Jag bryter ihop, orkar inte längre med barnlösheten och det eviga kämpandet.

Ja att du är inte är ensam om detta vet du redan, så många som kämpar. Var själv 41 när jag fick mitt första barn. Efter fyra års försök och två missfall (så vi började på allvar när jag var i din ålder). Vi blev gravida på naturlig väg utan ivf till slut så det kan gå ändå. Försök vara snäll mot dig själv, gör saker du gillar. Försök njut av livet, res, gå på teater, konserter osv, allt som får dig att må bra. De var så jag hanterade den jobbiga tiden. Dessutom är det sånt man saknar att kunna göra lika ofta när man väl har småbarn.

De allra flesta kvinnor kan bli gravida i din ålder med eller utan hjälp. Nu har du gjort det du kan och bokat en tid. Försök vila i det och att du nu är på väg att få hjälp för att få ditt efterlängtade barn.

Hej!

Jag vill mest skicka ett meddelande för att tala om för dig att du inte är ensam. Här är en till som förvandlats från en rolig och glad tjej till en riktig häxa. Här beror våra problem på manlig faktor (inga spermier) så vi ligger ju verkligen inte för att skaffa barn vilket är positivt. Tvärtom är sexlivet väl fungerande. Dock kan jag ibland känna sån ilska över att just min man saknar spermier! Vår relation är fläckfri annars. Vi ska skaffa barn med hjälp av donerade spermier men även där är jag livrädd för att det inte ska gå. Har bildat ngn uppfattning i huvudet att jag endast kan bli gravid med färska spermier och genom samlag. Jag kanske låter dum men helt ärligt, innan karusellen drogs igång hade jag ingen aning om att man kunde bli gravid genom donation (som heterosexuell).

Jag tycker du ska utreda dig själv om mannen ej vill komma med. Din utredning kan ge svar på mkt, visar det sig att du inte har kända fertilitetsproblem kan det mycket väl bottna i att din mans simmare blivit sämre också (trots egna barn) eller att ni inte går ihop och behöver hjälp med ivf.

Det här kan tolkas på alla möjliga sätt så försök ta det rätt.

Min sambo har velat ha barn i många år. En exflickvän har gjort abort så han vet att han kan. Jag är däremot för gammal för barn så jag har ibland sagt att det är bättre att han lämnar mig och skaffar en yngre kvinna.
Han säger att han vägrar lämna sitt livs kärlek pga detta och att han är så lycklig över att jag har barn så han får uppleva papparollen iaf.
Kan du känna så i allra värsta fall?
Önskar er all lycka till!

Hej! Jag förstår det helt och hållet. När vi bestämde oss för att bli med barn trodde vi att de skulle ta några månader max men nu har det snart tagit 2 år och folk säger bara till mig att jag är ung och har många år på mig men vad hjälper det när man säkerligen behöver hjälp med att bli med barn. Har varit hos gyn och dem upptäckte att jag har PCO. 

Det är riktigt tufft emellan åt speciellt när den där mensen kommer och då borde jag vara "glad" för jag har inte mens många ggr om året. Kram på dig.

Bra att ni sökt hjälp!

Jag har en kompis där de nog försökte få barn mer eller mindre aktivt, men det hände inget. Han hade dessutom ett barn sedan tidigare. Jag försökte få henne att söka hjälp, men de trodde att det skulle fungera naturligt och åren gick. Tyvärr väntade de för länge så han hann få testikelcancer och inga simmare samt att hon hann fylla 38 och blev för gammal för att få hjälp via sjukvården utan stora kostnader. Nu tror jag ändå att hon har accepterat läget relativt bra ändå. De har satsat sin energi på att bygga hus och lägga energin på sina katter. Hade jag varit i hennes situation hade jag haft svårt att acceptera.

Jag tycker det har varit svårt att vänta några få månader med att lyckas och se den förbannade mensen komma igen och igen, så jag förstår dig lite. För andra är det säkert inte lösningen, men två gånger har jag fått tidigarelagt bf på 9 till 10 dagar, så jag tror att de gånger vi har lyckats har det varit så fort mensen slutat, med sex på 4-5 dagen ... så det kan ju hända att äl inte sker runt dag 14, som man pratar om generellt. Jag har dock aldrig testat med stickor eller tempat, så jag vet när de hade indikerat äl, men det är min teori. Då har mina cykler varierat mellan 21 och 27 dagar ... Kanske hjälper det någon annan. Av någon anledning får ju en del ivf-are syskon på naturlig väg.

Lycka till! Hoppas ni kan njuta av förhållandet i sommar!

Du måste kunna se ett liv bortom egna barn.

Det är långt ifrån alla som får det där speciella som man alltid tagit för givet att livet ska ge, och som man har längtat efter. 

Och det är faktiskt okej. Jag kan bli förvånad ibland vad folk kräver kräver i sina liv. Att just de ska få hälsa. Att just de ska få kärlek. Att just de ska få barn.

Jag kan också bli förvånad över svårigheterna som många har att hantera att det inte blir som de vill. Världen går under, och allt som de ändå har som andra skulle d-ö-d-a för är plötsligt inte värt någonting.

TS, du har uppenbarligen kärlek i ditt liv. Förstör inte den relationen med att älta något som ligger utanför din kontroll. Var glad över din partner och dina bonusbarn. Fundera på om du kan använda din tid, energi och barnkärlek till att engagera dig i barn på andra sätt. Som fosterfamilj, eller jobba ideellt med utsatta barn. 

Och skaffa lite perspektiv.