kroppen, men det betyder fortfarande inte att hennes pappa inte ska "lägga sig i" enligt min mening.

Nej, man "bossar" inte 6-åringar. Man resonerar med dem precis som man gör med 18-åringar men på lämplig nivå.

Det handlar om exakt samma saker - ohälsosamt beteende. Det är bara gradskillnader.

Prova att köra bilen på tom tank och se vad som händer. Man behöver sitt energiintag under den del av dygnet som man gör åt energi.

"så säger han att jag måste komma, att de vill träffa mig osv."

Tror du tolkat ordet måste helt fel. Jag kan säga till min son att "men du måste komma till mamma nu, så jag får krama dig" som exempel.

Det är klart pappan vill träffa sin dotter, även fast hon inte är mogen nog att uppskatta deras relation och vill att alla plötsligt ska behandla henne som en vuxen.

"så säger han att jag måste komma, att de vill träffa mig osv."

Tror du tolkat ordet måste helt fel. Jag kan säga till min son att "men du måste komma till mamma nu, så jag får krama dig" som exempel.

Det är klart pappan vill träffa sin dotter, även fast hon inte är mogen nog att uppskatta deras relation och vill att alla plötsligt ska behandla henne som en vuxen.

När jag säger åt min son att mamma måste få en kram och lite gos, är då för att det känns viktigt för mig. I de lägen det är viktigt för honom så kommer han självmant. Skulle han en dag sluta komma och krama mig helt, eller än värre exkludera mig ur sin vardag så skulle jag bli förkrossad. Däremot är det mitt ansvar som förälder att vara den vuxna oavsett om han är 8 månader, 8 år, 18 år eller 28 år. Jag skulle aldrig sluta säga åt mitt älskade barn att komma och ge mamma en kram.

Du förstår innebörden den dagen du är förälder, innan dess tycker jag det är olämpligt att du sitter och ger råd i en så viktig relation. Även om det är påhitt.

Vi växer upp på olika sätt, gör olika val och har därefter olika erfarenheter. Mer erfarenhet kring barn kan jag nog garantera att jag har även om du är äldre då jag har mitt egna :)

Klart såna här situationer är jobbiga för alla parter, en relation är svår att hantera i många lägen. Vi har sagt vårt kring ämnet så jag är färdig med diskussionen nu.

Inget om det jag har påstått om att äta frukost faller under någon av de myter som finns om frukost.

Det är bättre att äta frukost än inte - även om det som alltid finns undantag.

Bäst att du säger det en gång till för att jag uppfattade det inte någon av de hundra första gångerna.

Bara för att jag tänkt ur både pappans och TS perspektiv när jag skrivit min syn på saken betyder inte att jag håller med pappan i hans agerande. Även om jag tror TS är väldigt dramatisk och blåser upp ett litet ordval till världens undergång.