Pappor som lämnar

Man har alltid ett val.

Visste han om att hans ex var på det sättet innan han blev tillsammans med dig? Innan han gjorde dig gravid?

Fast så tycker jag inte att man kan generalisera. De flesta män lämnar trots allt inte sina barn.

Men håller med om att det kan ha med könsroller att göra att de flesta av de som lämnar är män (de flesta män lämnar dock onte vilket är viktigt att betona).

Mitt barns far lämnade utan att det fanns någpn som helst bakomliggande konflikt eller nya parners inblandade.

Har en bekant i närheten där barnen bodde hos sin mamma efter skilsmässan. De bodde i samma stad men pappan "fick inte" ha barnen. Mamman bestämde allt. Soc var inkopplat då mamman inte alltid funkade så bra (tex drog hon utomlands på semester utan att meddela dagis och skola och barnen bara var försvunna i tre veckor. Då kontaktade dagis pappan men han visste inget för hon hade inte sagt nåt till honom heller) men enligt pappan trodde de alltid på allt hon sa men inte på vad han sa. Jag kan ju inte riktigt veta om detta är sant eller inte, kände inte pappan de åren. Jag vet inte hur mycket han "bråkade" för sina barn men det är vad han har sagt. 

När de äldsta barnen var 12 + 14 hade ett av barnet ringt till soc och sagt att de vägrade bo hos mamman längre för hon var "konstig" och soc ringde upp pappan och frågade om de kunde bo där. Han sa ja direkt och sedan dess bodde de två äldsta hos honom men inte det yngsta barnet (de är vuxna och utflugna nu). Detta hade inte hänt om inte barnen själva hade sagt ifrån (jag vet som sagt inte alla detaljer men nog är det lite konstigt alltsammans)

Senare, som exempel på mammans manipulativa sätt, fick pappan ett brev från advokat om att hon hade stämt honom på att betala hennes studielån (så där ca 14-15 år efter skilsmässan) Hon anförde att hon blivit tvungen börja studera efter skilsmässan eftersom hon inte hade någon utbildning och behövde försörja sig själv när inte han längre gjorde det. Jag tyckte det lät helt horribelt men hon vann i tingsrätten! Han fick betala (vet inte hur mycket det var men några års studielån i af). Nog är det märkligt i en tid där vi jobbar för jämställdhet och att ha en egen utbildning och att kunna försörja sig själv ska vara något positivt?  Hans egen advokat sa direkt han fick se stämningen att han skulle börja spara pengar "för det här kan gå åt fel håll", vilket det ju gjorde.

Det yngsta barnet har aldrig bott hos pappan men haft visst umgänge, speciellt efter att syskonen flyttade till pappan. Sen, rätt vad det var, dök det upp ytterligare ett myndighetsbrev om att hon fått igenom besöksförbud mot pappan. (eller kan det heta kontaktförbud?) I af, han hade inte hört ett knyst, barnet hade inte sagt något alls utan kommit på vissa helger och allt hade varit helt som vanligt. Det stod att han inte på något vis fick kontakta barnet för då var det ett brott mot förbudet. Det man undrar är ju hur det är möjligt att få igenom något sånt utan att en advokat ens informerat honom om att hon bett om detta? 

Jag tänkte i början att han säkert delvis varit en passiv pappa som inte visste hur han skulle bete sig i början efter skilsmässan och hon tog tyglarna, men sen när man fått höra olika knepigheter från hennes sida (det där var bara några saker) så inser man ju att det nog varit mycket svårare än i ett normalfall. 

Ja det är gräsligt att använda barnet som verktyg mot en annan förälder. Jag hyser inte direkt några välvilliga känslor gentemot min dotters pappa. Men skulle aldrig tala illa om honom framför henne och jag uppmuntrar all möjlig kontakt mellan dem. Ett barn behöver sin pappa. 

Min långa story nyss var ju egentligen inte om en pappa som lämnat, men en pappa som försökte få mer umgänge men inte lyckades och det är ju också en intressant del tycker jag, apropå hur mycket man kämpar eller inte (som i ett annat exempel i tråden) 

Ja det är ju intressant med alla "fall" tycker jag.

Själv är jag dock allra mest nyfiken på de som lämnar sina barn trots att det inte finns någon konflikt kring umgänge eller liknande . Vore väldigt intressant att höra.

Självklart försökte han mycket, men att få ensamrätt över ett barn, för att mamman pratar illa om pappans nya är inte något som är lätt, åtminstonde var det inte det då. Det var inget som hände över en vecka utan han kämpa på från flickan var 2 till ungerfär 4-5 år. Han prata med socialen och även dotterns mormor.

Jag tror det är lätt för oss som kvinnor att skaka på huvudet åt männen, men jag tror vi glömmer att de inte är som oss. Vi får sen ung ålder förstått att vi ska bli mammor och ta hand om våra barn, och killarna ska bli poliser och fotbollsproffs. Vi kvinnor tar lätt på oss rollen och styr och ställer i hemmet, det är vi som bestämmer vad som ska ätas, vad barnen ska äta, vad barnen ska ha för kläder, hur dom ska uppfostras osv osv. Så jag tror inte att det faller sig lika naturligt för karlarna att klara allt själv vid en ev. Separation.

Nu generaliserade jag verkligen och förstår att det inte ser ut så här i alla relationer men det verkar generaliseras ordentligt i den här tråden hehe

Vad gäller min man så stöttar jag honom och inte nödvändigtvis hans beslut, men jag försöker ändå förstå honom.

Fast, är du på riktigt? Jag förstår att du blir partisk på grund av din bakgrund med en fader som lämnar, men du måste ju inse hur sjukt hans ex betedde sig?

Skulle han verkligen lämna sin nya kärlek, sin nya familj, sitt ofödda barn, för att komma tillbaka till sitt sjuka ex för att ta en möjlighet att träffa sitt barn? Han hade ju uppenbarligen försökt andra vägar, men någonstans måste ju en gräns för galenskapena dras. Han hade inte något val, det valet gjorde hans ex åt honom.

Så han kände att om han inte fick egen vårdnad + att barnen inte fick umgängesrätt med mamman var det inte värt det menar du? Eller vad menar du led ensamrätt? Vaeför var det enda alternativet?

Stämde han om ensam vårdnad i tingsrätten alltså och förlorade?

Jag skakar inte på huvudet och försöker inte generalisera utan är uppriktigt nyfiken hur enstaka individer resonerat i olika sammanhang, precis som jag upplever att ts är. Så jag frågar för att försöka förstå.

Det visste han men som sagt så blev det värre när jag blev gravid.

Hur det har med saken förstår jag inte heller. Han hade inte i tanken att göra mig gravid och då vara tvungen att lämna sin dotter. Jag tycker att hennes mamma har förstört relationen mellan far och dotter och att det är hon som ska skämmas.