Vårdnad och umgänge

Min första reaktion är egentligen att bara bli så satans arg. Varför håller man sig borta från barnet så många år och sen plötsligt stämmer man på det ena och det andra? Vad hände med att vara en förälder?

Men...

Jag utgår ifrån att du gjort ditt bästa i detta och utifrån din berättelse tycker jag att du ska fortsätta yrka på ensam vårdnad. Helt enkelt eftersom ni inte haft någon kontakt på 4 år och pappan inte känner barnet och då inte kan veta barnets behov. Jag tror dock det är bra att försöka vara positiv till att pappan tar del av barnets liv och att du inte är emot gemensam vårdnad i framtiden  när ni båda känner barnet lika bra.

Försök att vara positiv till ett utökat umgänge och ge gärna förslag. Jag tror absolut att du kan kräva någon timme åt gången i ditt sällskap de första gångerna. Självklart ska man inte lämna bort ett barn till främmande människor hur som helst! Men det är också viktigt att visa att du inte vill stanna där, utan att du är beredd att kämpa för att dem ska få en bra relation till varandra.

Det absolut viktigaste är att du hela tiden är positiv och kommer med nya lösningar och förslag på hur det kan bli så bra som möjligt för barnet. Du vinner sååå mycket på det! Tala aldrig illa om pappan även om du kommer till att hata honom i denna processen. Bara utifrån barnets perspektiv.