Styvdotter pratar illa om vår familj.

Hon har haft växelvis boende. Det berodde på att hon inte orkade med reglerna här, en helg hon skulle komma så rann bägaren över för henne då hon ville utgå från mammas tidsschema, men inte vi. Vi skulle ha hem folk och ville gärna ha med henne, det passade inte mammans dag, fast att de var välinformerade om det två dagar innan. Tiden dottern skulle hit skulle utgå från mammas tidsschema. Pappan blev besviken för detta hade vi bestämt, sen ville dottern ta paus. Avundsjuka på nya familjen här kan det vara, men hur förklarar du nya familjen hos mamman? Pappan och hon har verkligen haft bra relation, men ju äldre dottern blev ju mindre ville hon prata med pappan, med nån, om känslor och så. Hon har alltid tagit sin mammas parti i allt, fast pappa aldrig tävlat. Pappan var ganska ihärdig att hon skulle komma i början av när detta hände, men hon ville inte prata med pappan i tlf, ville inte prata om det, endast smsa. Sur efter att pappan blev besviken?

Han vet helt enkelt inte hur han ska ta tag i det. Vet du?

Nope, vi var överens om tid, det var precis samma dag som vid varje "byte", det var inga konstigheter, utan just tiden som de ändrade i sista stund. Vi hade tillsammans kommit överens två dagar innan om tiden vi hämtar, OK från alla läger. Allt var klappat och klart, sen får vi ett sms 40 minuter före utsatt tid att de fick spontana planer den dagen och ville skjuta på tiden, för de skulle precis i den skrivande stunden sätta sig och äta. En timme och tio minuter innan vi skulle ha den planerade middagen. Som de väl visste om, mycket väl. Men mamman hade fått andra planer den dagen och hade ingen som helst bry i kroppen om att vi skulle äta tillsammans på denna middag, strax därpå. Trots att pappan hade ringt först till barnen och uttryckt sitt missnöje, sen när han inte fick någon respons ringde han mamman som i sin tur sa att hon inget kunde göra över att de ville äta mat. I den talande stunden satt de och åt. Pappan frågade mamman om varför hon tyckte det var ok av henne att göra såhär, "vi fick ändrade planer och jag stöttar Vilma i att hon vill äta så jag lagade mat, finns inget jag kan göra."

Barnet är 15 år.

Fast jag sa ju att vår middag var bestämd innan hon åt, hon visste om det och det är samma dagar hon kommer på. Konstiga är att hon åt innan middagen hon själv gått med på, ägde rum. Det var mammas sätt att åter igen "utöva makt", tyvärr mamman har oerhörd makt där och dottern typ har inte så mycket på g, är mest hemma (inte många vänner) så har hon nåt är det med mamma eller andra vuxna. Eventuellt kusin. Hon är ej mycket för vänner.

Japp upprepade respektlösa handlingar mot pappan som tillslut gjorde honom besviken. Exempelvis liknande såna här händelser, en av alla gånger så hade pappa och dotter planerat bio efter skolan, så dök hon inte upp. Mamman hade då hämtat henne på skolan (fast hon skulle gå hem till oss) och ingen hörde av sig. Pappan fick tag på dotter efter två timmar. Mamman obrydd, hon ville åka till ett par kompisar och grilla ihop med gemensamma barn. Pappan fick inget gehör. Ett annat exempel är att det mamman köper till dottern måste alltid komma tillbaka, gör det inte så är vi tvungna att köpa nytt. En annan gång hade dottern trumpet uppvisning på musikskolan, dagen efter frågade hon var pappa var, mamman hade "glömt" meddelat. För att inte tala om sparade pengar hon har hos oss, som pappa sparar här i en spargris, det skulle varje sommar dottern tömma och ta med på deras semestrar hos mamman. Pappan ville inte bråka. Detta är bara en bråkdel.

Så ja tillslut fick han väl nog.

Så dottern har inget eget ansvar?*pyttsan* Hon struntar ju fullständigt i pappan, går på mammas linje och planer. Du verkar inte haja. Tragiskt