Ser inte mammor allvaret i att ansöka om ensam vårdnad?

Ofta läser man trådar där mammor har frågor angående ensam vårdnad, och oftast ser det ut som att den enda anledningen handlar om hämnd mot pappan. Att barnet är den som är den stora förloraren ser inte mamman p g a hennes allt för stora ego.

Jag blev tillsammans med mitt barns mamma slutet av 2012. Hon blev gravid 2013 och vi flyttade ihop. Förhållandet var extremt stormigt. Mammans temperament var den största anledningen till att jag inte ville vara med henne mer.
Hon gick från 0-100 på några tiondelar och ilskan kunde sitta kvar i dagar, dock i olika grader. Hon är manipulativ, kontrollerande och projicerar ofta. Ber aldrig om ursäkt.

Eftersom hon stod på lägenheten så fick jag, efter det tog slut, börja från botten igen. Jag hämtade och lämnade pojken ca två dagar i veckan. När jag lämnade stannade jag ofta kvar och nattade honom och det funkade. Började det bli tjafs så var jag snabb på att dra på mig skorna och dra där ifrån.Vid ett senare tillfälle kom jag till insikt att jag måste ordna upp saker hemma för jag kan inte vara i närheten av mamman mer.

Men iallafall, ska hålla mig kort. När jag för 8 månader sedan hade ordnat upp saker hemma skrev jag till mamman att jag ville ha pojken varannan helg. Fick till svar att hon ville gå via familjerätten för att göra upp om dygn. Ok tänkte jag. Vi kör på det.
Ett par veckor går och jag får ett brev på posten där det står att hon ansökt om ensam vårdnad.

Jag beslutar mig för att låsa in mig i helvetet och hålla mig undan så att det inte ska bli tjafs och annat. Vid några tillfällen har jag skickat mail om att hon bör tänka på vad hon gör, att jag vill ha pojken varannan helg. Men nej.

Mammans argument för ensam vårdnad:
*Pappan har misshandlat mamman psykiskt
*Pappan har haft sporadisk kontakt med pojken
*Pappan lider av psykisk ohälsa och kan därför ej ta hand om sitt barn
*Pappan har det dåligt ställt, mamman har det bra ställt
*Mamman har flera gånger fått tjata på pappan för att träffa pojken

7 månader senare så var det dags för muntlig förberedelse i rätten.
Jag ser mamman sittandes ensam i väntsalen
Jag säger "hej" och sätter mig ner. Vädjar återigen att hon ska gå med på samarbetssamtal för att förkorta ner processen så pojken kan ta upp den kontakten med sin pappa som de tidigare hade.
Mamman börjar plötsligt att gråta varpå jag säger att vi inte behöver prata om det nu. Sedan kommer hennes ombud och de går iväg.

Mamman kör på för fullt trots min vädjan.
Jag sitter och tar alla anklagelser med ro och förklarar senare min syn på det hela. Dock är jag noga med att inte köra med pajkastning. Man vill gärna berätta mer men det gynnar inte pojken alls.

Helt ogenerat sitter mamman och ljuger i rätten.
"Pappan försvårar underskrifter så vi kan ej samarbeta" säger hon.
"Vilka underskrifter har pappan försvårat?" frågar "domaren".
"Jag vet inte" svarar mamman tystlåtet.

"Domaren" frågade om min psykiska ohälsa och jag berättade att jag haft ångest och lätta depressioner när jag inte träffat pojken på ett tag.

Sedan pratar mamman om att jag är som en tickande bomb när jag är på stan.
Hon tog även upp att jag inte tröstat pojken en gång när han grät.

När pojken var ca två är så började det bli tjafs, pojken stod i duschen, mamman började prata arg högre och högre med mig. Jag tog upp mobilen och filmade i syfte att visa henne när hon lugnat ner sig hur hon är när hon blir arg.
"Filmar du pojken när han duschar eller? Är du pedofil?"
Nej jag filmar dig, och hur kan du säga pedofil i närheten av en 2-åring?
Jag märkte hur det började eskalera så jag säger till pojken att jag ska jobba pussar honom och säger att jag älskar honom.
Det här är sjukt och otroligt sorgligt men mamman sa då till pojken att "pappa älskar inte dig alls". Fy fan, jag mår illa av det där. Sedan ställer hon sig vid dörren och skriker "det här är Adam, han är pedofiiiil." två, tre gånger innan dörren smälls igen.

Och den här kvinnan har mage att påstå att jag inte kan ta hand om mitt eget barn?
Finns fler exempel som ligger på samma nivå.

Det enda jag gjort sedan brevet från hennes ombud slank ner i brevlådan är att jobba, äta sova. Kämpa för att den här depressionen inte tar över helt. Man lever i en bubbla där lycka inte existerar.

Det bestämdes på den muntliga förberedelsen att jag ska få träffa pojken 4 timmar varje onsdag utom de onsdagar mamman är ledig från jobbet. Jag hade det alternativet och det andra som var att jag skulle få träffa pojken 3 timmar varannan lördag. Det är åt helvete. Pojken kommer definitivt inte må bra av det. Hur kan man som mamma påstå att man ser till barnets bästa om hon ger pojken 4 timmar varannan onsdag, inget på semesterdagar, med sin pappa???

Tänk efter vad ni gör när ni funderar på om att ansöka om ensam vårdnad. Sätt er ner och fundera på om ni gör det här för barnets skull eller din egen skull.

Mamman har för övrigt ett konto här på familjeliv.

Adam08STHLM

Äldre 4 May 22:16

#3

legomum skrev 2017-05-04 21:34:57 följande:

Det finns fan sjuka mammor också... hon har helt klart en egen agenda. Den du inte ingår i.

Har du ingen advokat som kan stå upp och hjälpa dig i dessa förhandlingar så skaffa det genast.

Det skadar bara dig och relationen du -barnet om du hela tiden kör snällvarianten.

Det är så ledsamt när mammorna gör så här, det är mer vanligt att pappor bara försvinner och kommer och går som de bahagar (sorry min uppfattning).

Men det finns verkligen mammor och pappor som inte beter sig på detta viset och jag hoppas ni kommer till någon lösning så småningom.

Nej, jag har inget ombud men ska fixa det till nästa gång. Tråkigt det här med att snällvarianten inte ska fungera.. Men får skaffa ett ombud och ser vad han eller hon råder mig att göra. Pappor som försvinner helt är bortom mitt förstånd. Att man försvinner under en process där närvaron kan skada barnets hälsa p g a bråk är förståeligt. Men då ska det verkligen vara befogat.

Adam08STHLM

Äldre 4 May 22:17

#4

Anonym (Mamman) skrev 2017-05-04 21:45:08 följande:

Tråkigt höra om att hon ljuger.Men sen finns det pappor ochså som vill ha vårdnaden ochså,bara för att jävlas med mammor.Så det är inte bara"dåliga mammor"som vill ha vårdnaden,ibland är det bäst så.

Ja, det stämmer ju, men statistiken visar att mammor är i majoritet.
Jag föraktar även pappor som gör detta.

Adam08STHLM

Äldre 4 May 22:35

#6

Anonym (S) skrev 2017-05-04 22:26:35 följande:

Ensam vårdnad har dock inte ett smack med umgänge att göra. Att filma henne sådär kan även det klassas som en form av psykisk misshandel, så jag kan förstå att det gjorde henne jävligt förbannad.

Ja, det är möjligt men samtidigt var det i ett gott syfte. Tittar man på film där man beter sig väldigt illa kan det mycket väl resultera i att man ser att man har ett problem och kan få hjälp med det.

Adam08STHLM

Äldre 5 May 00:08

#8

Anonym (M) skrev 2017-05-04 23:05:17 följande:

Om man ska svara på din övergripande fråga så skulle jag säga att mammor generellt ser tillbarnets bästa, liksom de flesta pappor. Sen finns det givetvis föräödrar som inte gör det utan blir förblindade av hat/sorg/hämnd.

När drt gäller allvaret med enskild vårdnad så finns det nog ett gäng som inte ser det heller. Det har ju varit uppe några trådar här med familjer där pappor väljer bort vårdnaden till förmån för att mamman ska få hela förädraledigheten. Men det är ju förstås undantagsfall.

I ert fall handlar. Ju frågan även om umgänge som jag förstår. Har ni fått dom på umgänge eller är dessa omsdagsr endast tillfälligt?

Var du helt frånvarande från barnet under 8 månader? I så fall kan sådant naturligtvis ligga till grund för hur en umgängesplan läggs upp. Om du av olika skäl inte varit så närvarande i barnets liv kan det vara rimligt med kortare umgänge till att blrja med (men helst oftare än en ggr/vecka) för att barnet ska lära känna dig.

Det du kan göra förutom att se till att ha ombud osv är att nu se till att du följer det umgängesschema som ni har. Utebli aldrig på onsdagarna utan träffa barnet enligt plan.

Okej, tack för svar.
Jag har inte träffat pojken på 8 månader så du har nog rätt i det du skriver.
4 timmar varannan onsdag är tillfälligt, men det tråkiga är att det är iaf fram till september månad. Det är för långt. Mamman kan ju ändra, det kan inte jag.

Tack för råden!

Adam08STHLM

Äldre 5 May 18:15

#10

KlunsSmurfen skrev 2017-05-05 14:28:37 följande:

Tycker att din fråga är väldigt dum när du inte tänker på hennes personlighet, formulerar om den lite:
"Hur kan någon som är känslostyrd, väldigt taskigt humör, egoistisk, falsk & manipulativ, ber aldrig om ursäkt, projicerar, verkar ha väldigt svårt för empati göra så mot sitt barn?"
Tror du hon bryr sej?

Ofta läser man trådar där mammor har frågor angående ensam vårdnad, och oftast ser det ut som att den enda anledningen handlar om hämnd mot pappan.

Länk till de trådarna?
Du verkar också generalisera en hel del vilket gör frågan ännu dummare, formulerar om ditt påstående:
"Mammor som vill ha ensam vårdnad påminner oftast om narcissister och vill hämnas"
Tveksamt.

Det räcker med att en förälder inte lever upp till ansvaret eller är svåra att samarbeta med för att den ska mista vårdnaden för de är bara en bromskloss för barnet.
Om en förälder inte har möjlighet att närvara så mycket blir det också en bromskloss i diverse olika beslut som båda vårdnadshavarna måste godkänna
Men det betyder inte att alla vill att pappan ska mista umgänget.

Angående vårdnaden följer hon samma mall som kvinnliga narcissister/psykopater, försöker få pappan att framstå som en så det kanske finns en anledning till att trådarna påminner om din situation. Män gör på liknande sätt och försöker måla upp sej själva som medberoende.

Att barnet är förloraren skiter såna människor i, men det behöver inte vara så snett i huvudet att det handlar om narcissism för att en förälder ska sätta sina egna behov och känslor före sitt barn men de är inte normala mammor och pappor

Antingen är det felkopplat i huvudet eller så har hon en förälder med liknande drag.
Du skriver att det är väldigt fel mot barnet som inte mår bra av det i övrigt verkar allt bara handla om dej, det handlar om hämnd, generaliserar men du verkar inte funderat på mammans lämplighet som förälder. Har du inte gjort det undrar jag hur dina föräldrar är.

Varför har du varken advokat eller ombud i en vårdnadstvist?

vuxnabarn.nu/narcissism/barn-med-en-narcissist-har-finns-praktiska-rad/

www.familjeliv.se/forum/thread/63767898-stodgrupp-for-partner-till-narcissistisk-personlighetsstorningHar du läst statistik på orsaken till varför de vill ha ensam vårdnad?
Hade alla mammor fattat allvaret och brytt sej hade det blivit fler vårdnadstvister.

Anonym (S) skrev 2017-05-04 22:26:35 följande:

Ensam vårdnad har dock inte ett smack med umgänge att göra. Att filma henne sådär kan även det klassas som en form av psykisk misshandel, så jag kan förstå att det gjorde henne jävligt förbannad.

Jo i den situationen har det väldigt mycket med umgänge att göra, mister pappa sin umgängesrätt så är det ju bara barnet som har umgängesrätt och det är vårdnadshavaren som bestämmer vilka barnet får umgås med så det kan bli en jäkla process att få rätt till umgänge om vårdnadshavaren är dum i huvudet.

Klart att någon med taskigt humör blir ännu argare när hon blir filmad men psykisk misshandel?
Om någon sätter något i system kan det röra sej om psykisk misshandel
psykiskmisshandel.se/typer-av-misshandel/

Är du extremt lättkränkt och jättebra på att tycka synd om dej själv?

Ja, visst kan det vara en dum frågeformulering men jag är inte världsmästare på formuleringar.

"Du skriver att det är väldigt fel mot barnet som inte mår bra av det i övrigt verkar allt bara handla om dej, det handlar om hämnd, generaliserar men du verkar inte funderat på mammans lämplighet som förälder. Har du inte gjort det undrar jag hur dina föräldrar är."

Förstår inte hur du kan få det till att det handlar om mig. Jag tänker på pojken först och främst.
Mammans lämplighet har jag såklart funderat över, men kommit underfund med att det är min närvaro som får henne att flippa ur. Fundera på du ang mina föräldrar. Finns det något mer irrelevant?

"Är du extremt lättkränkt och jättebra på att tycka synd om dej själv?"

Vet inte om du frågar mig eller användaren du citerade men jag tycker sällan synd om mig själv och jag är inte lättkränkit. Hade jag varit det skulle jag inte hållit mig så lugn i rätten när hon demoniserade mig.

Tack för svar iaf!

Vet inte hur man citerar delar av ett inlägg så det blev lite rörigt.

Ser inte mammor allvaret i att ansöka om ensam vårdnad?

INNEHÅLL