• Acetylcystein

    Orättvisa svärföräldrar?

    Jag är uppväxt i en familj där det alltid varit väldigt noga med rättvisa och aldrig har jag någonsin upplevt att någon favoriserats. Därför blir jag alltid lika förvånad när mina svärföräldrar väljer att behandla sina två söner väldigt orättvist. Tänkte ta några exempel.

    Geografiskt är svärföräldrarna bosatta ca 5 timmar bort med bil, men bröderna bor bara 30 min från varandra. Vi har kalas på påskdagen och därefter skall de bo hos brodern. Då bjöd vi in dem på måndagen för att de ska få träffa sina barnbarn, MEN de kunde bara stanna en liten stund för de ville hem och träffa den andra brodern. Grejen är att de ska spendera tisdagen och onsdagen hemma hos dem och passa deras barn och bör väl då träffa brodern på kvällarna. Så märklig bortförklaring.

    Detta är bara ett exempel i mängden. En julafton låg värdfamiljen (brodern) däckad i kräksjuka så vi fick snabbt bjuda in svärföräldrarna till att fira jul hemma hos oss. Svärmor hann inte mer än komm in förrän hon sa "vi stannar inte så länge för vi har de andra barnbarnen som blir besvikna om vi inte kommer". Och där stod vi och hade våra barn som fått ställa in sitt julfirande hos brodern pga kräksjuka. Deras besvikelse? Vad svarar man? Jag blev ledsen först, men sen struntade jag i hennes kommentar. De hälsar oftare på brodern och sover över hos dem. Detta då jag är pälsdjursallergiker och de har två hundar. Och detta är ju också något som man får höra jämnt. Hur svårt det är med deras hundar att lämna bort dem. Jag har inga problem att de bor oftare hos brodern. Men alltid när vi försöker bjuda in dem så är det så märkliga ursäkter. Min man tycker de är knepiga, men skulle aldrig berätta för dem hur han egentligen känner/tycker. Men alltså, hur hanterar man uppenbart orättvisa svärföräldrar? Det känns så främmande för mig att jag skulle behandla mina två barn olika. För vi bjuder som sagt alltid in dem när de är nere, men detta motstånd?

  • Svar på tråden Orättvisa svärföräldrar?
  • Anonym (Undrar)

    Det är inte lätt med orättvisor. Men det finns överallt. Personkemin mellan alla barn och föräldrar är nästan aldrg densamma. Det verkar vara som brodern är mer bunden till dina svärföräldrar och därmed dennes barn. Försök att få kvaliteten på mötena med dina svärföräldrar att vara god. Det kan betyda lika mycket som en längre träff. Tänk att alla är olika och kräver olika. Det behöver inte betyda att ni är mindre älskade!

  • Anonym (vilse)

    Det är inte lätt, men vissa föräldrar bara är sådana och en del ser det inte ens själva.

    Jag har en vän som är ledsen för att systern hennes har bott kvar 800 m från föräldrarnas hus och tar upp all deras tid med att passa hennes barn, så de hälsar nästan aldrig på sina andra barnbarn. Det är en timme att köra och de kommer med alla möjliga ursäkter, oftast att de har så mycket att göra med att serva systerns familj och köra barn till aktiviteter flera gånger i veckan. De verkar inte alls förstå att det gör ont i henne att ständigt stå tillbaka, och verkligen just för det skälet också-att den som redan får hjälp hela tiden och träffar dem flera dar i veckan inte kan avvara dem ens en gång i halvåret.

    En annan vän fick ofta sämre behandling än sitt syskon och då visade det sig en dag att han var adopterad, medan "syskonet" var biobarn. Han var nästan 40 år när han fick veta, det var en total chock. Hans fosterföräldrar hade aldrig berättat men han hade flera biosyskon som varit fosterhemsplacerade i skilda familjer, båda föräldrarna var döda och det var missbruk inblandat.

    Han var så liten att han inte mindes sina riktiga föräldrar alls och syskonen fick veta var han var pga spårning av medicinska skäl, precis som i en dålig roman. I efterhand föll bitarna på plats, t.ex. att det inte fanns några babybilder på honom i hemmet men ett fint album om hans "syskon", osv osv.

    Så i ett fåtal fall finns det även traumatiska saker bakom att barn behandlas olika.

  • Anonym (Undrar)
    Anonym (vilse) skrev 2017-04-13 23:20:18 följande:

    Det är inte lätt, men vissa föräldrar bara är sådana och en del ser det inte ens själva.

    Jag har en vän som är ledsen för att systern hennes har bott kvar 800 m från föräldrarnas hus och tar upp all deras tid med att passa hennes barn, så de hälsar nästan aldrig på sina andra barnbarn. Det är en timme att köra och de kommer med alla möjliga ursäkter, oftast att de har så mycket att göra med att serva systerns familj och köra barn till aktiviteter flera gånger i veckan. De verkar inte alls förstå att det gör ont i henne att ständigt stå tillbaka, och verkligen just för det skälet också-att den som redan får hjälp hela tiden och träffar dem flera dar i veckan inte kan avvara dem ens en gång i halvåret.

    En annan vän fick ofta sämre behandling än sitt syskon och då visade det sig en dag att han var adopterad, medan "syskonet" var biobarn. Han var nästan 40 år när han fick veta, det var en total chock. Hans fosterföräldrar hade aldrig berättat men han hade flera biosyskon som varit fosterhemsplacerade i skilda familjer, båda föräldrarna var döda och det var missbruk inblandat.

    Han var så liten att han inte mindes sina riktiga föräldrar alls och syskonen fick veta var han var pga spårning av medicinska skäl, precis som i en dålig roman. I efterhand föll bitarna på plats, t.ex. att det inte fanns några babybilder på honom i hemmet men ett fint album om hans "syskon", osv osv.

    Så i ett fåtal fall finns det även traumatiska saker bakom att barn behandlas olika.


    Tragiskt ....
Svar på tråden Orättvisa svärföräldrar?