Min dotter dejtar äldre man.
Jag har en dotter på 23 år som nu har träffat en man som är 50 år gammal.
Hon kom till mig och jag vet inte hur jag ska reagera på detta.
Det är även en kompis till hennes far (Vi är skilda sedan 5 år tillbaka)
-
-
Svar på tråden Min dotter dejtar äldre man.
-
Du kan reagera precis hur du vill och känner, men till henne säger du bara "Vad roligt att du har träffar någon du gillar!" Hon är inte ett barn som behöver skyddas från pedofiler.
-
Jag är man, inte ens 50 men ja, såhär och hade kunnat tänka mig dejta en yngre tjej eventuellt din dotter.
Men det är jag det. Nu till själva urvalet. Jag skulle acceptera att någon man dejtar mina döttrar också (har ett gäng döttrar). MEN det ska fan vara kvalitativ man. En man med stil, pengar, kunskaper och som verkligen tar hand om min dotter. Hade det varit någon slags lodisman hade jag plockat bort honom med alla medel. "Det får du inte" "det går inte" "din dotter har ett eget liv" - blablabla feminitiska narrativet igen <- i dont care.
Jag har filosoferat mycket kring mina döttrars framtida män. Ålder är något som jag i stort skiter blankt i. Däremot ska han vara snäll & schysst mot dem och vara gentleman av stil. -
Vet du, när dina döttrar är 23 år är de vuxna och myndiga och du kan skrika feministiskt dravel hur mycket du vill.KKarate skrev 2017-04-26 10:33:31 följande:
Jag är man, inte ens 50 men ja, såhär och hade kunnat tänka mig dejta en yngre tjej eventuellt din dotter.
Men det är jag det. Nu till själva urvalet. Jag skulle acceptera att någon man dejtar mina döttrar också (har ett gäng döttrar). MEN det ska fan vara kvalitativ man. En man med stil, pengar, kunskaper och som verkligen tar hand om min dotter. Hade det varit någon slags lodisman hade jag plockat bort honom med alla medel. "Det får du inte" "det går inte" "din dotter har ett eget liv" - blablabla feminitiska narrativet igen <- i dont care.
Jag har filosoferat mycket kring mina döttrars framtida män. Ålder är något som jag i stort skiter blankt i. Däremot ska han vara snäll & schysst mot dem och vara gentleman av stil.
Troligen har de flyttat hemifrån vid den åldern, ha ett eget liv, kanske egen försörjning, vem ger dig då rätten att bestämma över deras liv.
Efter det jag flyttade hemifrån så har mina föräldrar haft inget att säga till om i mitt liv.
Självklart vill man att ens barn träffar en livskamrat som de trivs med och mår bra med, men inget som man kan styra över, utan man får hoppas att det blir så. -
En nära vän till mig är gift med en 30 år äldre man.
De träffades när hon var runt 25, han då alltså runt 55.
De har två barn och älskar fortfarande varandra :)
Det finns säkert en massa människor som har åsikter om det men det enda som spelar ngn roll är hur DE känner. Vad DE vill med sina liv och vem DE vill ha en relation med.
Hur du skall reagera?
Du får tycka vad du vill MEN är du negativt inställd är det ngt du bör j0lla för dig själv. Din dotter är vuxen (i den åldern hade jag en relation med en 20 år äldre man - det höll i 4 år) och har både förmågan och rätten att själv välja partner. Vill du ha kvar hennes förtroende stöttar du henne i hennes relation. Kommer du med oombedda pekpinnar kan det skapa en klyfta mellan er. Om hon däremot ber om ditt råd kan du ta upp eventuell oro men lägga fram det "snyggt".
Att det är en vän till hennes pappa är väl ngt du inte behöver blanda in alls eller lägga ngn värdering i. Man träffar ofta sin partner genom familj och vänner. Att partnern råkar vara ngt äldre ändrar ju inte det :) -
Han skall vara motsatsen till dig menar du?KKarate skrev 2017-04-26 10:33:31 följande:
Jag är man, inte ens 50 men ja, såhär och hade kunnat tänka mig dejta en yngre tjej eventuellt din dotter.
Men det är jag det. Nu till själva urvalet. Jag skulle acceptera att någon man dejtar mina döttrar också (har ett gäng döttrar). MEN det ska fan vara kvalitativ man. En man med stil, pengar, kunskaper och som verkligen tar hand om min dotter. Hade det varit någon slags lodisman hade jag plockat bort honom med alla medel. "Det får du inte" "det går inte" "din dotter har ett eget liv" - blablabla feminitiska narrativet igen <- i dont care.
Jag har filosoferat mycket kring mina döttrars framtida män. Ålder är något som jag i stort skiter blankt i. Däremot ska han vara snäll & schysst mot dem och vara gentleman av stil.
En snäll/sjysst man med stil hade låtit sina barn själva välja partner. En kontrollerande man som anser att de vet bättre än de vuxna barnen däremot hade kunnat agera som du.
Och - det har inget med feminism att göra, utan med att vi lever i ett samhälle där vuxna individer (ja ÄVEN dina döttrar) har rätt att själva välja hur de vill leva sitt liv.
Lycka till med att behålla en relation med dem i framtiden.. -
Jag tycker du kan vara ärlig och säga att du inte vet hur du ska reagera - att du är förvånad över åldersskillnaden osv, men att du önskar dem all lycka.JohannaJ54321 skrev 2017-04-26 01:35:54 följande:Jag har en dotter på 23 år som nu har träffat en man som är 50 år gammal.
Hon kom till mig och jag vet inte hur jag ska reagera på detta.
Det är även en kompis till hennes far (Vi är skilda sedan 5 år tillbaka)
Det är inget konstigt att reagera med oro om ens lilla 23-åring blir tillsammans med en 50-åring. Det bästa är att vara ärlig med det, du hade säkert känt likadant om det hade varit någon annan ovanlig parrelation.
Sedan att mannen ifråga är vän till din exman väcker förstås också tankar. Det skulle få mig att fråga mig om han varit attraherad till henne länge?
Var bara rak, men schysst, så ordnar det sig!
Inget konstigt att reagera. -
För många föräldrar är en 23-åring i mångt och mycket fortfarande ett barn, eller i alla fall mycket ung och oerfaren.Carambolan skrev 2017-04-26 10:23:13 följande:
Du kan reagera precis hur du vill och känner, men till henne säger du bara "Vad roligt att du har träffar någon du gillar!" Hon är inte ett barn som behöver skyddas från pedofiler.
-
Absolut, för en del föräldrar är även en 40-åring ett barn. Men likväl, någon gång måste man släppa greppet och acceptera att ens vuxna barn inte alltid tar de beslut som man hade önskat eller de val man hade önskat men ändå respektera de val och de beslut de tar.Mrs Moneybags skrev 2017-05-02 11:10:50 följande:För många föräldrar är en 23-åring i mångt och mycket fortfarande ett barn, eller i alla fall mycket ung och oerfaren.
Att välja att träffa en dubbelt så gammal man i en ålder då man lär sig hantera relationer är inte katastrof. Många brukar klara av en del förhållande mellan man är 20 och 30. -
Du låter som ett riktigt rövhål. Hade du kommit nära min dotter hade jag plockat bort dig.KKarate skrev 2017-04-26 10:33:31 följande:
Jag är man, inte ens 50 men ja, såhär och hade kunnat tänka mig dejta en yngre tjej eventuellt din dotter.
Men det är jag det. Nu till själva urvalet. Jag skulle acceptera att någon man dejtar mina döttrar också (har ett gäng döttrar). MEN det ska fan vara kvalitativ man. En man med stil, pengar, kunskaper och som verkligen tar hand om min dotter. Hade det varit någon slags lodisman hade jag plockat bort honom med alla medel. "Det får du inte" "det går inte" "din dotter har ett eget liv" - blablabla feminitiska narrativet igen <- i dont care.
Jag har filosoferat mycket kring mina döttrars framtida män. Ålder är något som jag i stort skiter blankt i. Däremot ska han vara snäll & schysst mot dem och vara gentleman av stil.
-
Ja, men de flesta föräldrar tycker nog att deras 40-åriga barn är i en helt annan situation än de var som 23-åring. Det säger sig ju självt.sextiotalist skrev 2017-05-02 11:16:40 följande:Absolut, för en del föräldrar är även en 40-åring ett barn. Men likväl, någon gång måste man släppa greppet och acceptera att ens vuxna barn inte alltid tar de beslut som man hade önskat eller de val man hade önskat men ändå respektera de val och de beslut de tar.
Att välja att träffa en dubbelt så gammal man i en ålder då man lär sig hantera relationer är inte katastrof. Många brukar klara av en del förhållande mellan man är 20 och 30.
Nu var ju inte heller frågan hur barnet i sammanhanget klarade av förhållandet, utan hur mamman reagerade. -
Och mig veterligen så skrev jag om detta också. Att man inte alltid kommer gilla ens barns val och beslut, men när de är i den åldern så är det bara att bita ihop och respektera detta och att det inte är någon katastrof i ts fallMrs Moneybags skrev 2017-05-02 12:05:56 följande:
Ja, men de flesta föräldrar tycker nog att deras 40-åriga barn är i en helt annan situation än de var som 23-åring. Det säger sig ju självt.
Nu var ju inte heller frågan hur barnet i sammanhanget klarade av förhållandet, utan hur mamman reagerade.
-
Hur länge tycker du att en förälder har rätt att behandla sitt vuxna barn som ett barn?Mrs Moneybags skrev 2017-05-02 11:10:50 följande:
För många föräldrar är en 23-åring i mångt och mycket fortfarande ett barn, eller i alla fall mycket ung och oerfaren.
-
Man behöver inte behandla sitt barn som ett barn, bara för att man tycker att han/hon fortfarande är ung och oerfaren. Tvärtom kan det vara bra för "barnet" att få göra sina egna erfarenheter och gå på en del nitar eller upptäcka kärleken osv på egen hand. Det är man mogen för i den åldern.Brumma skrev 2017-05-02 15:09:24 följande:Hur länge tycker du att en förälder har rätt att behandla sitt vuxna barn som ett barn?
Jag tycker att man ändrar sin relation gradvis till barnet under uppväxten så att man kan övergå till en vuxenrelation när barnet beter sig som en vuxen.
Bara för att man säger att man är orolig för en relation betyder inte att man behandlar någon som ett barn. Det har jag sagt till äldre vuxna också, vid något tillfälle. Eller egentligen bara vid ett tillfälle. Men då var den personen och jag själv runt 30.
Sedan får man självklart acceptera läget och försöka lära känna personen ifråga. Men jag tror generellt på öppenhet och nyfikenhet och vänlighet. -
Där är ju folk väldigt olika. Många människor är så beroende av godkännande från släkten att dom helt enkelt dumpar personer som pappa/mamma inte gillar. Vet föräldrar som drivit rena kampanjer mot dotterns partner eftersom han inte haft rätt yrke/ambitioner/utbildning. Och det har funkat.sextiotalist skrev 2017-04-26 11:43:33 följande:
Efter det jag flyttade hemifrån så har mina föräldrar haft inget att säga till om i mitt liv.
Rätt och fel kan man diskutera. Jag funkar precis som du, men det gör inte alla. -
sextiotalist skrev 2017-04-26 11:43:33 följande:Vet du, när dina döttrar är 23 år är de vuxna och myndiga och du kan skrika feministiskt dravel hur mycket du vill.
Troligen har de flyttat hemifrån vid den åldern, ha ett eget liv, kanske egen försörjning, vem ger dig då rätten att bestämma över deras liv.
Efter det jag flyttade hemifrån så har mina föräldrar haft inget att säga till om i mitt liv.
Självklart vill man att ens barn träffar en livskamrat som de trivs med och mår bra med, men inget som man kan styra över, utan man får hoppas att det blir så.
Du, en familjelivs-lodis känner inte mig överhuvudtaget, du har ingen aaaaning om min bakgrund och vad jag gör och inte gör. Du är bara en lodis. -
Brumma skrev 2017-04-28 12:17:58 följande:Han skall vara motsatsen till dig menar du?
En snäll/sjysst man med stil hade låtit sina barn själva välja partner. En kontrollerande man som anser att de vet bättre än de vuxna barnen däremot hade kunnat agera som du.
Och - det har inget med feminism att göra, utan med att vi lever i ett samhälle där vuxna individer (ja ÄVEN dina döttrar) har rätt att själva välja hur de vill leva sitt liv.
Lycka till med att behålla en relation med dem i framtiden..
Ytterligare en lodis skrynklig utan framtidsutsikter, som kommer med personangrepp. Du bestämmer överhuvudtaget inte kring hur vi ska leva våra liv. Varken du eller den andra lodisen. -
OK, då vet jag det. Jag nämnde inte din bakgrund, var du gör eller inte gör. Det jag skrev gäller allt från den enkla arbetaren till överklass.KKarate skrev 2017-05-03 11:07:48 följande:
Du, en familjelivs-lodis känner inte mig överhuvudtaget, du har ingen aaaaning om min bakgrund och vad jag gör och inte gör. Du är bara en lodis.
För övrigt vet DU inget vad jag gör, min bakgrund och lodis är jag absolut inte.
Fortfarande så har en 23-årig ung vuxen rätt att ta sina egna beslut, oavsett om vi föräldrar gillar det eller inte. Att försöka ha kontroll över sina vuxna barn brukar inte sluta så bra. -
Som förälder tror jag att det allra viktigaste är att finnas där för sina barn och ge dem stöd och uppmuntran både när det är kul och när det är tungt.
Jag tycker att det finns en del frågor som det inte är lämpligt att en förälder har synpunkter på. En sån är vem mitt barn blir förälskad i och ihop med.
För mig är det viktiga personligheten, inte åldern. Två personer som är 23 år och 50 år är båda vuxna och kan relatera till varandra som vuxna. Åldern spelar sannolikt ingen roll alls för dem och deras relation. Det är inget konstigt eller fel med en sådan relation.
-
Det svaret sa allt..KKarate skrev 2017-05-03 11:12:36 följande:
Ytterligare en lodis skrynklig utan framtidsutsikter, som kommer med personangrepp. Du bestämmer överhuvudtaget inte kring hur vi ska leva våra liv. Varken du eller den andra lodisen.
Dina åsikter behöver jag helt enkelt inte ta på alltför stort allvar :D