Livglädje och längtan av Escitalopram?
Jag medicinerar med Escitalopram sedan mer än ett halvår tillbaka. Är deprimerad samt har ångest. Tar dessa då jag tidigare prövat många andra mediciner (senast Venlafaxin) men upplevt att dom gör mig alldeles för "avstängd", tom på känslor osv + gav mig många otrevliga biverkningar.
Om jag ska utvärdera Escitalopram så skulle jag väl säga att dom hjälper på så vis att jag inte varit extremt självmordsbenägen som tidigare, haft mindre ångest och så. Dock finns ingen sexlust, ingen "riktig glädje" och såna känslor utan det har blivit som mina tidigare mediciner. Alltså samma tomhetskänslor, varken glad eller ledsen osv.
Nu på senare tid har det blivit ännu värre, men det beror troligtvis pga saker som hänt runt omkring mig.
Kort sagt, jag upplever inte att Escitalopram hjälper mig på det vis jag önskar, jag blir avstängd och tom. Men det är som sagt individuellt och så tror jag att man egentligen ska medicinera det längre än ett halvår, för att kunna ge en rättvis utvärdering av det, om det funkar eller inte.
Väldigt tråkigt att höra att du mår dåligt, hoppas verkligen att det ska vända för din skull!
Hon brukade vara en känslomänniska. Kändes ödsligt att träffa henne. Ibland hör Hon av sig och är normal. Men fan vet vart detta slutar.
Personligen kan jag tycka att medicinen var overkill. Som en napalmbomb för själen.