Jag har fött två barn och min erfarenhet av bm under själva förlossningen är att de är helt fantastiska! Hur mycket de tar på en och hur naket det är beror mycket på var i förlossningen man befinner sig. När man kommer in på förlossningen är en av de första sakerna de gör att kontrollera hur öppen man är och det gör de ju genom att känna med fingrarna. De har alltid varit väldigt tydliga och jag har varit beredd och vetat vad som ska hända. Det har liksom inte varit så att jag helt plötsligt har bm:s fingrar upp mellan benen utan de har berättat vad de ska kontrollera, hur det går till och frågat om jag varit beredd så man t ex inte är mitt i en värk när de känner efter. Samma sak om de känner på magen. Under den tiden har det inte varit så naket heller. Landstingets patientskjorta och jätteblöjtrosor på (mina förlossningar har startat med vattenavgång så det var ett måste!). Jag är frusen av mig och hade filt också om jag låg i sängen men var jag uppe kände jag mig absolut inte avklädd i bara skjortan.
Sen när förlossningarna blivit intensivare med starkare och tätare värkar och i krysstkedet blir det en annan grej. Trosorna åker av och bm sitter med ansiktet upp mellan benen på en vilket är nödvändigt för att de ska kunna hjälpa till på bästa sätt, t ex med tryck för att minska risken att spricka. De har fortfarande varit tydliga men kanske mer sagt vad de kommer göra snarare än att fråga. Vid den tidpunkten har jag släppt känslan som jag kanske hade lite i början, att man vill vara lite privat och så, utan bara låtit bm göra sitt jobb för att det ska bli så bra som möjligt för mig och bebisen. Vill hon känna på huvudet för att se hur långt ner det är eller åt vilket håll det är vridet så gör det, behövs det sättas en sladd på bebisens huvud för att mäta syre (eller vad det nu var) så gör det, eller behövs det tryck i mellangården så jag förhoppningsvis slipper spricka så gör det. Jag har inte brytt mig om jag blivit tillfrågad om sånt eller inte så länge jag har blivit informerad om vad som görs innan. Men det går ju fort att informera. Typ, "nu kommer jag kontrollera hur huvudet står", jag nickar eller stönar fram ett ja och så gör hon det. Jag har liksom haft känslan att "gör det du måste så jag får träffa min bebis". När barnen har varit påväg ut har jag verkligen hamnat i min egen bubbla där jag har koncentrerat mig på vad jag måste göra för att få ut barnet, vad bm har gjort har liksom inte känts så viktigt där och då. Jag brydde mig inte ens om ifall jag bajsade på mig, vilket var min stora skräck innan. Har ingen aning om ifall jag gjorde det men om jag gjorde det skötte bm det snyggt. :) När barnen kommit ut har skjortan knäppts upp och jag har legat med jättetuttarna i vädret och haft bebisen hud mot hud och fortfarande särade ben. Då är det naket delux men det är inget jag har tänkt på över huvud taget för jag har varit fullt upptagen med det fantastiska lilla underverket som precis kommit ut ur mig. Ingenting annat än att titta på mina fina bebisar har betytt någonting över huvud taget just då! Och så fortsatte jag känna även när jag krystade fram moderkakan en stund senare och när jag behövde ligga kvar med särade ben för att bli sydd. Då har det liksom inte varit någon stor grej att vara naken längre. Och då, när allt lugnat ner sig efter krystskedet, har bm gått tillbaka till att mer fråga om det är okej att titta hur det ser ut osv. Jag har alltid känt mig oerhört väl omhändertagen på förlossningen och även på BB efteråt när de kollat hur det sett ut mellan benen någon dag efter förlossningen.
Men jag håller med om att det här är något du borde ta upp med din bm och prata om. Min bm skrev ner lite saker jag tyckte kändes viktigt under förlossningen i min journal så att bm på förlossningen skulle se det. Kanske din kan göra likadant, skriva att det är viktigt för dig att bli ordentligt informerad om vad som görs t ex.
Det är utelämnande och naket att föda barn, och det gör ont och är svinjobbigt. Men det är samtidigt så sjukt jävla häftigt att det inte går att beskriva! Lycka till!