Missfall eller inte?

18e maj på bim +1 fick jag svagt positivt gravtest. Dagen efter på bim +2 fick jag något starkare positivt men ändå svagt. Samma dag började jag blöda. På dag två med blödningar kom ca tre klumpar i olika storlekar. Var helt säker på missfall. Idag har jag blödigt i 10 dagar och tog ett nytt gravtest. SUPERpositivt efter en sekund. Nu är jag jätteförvirrad! Jag vet att hcg kan ligga kvar i kroppen men om man får tidigt missfall redan i typ vecka 4+4 borde väl hcg halten inte ha ökat efter 11 dagar?! Vad tror ni? Vem ringer jag för att rådfråga? Närmaste barnmorskemottagning?

Testet på bim +2 19e maj då blödningen började:

Testet idag 28e maj:

Det känns ju sååå svårt att veta vad det här kan bero på :( Är så osäker på om det ens går att få en koll hos barnmorskan i så tidigt stadium? Olidligt att gå runt och grubbla på...

Tack!

Jag blöder fortfarande som förut! Tunt, rinnande blod som droppar när jag sitter på toa. Inga klumpar och mycket mindre än mens men det är inte en färgad flytning eller så. Växlar mellan rött och brunt. Allt det här är SÅ läskigt! Men det är bara att ha is i magen:) 

Nu har jag lyckats få en gynekolog att göra tid för mig på fredag!!! Så skönt! Får göra ett vaginalt ultraljud. Kostar 900 men det är det värt för att få veta.

1177 rådde mig att åka akut så det ska jag göra. 

Utomkvedhavandeskap :( planerad operation på fredag om jag inte blir värre innan.

Tack alla! Jag kämpar på och väntar på operationen. Eftersom jag redan varit inställd på missfall sedan dag 2 så hade jag inga förhoppningar men självklart sörjer man det som hade kunnat bli ett barn ändå. Men mest oroar jag mig för operationen och framtiden. Vet att det är ett relativt enkelt ingrepp som många går igenom men ändå...

Läkaren ringde nyss och sa att vi kan ta ett nytt hcgprov imorgon och om värdet sjunkit mycket kanske undvika operation och se om kroppen kan ta hand om det själv. Det verkade vara mycket upp till mig men jag vet ju inte... Ska dit förberedd för operation i alla fall väldigt tidigt på morgonen för att hinna ta ett nytt prov och se. Om värdet inte har sjunkit vågar jag nog inte avvakta mer för jag är rädd att bli sämre. Jag känner också att min äggledare kanske är dålig och jag vill inte riskera att det här händer igen, vid en operation får man ju veta och dom kan även se hur det står till med den andra äggledaren. Är äggledaren verkligen värd att rädda till varje pris om den eventuellt är dålig?

Då är jag opererad :) Allt gick bra. Tydligen finns nån liten sammanväxning på den äggledare jag har kvar men tratten ser bra ut och de säger att det är liten risk att få X där med. Så vi får försöka igen så fort jag känner mig läkt och mensen kommit igång :)

Operationen var en ganska jobbig upplevelse då jag fick vänta ensam hela dagen på min tur utan mat. Jag var väldigt ledsen och nervös och tyckte sövningen var jobbig. Uppvaket var också ensamt och det fanns sällan någon som hade tid att prata. Men väl uppe på avdelningen var alla väldigt gulliga. Jag mådde tyvärr så illa efteråt (troligtvis av morfinet) så jag kunde inte åka hem som planerat. Har sovit en natt här och nu ska jag snart ringa min sambo som får hämta mig :)