• Jollefin

    Trotsig och envis :(

    Hej. Så här är det min dotter som fyller 5 i år har under.minst 1 år nu i omgångar gått förlångt. Hon bråkar dagligen speciellt med mig som mamma. Och jag får panik. Så fort jag kliver in genom dörren börjar det.

    Hon ska bestämma allt. Säga emot allt jag säger. Hon argumenterar skriker gråter ett tag slog hon mig.. då fick jag nog och vart själv väldigt ledsen så min mamma och syster fick ha henne 2 nätter för att jag dels skulle få lugna mig men även hon skullw förstå allvaret.. det har gått hyfsat bra efter det. För jag själv kunde oxå brusa upp och bli så arg på henne och det gör ju sakerna bara värre.. och jag vet det. Men ändå blir jag så arg..... varför kan hon inte bara lyssna.. allt jag gör är i stort sätt fel eller så blir det mitt fel..

    Vi ska ha syskon nu i sommar med och vi 3 ska vara hemma hela sommaren.. hur tänker jag? Orkar jag jag blir så ledsen att vi bråkar hela tiden och att hon inte lyssnar på mig.. pappan kör hon inte alls med på samma sätt men hon har fortfarande den där dåliga attityden så jag inte tål!

    Jag måste ju säga att man känner sig som världens sämsta mamma som inte bara har det här underbara stunderna med sina barn. Jag känner.mig mest elak och dum! Är det fler som har det så här?

  • Svar på tråden Trotsig och envis :(
  • mammalovis

    Hur tänker tösen om att få syskon? Bara det kan röra runt i grytan. Dessutom växer din mage som skjuter henne längre bort. Nu framgår det visserligen inte hur du mått, men en graviditet är ju en hormoncirkus som påverkar ens känslighet för utbrotten också.

    Min tös är 6,5 år och ballade ur idag och blev tvärilsk. Bakgrunden var att vi fick gå långt hem och lunchen blev sen, i kombination med att hon ville ha mer mat och då var det bara min som dög. Vi skulle tagit bilen, men den startade inte ... När hon inte fick min kyckling (vi åt olika rester), så började hon hota, skrika och slå. För att sedan rusa ut i trappan och sedan komma tillbaks och fortsatte vara arg, men nöjde sig till slut med riset som var över.
    Striderna är tack och lov inte så ofta men desto intensivare när de väl pågår och det är sällan jag lyckas förhindra dem i förväg. Det är ju mycket som pågår i deras små huvud. Jag minns att min tös hade mer utbrott sista halvåret på förskolan då hon pendlade mellan stor och liten.

    Antagligen står du henne närmast som får ta mest - på gott och ont. Det är ju bara att fortsätta rida ut stormarna och försöka se de små goda.

  • Jollefin

    Hon längtar efter ett syskon. Hon pratar om det hela tiden.. jag har mått väldigt bra denna grav men hon söker.min uppmärksamhet hela tiden speciellt om jsg pratar med andra. Men då har det alltid varit hon och jag. Även om sambon finns har jag gjort det mesta med henne. Så jag förstår på ett sätt att det är mig hon tar ut det på men blir så frustrerad på att jag alltid får ta dessa strider. Sen försöka att inte brusa upp men ibland så bara brister det. Suck sen får man dåligt samvete att man var kanske för hård :/

Svar på tråden Trotsig och envis :(