Inlägg från: Anonym (60-talist) |Visa alla inlägg
  • Anonym (60-talist)

    Skolan - vad händer?

    Tom Araya skrev 2017-05-17 15:41:23 följande:
    Skolan - vad händer?

    Alltså, vad händer med dagens svenska skola och förskola? Vilka psykologiska teorier, etik, moral och värderingar jobbar man efter för att utveckla och utbilda morgondagens vuxengeneration? Hur motiverar man dem?

    Jag hör så mycket sjuka saker från bekanta som jobbar inom förskola och skola att man bli mörkrädd.

    Exempel:
    Att man ska sluta benämna personer, både barn och personal med könsbestämda pronomen. Syftet är antagligen att komma ifrån stereotypa könsroller. Men hur är det tänkt att resultatet ska se ut? Detta med att det finns två kön och de ser olika ut, det kommer barnen oundvikligen att lära sig förr eller senare. Är det då inte enklare att köra på det från början och istället fokusera på att det är de gamla, stereotypa och förlegade könsrollerna man ska komma ifrån, inte att pojkar och flickor faktiskt är två olika kön som existerar i verkligheten?!
    Blir det inte svårare att referera till könsroller om man undviker könsbestämning?
    Hur lär man barn att pojkar och flickor har samma värde om man låtsas som att de två olika könen inte finns?

    Ett annat exempel är att barnpsykologer nu för in tanken om att allt som handlar om tävling och tävlande är dåligt. Jag kan förstå tanken om att dämpa hetsen och att förstärka känslan av lika värde. Men man får ju inte glömma att skola och hela barndomen är att lära inför livet man ska leva, varav en stor del som vuxna och hur ser verklighetens liv ut? Jo, mängder av tillfällen och situationer som består av kamp och tävling.
    Ett prov eller läxförhör i skolan
    Att idrotta
    Att söka och få ett jobb
    Att spela dataspel
    Att lära sig nya saker och utvecklas
    Att bilda familj
    Att skaffa barn
    Att prestera i tester, prov, träning, på jobbet e.t.c.
    ...
    allt är en slags kamp och/eller tävling, att man måste prestera för att lyckas och uppnå ett resultat.
    Det handlar inte nödvändigtvis om att vara bäst, ibland duger bra nog eller att man gjort sitt bästa, ibland är kampen mot sig själv, att prestera bättre än förra gången, att kunna konkurrera med andra om något man vill nå, eller bara att uppnå en nivå som är fastställd som ett godkänt resultat e.t.c.
    Ska vi lära barn att de får vad de vill livet igenom utan egen kamp och prestation eller oavsett grad av prestation? Vilket samhälle leder det till?
    Om man nu anser att exempelvis fyraåringar inte ska tävla, men äldre barn kan tävla, från vilken ålder eller mognadsnivå är det då lämpligt och varför kan ingen svara på det som nu blivit lärda att bannlysa tävlande på förskolan? Borde inte den kunskapen ingå i den utbildning man ger barnpedagoger och lärare?
    Kan man inte istället utveckla sättet man genomför aktiviteter och lekar med tävlingsinslag, om det är så att just den formen som vi ser i seriös idrott anses olämplig för gemene barn i låg ålder.

    Experter har redan varnat för att vi idag överbeskyddar våra barn i vår del av världen, att de inte tidigare får uppleva och erfara hur livet och verkligheten ser ut och bättre förbereds för vuxenlivet där de inte kan undvika allt.

    Det finns säkert många fler exempel på märkliga teorier som införts eller är på väg att införas i skolan, du är välkommen att ta upp fler eller kommentera dessa.


    När det gäller könen håller jag såklart med dig. 

    När det gäller tävlandet, så tycker jag att det är onödigt att spela ut eleverna mot varandra, och speciellt att låta alla elever veta vem som kom sist i något sammanhang. Barnen har inte valt att bli placerade i en skola, och de har inte heller valt att bli födda. Så många barn mår dåligt ändå, för många gäller det bara att ta en dag i taget och försöka överleva. Då måste inte lärarna göra det värre, och många gånger är det helt onödigt också om man tänker på det pedagogiska syftet med en övning eller aktivitet. 

    Under min skoltid på 70-80-talet var det så här: 

    - val till lagspelen, klassens drottningar valde och klassens mobboffer blev alltid sist

    - grupparbeten där eleverna fick välja varandra fritt. Klassens mobboffer ville ingen ha i gruppen, utan läraren försökte truga denne på de olika grupperna. "Någon måste ta Kalle", "vi vill inte ha honom, vi hade honom förra gången". Detta avhandlades alltså helt öppet i klassrummet. Samma hände på skolresan när eleverna skulle välja vilka de skulle dela tält med. Ingen vuxen närvarande person reagerade

    - på idrotten skrev gympafröken in allas resultat i olika idrotter i klasslistan, den satt i en pärm och alla elever fick titta i den pärmen - så att alla skulle få veta vem som var sämst

    - skolsyster skulle kontrollera vilka elever som behövde fotgymnastik. Detta gjordes flickorna för sig, pojkarna för sig. Man fick inför alla flickor i klassen doppa fotsulan i bläck och gå på ett papper på golvet som rullades ut från en stor rulle. Skolsyster stod där med klasslistan och kommenterade: "du har riktiga KALLE ANKA-fötter, alldeles PLATTA!  Du har VERKLIGEN behov av fotgymnastik!"

    - på musiken i ÅK 1 var det obligatoriskt sångprov till skolkören, klassvis. Alla fick stå framme vid pianot när läraren spelade och sjunga en vers. Sedan markerade läraren i klasslistan, samtidigt som han sa högt: "Du har SÅNGRÖST, du ska vara med i skolkören!", "Du har INGEN sångröst, du ska inte vara med i skolkören!" "Du har..."

    - Luciaval hade vi också förstås! Alla flickor i ÅK 6 fick gå runt (det gick inte att komma ur det) i alla klasser på skolan med en nummerlapp på bröstet, och sedan räknades rösterna ihop. En lista med alla flickornas namn ordnade från den som fått flest röster till den i botten som hade fått 0 röster, sattes upp på skolans anslagstavla

    Ibland tänkte jag faktiskt medan det pågick att skolan och lärarna försökte driva någon elev till självmord - att det var det som var syftet. För ingen kan vara så enfaldig, det måste ha varit ondska inblandat.

    Det blir långsamt bättre, men bara långsamt...
Svar på tråden Skolan - vad händer?