Jag bryter ihop, orkar inte längre med barnlösheten och det eviga kämpandet.

Du måste kunna se ett liv bortom egna barn.

Det är långt ifrån alla som får det där speciella som man alltid tagit för givet att livet ska ge, och som man har längtat efter. 

Och det är faktiskt okej. Jag kan bli förvånad ibland vad folk kräver kräver i sina liv. Att just de ska få hälsa. Att just de ska få kärlek. Att just de ska få barn.

Jag kan också bli förvånad över svårigheterna som många har att hantera att det inte blir som de vill. Världen går under, och allt som de ändå har som andra skulle d-ö-d-a för är plötsligt inte värt någonting.

TS, du har uppenbarligen kärlek i ditt liv. Förstör inte den relationen med att älta något som ligger utanför din kontroll. Var glad över din partner och dina bonusbarn. Fundera på om du kan använda din tid, energi och barnkärlek till att engagera dig i barn på andra sätt. Som fosterfamilj, eller jobba ideellt med utsatta barn. 

Och skaffa lite perspektiv. 

Fast ni som säger alla dessa kloka ord, har ni suttit i samma sitts? Jag har en vän som håller på och predikar samma strofer samtidigt som att hon har tre vackra friska barn, god ekonomi och en man som tar ner månen till henne. Just saying, jag uppskattar peptalk men ibland så kommer den från folk som inte har varit i den situationen.

Jag fattar i teorin vad du menar men just nu så orkar jag inte ta till mig det. Min reptilhjärna har helt tagit över.

Då förstår jag bättre, då har vi egentligen samma problem. Det är ingen mänsklig rättighet att vare sig få barn eller en partner men likväl så äts man upp av sorgen av bristen på just det.

Jag kan säga att det är inte lätt att hitta rätt, jag fann min partner sent i livet och du hittar nog rätt också snart. Det som är jobbigt med barnlängtan är att man kan inte styra den, min fertilitet suger tydligen. Kan inte gå in på en app och öka chanserna till att finna den typ.

Fast funkar inte vissa människor så? Sitter man säkert i båten så kan man gå ut och säga till alla som håller på o drunkna att det löser sig? Hahaha, jag låter bitter!

Blir uppriktigt sagt väldigt ledsen för din skull, jag hoppas verkligen att du finner lyckan och en partner (om du vill ha en). Dejting suger, det är en cynisk värld. Många kramar till dig.<3

Håller med! Jag orkar inte med en machoattityd och klumpiga kommentarer från honom. Skulle han inte velat ha fler barn så hade jag åkt till Danmark och det vet han. Nu vill han ha barn och har lovat att skippa attityden som han har om ivf eller vad det nu än blir.

Han är lite äldre än mig, gammelgubben är 43. Har två barn innan.