Egoistisk pappa

Jag och R har har en dotter på 6 månader.

Han har inget jobb och ingen inkomst.

Nu är jag trött på detta och bad honom för 2 månader sedan att flytta. Men inget jobb och ingen inkomst så flyttar han inte.

Jag tjatar varje dag!

jag försöker få att han och vår bebis ska få en relation men han har problem även där.

Han håller i henne kanske 20 min om dagen.

Aldrig bytt bajs badat henne lagt henne..varit ute med henne själv 1 gång.

Jag måste lämna lägenheten för att han ska ta ansvar så nångång har jag bara suttit hos en kompis och hängt för att han hemma ska knyta an.

Förutom att dom inte har nån relation så är jag helt slut då bebis stökar rätt mycket på nätterna.

Gjort ett schema när han ska ta henne på morgonen men oftast skyller han på dålig sömn.

Har försökt jaga runt var vi kan få stöd i detta men vetinte var vi ska vända oss.

Mina pengar räcker inte till. Så jag tänkte jobba en månad i sommar. Hur ska det gå när han aldrig haft henne en dag?

jag vet att han klarar några dagar men inte en månad..

Jag söker nu ny bostad för att på så sätt säga att han inte får följa med.

Men känns så orättvist att detta är någon som i framtiden säger "jag ska ha henne varannan vecka ".

Han känner inte henne och bryr sig bara när det passar.

Hela denna föräldraledighet är full med stress och ilska och jag är så ledsen att han förstör det för mig

Det är självklart att han ska kunna ha sitt barn halva tiden även om du flyttar och tar barnet med dig. Du valde honom som pappa till ert barn och nu får du acceptera att han är det och att ert barn behöver en nära och bra relation även med sin pappa i 18 år till.

Ts, vad hände med kärleken...?

Det är svårt för många att bli föräldrar. Min man betedde sig lite som din pojkvän i början. Det tog helt enkelt väldigt lång tid för min man att anpassa sig till det nya livet som förälder. Jag var stöttande och tålmodig för att jag älskar honom.

Nu har vi två barn och ham är världens bästa pappa :)

Tack och lov fungerar det inte så. Mammor är inte enväldiga beslutsfattare gälla de barnen utan även pappor får ha sina barn, t.o.m. växelvis om de vill, efter en separation även om mamman hävdar att han inte har brytt sig och struntat i att vara föräldraledig. Samhället har slutat bry sig om att mammor kräver ensamrätt. Tur är det.

Alla har inte det rätta handlaget med barn. Det kan bero på funktionsnedsättning, känslomässiga problem eller bara bristande intresse. I viss mån kan man lära sig att bli en bättre förälder men det finns gränser på hur mycket. Sedan är det skillnad beroende på barnets ålder. Vissa tycker det är jättesvårt med spädbarn eftersom de är så hjälplösa och inte ger så mycket respons. Andra har inga problem med spädbarn men tycker det är skitsvårt med barn i "trotsåldern". Sedan finns det vissa som har svårt med tonåringar.

Din man låter rätt värdelös. Men det behöver inte betyda att han alltid kommer vara lika värdelös. Kanske skulle han vara hjälpt av stöd från bvc. Eller så behöver han bara lite mer tid. Många män blir mer aktiva föräldrar i takt med att barnet blir äldre. Men det är ju svårt att sia om i dagsläget.

Jag har förstått att många pappor har svårt att knyta an under spädbarnsåldern men jag har flera gg sagt att han kan väl iaf göra saker för att hjälpa mig. Som att låta mig sova ut ibland.

Jag vet också att om han skulle ha henne och det skulle bli kaos skulle han aldrig säga det till mig. Tror absolut inte han skulle skada henne men rutiner skulle hon nog inte få.

Han har ju liksom inte gått upp tidigt i en veckas tid nångång..Alltså då menar jag på typ 7 år.

Hur klarade han sig innan du tog honom under dina beskyddande vingar?