Inlägg från: Anonym (37 år) |Visa alla inlägg
  • Anonym (37 år)

    Livglädje och längtan av Escitalopram?

    Hej!

    Skulle vilja ha tag på några som ätit/äter escitalporam och som kan berätta hur de känner sig med dessa SSRI?

    Känner ni glädje, längtan efter saker, pirr i magen av lyckliga ting, eufori  mm?

    (Jag åt Escitalopram 6 månader från maj-dec förra året.
    Trodde jag var bra och slutade. men har blivit dålig igen precis 1 år senare. Tror det måste vara förväntansångest av nåt slag. Jag slutade för att jag inte vill proppa i mig antidepp o trodde att jag var helt återställd.

    Känner mig inte lika ångestfylld denna ggr utan mer NERE. Försöker bara överleva dagen o klarar varje dag okej, men det är liksom bara Okej. Ingen glädje, ingen lust, ingen förhoppning, inget pirr. Sexlust borta sen 1 år tillbaka o mer därtill. Får ångestkänslor som kommer o går under dagen.)

    Läkaren vill jag ska äta igen, men jag vet inte om jag är så sjuk så jag behöver det eller om det kommer gå över av sig själv...

    Uppgiven....

  • Svar på tråden Livglädje och längtan av Escitalopram?
  • Anonym (37 år)

    Finns det ingen liten själ där ute som har feedback om kombination glädje-escitalopram?

    Jag själv minns inte det så bra. Det var bara fokus att bli bra från ångest.

    Tusen tack på förhand!

  • Anonym (37 år)

    Tack för svar!

    Det är så lustigt att jag inte kommer ihåg hur min känsla var...
    Jag vet ju att jag blev bra och ville sluta.

    Varför jag ville sluta var ju för att jag gått upp 5 kilo, grät inte ens på bio när det var värsta kärleksfilmen där killen dog (vilket jag borde gråta till) plus att jag trodde att jag blivit bra.

    Det var i julas, då hade jag ätit 6 månader.
    Men sen en månad tillbaka har min ångest och oro kommit tillbaka. Inte lika stark men jag har en ångest känsla och nedstämdhet som svallar fram o tillbaka hela dagarna. Den går över på kvällen och jag sover gott om natten, men jag är absolut inte som vanligt.

    Mina 5-6 kilo har jag inte lyckats gå ner, min sexlust är fortf som bortblåst och min energi finns inte ändå. Glädjen är inte där.
    Tårarna har kommit tillbaka och små milli-sekunder av pirr o längtan kan dyka upp men dagarna är mest ångestfyllda och orosamma. 

    Orkar jag börja igen? Går det över m tiden eller plågar jag bara mig själv...

  • Anonym (37 år)

    Vad härligt att höra!

    Jag har börjat äta nu.

    Men har fruktansvärda insättningssystom.

    5 dagar 5 mg o livet är inge kul...

Svar på tråden Livglädje och längtan av Escitalopram?