BIM Juni 2017

Hej alla!

Har äntligen fått med mig maken på att börja med bebis-verkstan för barn nr 2. Vi har en gemensam son på 2 år och 2 månader, och känner en ny bebislängtan! Har enligt en app ägglossning den 2/6 och tyvärr ska jag resa bort mellan den 2-4 den här månaden så då blir det inget ligga... men vi passade på igår, planerar ev för imorgon och sedan på torsdag. Vi får hoppas det räcker. Med sonen så sa det bara POFF så var jag gravid! Men jag tvivlar på att man har lika tur två gånger i rad...

Dessutom så känns det extra typiskt den här månaden eftersom jag helt plötsligt fick erbjudande om att vara med i ett två-årigt projekt på jobbet som genererar i en stor löneökning OCH ser väldigt bra ut på CVt.

Så nu börjar jag fundera på om vi ändå ska vänta, men jag är ändå 30 och tänker att vi kör på, om 20 år så kommer jag vara gladare för fler barn än för ett projekt på jobbet. Så jag tackar ja och ligger vidare.

Hade troligtvis ägglossning i fredags. "Tvingade" maken att sexa loss precis innan jag åkte iväg på weekend med en vän. Innan det låg vi på tisdagen (ingen utlösning tyvärr), och på söndagen.

Vågar inte hoppas på att jag blir gravid denna gång, blev så besviken förra gången jag trodde jag var gravid. Hade SÅ lätt att bli gravid med sonen. Hade sex EN gång den cykeln, och PANG då var jag gravid. Helt galet. Men den här gången har jag bestämt att jag ska testa mig första gången på BIM+2, absolut INTE tidigare. Det blir omkring 18:e juni.

Likt förbannat kan man inte låta bli att kolla efter nid-blödning, känna efter i brösten, har jag inte lite molvärk redan? osv...

Känner mig rätt deppig för tillfället. Mycket på jobbet och funderingarna kring gravid/icke gravid gör ju knappast saken bättre. Börjar tro att vi hade TOKTUR med sonen då det tig sig direkt, sånt händer liksom inte på riktigt.

Min ångest har stigit massor, så nu knaprar jag atarax, men blir SÅ trött. Jag vet att de är ok när man ammar men vet inte hur de är när man försöker bli gravid. Just nu behövs de för måendet, och samtidigt blir jag rädd: klara jag en graviditet till? Tänk om jag mår som förra gången? Förlossningsdeprission med sonen.

Annars känner jag inte av så mycket, kanske lite lite molvärk, och sämre humör. Men det kan lika gärna vara pms. Jag ställer in mig på negativt så får vi se.

BIM nästa helg, 16-17 juni.

Håller på att komma in i "test-träsket".... två test som man ska testa TIDIGAST på bim-dagen redan "bortkastade" och jag är på bim-5. Så jävla onödigt.

Symtom:

- Brösten känns lite som att "mjölken" rinner till så och då. Har barn sen innan så jag vet hur det känns.

- har en "mensen är nog på gång"-känsla utan att jag vill kalla det molvärk. Det hade jag med sonen, och det är inte i närheten. Men då fattade jag inte att jag var gravid förrän bim+4 eller 5.

- När sonen lägger sig och kramas på morgonen (2 år) och mina bröst "trycks in" så gör det ont.

- igår när jag reste mig så gjorde det ont i venusberget.

Så less på att analysera. Sån lyx vi hade att vi slapp det med sonen, det bara hände.

BIM idag och negativt test (RFSU). Så nu inväntar jag mensen. Depp depp depp....