Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

Det är inte så konstruktivt att säga att beteendet är ofriskt. Det är svårt även för föräldrarma när barnen växer upp och bryter sig loss. TS pappa kanske känner att dottern drar sig bort och har svårt att låta det ske, reagerar då på ett i läget mindre konstruktivt sätt genom att dra till sig, kontrollera m m. Ganska basic. Vad gäller matvanorna så vet vi inte om kommentarerna är "välmenande" av bekymrad pappa och avsedda för TS bästa (TS kanske är tjock/smal/inte äter varierat osv, finns det anledning till oro?).

Visst, TS vill bestämma själv mer (agera vuxet, dvs göra anspråk på att bestämma själv över mat, vanor m m), men är man beroende av sina föräldrar för husrum och mat får man i vissa delar ta till sig av reglerna hemma: kanske just det att man äter frukost tillsammans.

TS, ta det med ro. Ta ett snack med din pappa. Ta en promenad bara ni två och du säger som du känner, ber honom släppa lite på kontrollen. Och kanske får ni jämka lite: du är med på frukosten, men du får lov att äta dina chips, osv. Saker går lättare i livet om man ger, inte bara tar. Var glad för att du har en engagerad pappa som vill umgås. Alla har inte det.