Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

Ditt inlägg ger intrycket att du är väldigt barnslig och omogen, och dessutom fruktansvärt ouppfostrad, så jag har full förståelse för att din pappa försöker lära dig något.

Att bli myndig betyder att du anses gammal nog att kunna ta vettiga beslut om dig själv. Det betyder inte att du automatiskt har rätt att vara oförskämd eller behandla din familj illa. Din pappa bryr sig om dig, vill träffa dig, vill att du ska må bra och att du inte ska råka illa ut. Det är hans jobb som pappa att oroa sig för dig oavsett din ålder.
Det är ditt jobb som ung vuxen att lära dig bete dig som folk, dags att börja jobba på det nu! "Vuxenrespekt" är inget som man har rätt att få hur som helst, vuxenrespekt är något man förtjänar genom att respektera andra och visa att man kan uppföra sig på ett vuxet sätt. 

Betalar du hyra hos din pappa? Betalar du för maten? Betalar du el, vatten, sophämtning? Om du inte gör det så försörjer han dig när du är hos honom.
Sen misstänker jag att han kanske ger din mamma lite pengar för dig med.

I det TS skriver ser jag inget som tyder på kontrollbehov, utan snarare en pappa som bryr sig, som inte vill tappa kontakten med sitt barn, som försöker lära henne sunda värderingar, som försöker hålla ihop sin familj men som inte riktigt vet hur han ska behandla sin numer myndiga dotter.

Vad är det DU tolkar som kontrollbehov?
Att han vill att hans dotter ska äta frukost för att han vet att det är dagens viktigaste mål? (här kan jag hålla med om att hon bestämmer själv när och vad hon vill äta, men hon kan erbjuda sig att sitta med övriga familjen men äta senare i stället för att starta världskrig om saken. Det hade varit vuxet)
Att han vill träffa sin dotter?
Att han inte vill att hans dotter ska bli utsatt pga sin klädsel?

Just uttrycket "du måste komma" kan betyda väldigt många olika saker beroende på hur det sägs. I den kontext som TS ger (du kommer väl i helgen? du måste komma!) tolkar jag det inte som en order utan som en bön.

TS är oförskämd när hon dissar pappans försök att få alla att äta frukost tillsammans (senare skriver hon att de inte brukar göra det, vet inte vad som är rätt när TS säger emot sig själv), hon är oförskämd när hon raljerar över pappans önskan att få träffa sitt barn, och hon visar tydligt hur omogen hon är när hon berättar att hon har det bättre hos sin mamma som inte verkar göra några som helst försök att uppfostra eller ta hand om sin dotter. En välvillig tolkning är att mamman är rädd för att dottern ska sluta tycka om henne om hon inte får bete sig precis hur som helst.

Att bestämma när man ska göra olika saker är inte "vuxet", det har ingenting med mognad att göra. Att planera sin tid med omsorg för släkt och vänner (tex att träffa sin pappa då och då för att HAN väldigt gärna vill det) är vuxet och ansvarstagande, men det är iofs inget jag förväntar mig av en 18-åring

Jag tror dock att man behöver vara både vuxen och förälder för att kunna se detta lite mer objektivt. När jag var 13 hade jag också svårt att se skillnad på omtanke och kontroll, men jag tog mig igenom tonårsrevolten rätt snabbt och växte upp. 

TS började med att skriva:
men när flera sedan skrev att det är normalt att äta tillsammans med övriga familjen ändrade hon det till att de inte alls brukar äta tillsammans. Antingen är det en efterkonstruktion, eller så har pappan samma problem med hela familjen och försöker förmodligen övertala alla att äta tillsammans.

Jag har upplevt verkligt kontrollbehov, och jag kan nästan garantera att detta inte är det. Om TS pappa verkligen ville kontrollera TS skulle han inte tjata på henne att göra vissa saker, då skulle han antingen fysiskt tvinga eller manipulera henne att tro att hon är en usel varelse som inte gör det som är rätt i hans ögon.

Det är en jävla skillnad mellan att bry sig om och försöka övertala den man älskar att göra det man tror är bäst för dem, och att försöka kontrollera någon bara för att få bestämma.

Nu får du nog tänka ett varv till.

ALLA föräldrar (utom de som verkligen skiter i sina barn) har åsikter om (du kan kalla det kontrollerar om du vill, men det är inte ett rättvisande ord) vad deras barn äter och hur de går klädda. Dessa åsikter dyker upp den dag man får sitt lilla knyte i famnen och är en hormonstyrd överlevnadsinstinkt för människan som släkte.

Jag är hyfsat säker på att dina föräldrar också hade den.

Sen är det olika hur bra föräldrar är på att låta sina telningar ta över ansvaret för dessa saker när de blir äldre och mer självständiga. Som vårdnadshavare ansvarar man lagligt för sitt barns väl och ve fram till 18-årsdagen eller den dag barnet slutar gymnasiet - vilket som nu infaller sist.
Som förälder är det inte så att man från ena dagen till den andra plötsligt inte längre bryr sig om sitt barn bara för att myndighet har infallit, och olika föräldrar är olika bra på att hantera övergången. Föräldrar till barn som öppet visar att de INTE är fullt ut kapabla att ta ansvar för sitt eget väl och ve har givetvis svårare att släppa ansvaret helt och hållet.
Alla vuxna människor vet att det är bra att äta frukost, MEN det är givetvis så att olika människor har olika behov. Jag och mina barn får tex inte i oss frukost förrän vi varit uppe minst 45 min, så vi äter frukost efter att ha varit uppe en stund.
Jag önskar att vi levde i ett samhälle där en ung kvinna kan gå ut naken om hon känner för det utan att bli extra utsatt för fara från omgivningen, men nu gör vi inte det och därför har de flesta föräldrar med någonting bakom pannbenet åsikter om tonårsflickor som glatt springer runt i genomskinliga toppar.

De flesta tonårsflickor med något bakom pannbenet har också vett att inte springa runt i genomskinliga toppar.