Anonym (Styvmamman) skrev 2017-04-14 07:31:34 följande:
Min man lämnade sin dotter. Han försökte få det att fungera med varannan vecka, jag med. Dottern var ungefär 4 år när hon började tala illa om mig och till mig och berättade att hennes mamma inte gillade mig. Min man försökte med det mesta för att få det bättre, pratade med hennes mamma, men hon var mer intresserad av att få honom att lämna mig än att lösa något. Värre blev det när jag blev gravid. Dottern skrek när jag var hemma, konstant, rakt ut i luften och fick åka hem till sin mamma.
När min man sen ville prata om det här fanns det bara två alternativ enligt flickans mamma, flytta hem till dom och lämna mig och barnet i magen, eller vara kvar med mig och tappa kontakten med flickan. Min man och jag har vart ett par i 15 år nu och har 3 barn ihop, han pratar ytterst sällan om dottern men jag är övertygad om att han tänker på henne ofta.
Intressant. Tack för att du delade med dig! Så han gav upp. Undrar dock lite om det är något med män som gör att de ger upp lättare än kvinnor? Är väldigt få kvinnor som ger upp sina barn. Skulle du tex kunna tänka dig att ge upp någon av dina tre barn? Undrar varför män klarar det? Är det något i deras uppväxt? Deras gener? Vad var det som gjorde att han valde dig över sitt eget barn? Jag hade aldrig i mitt liv valt en man över min dotter, men män gör det hela tiden. Är män helt enkelt mindre uppoffrande än vi kvinnor? Är det något de lär sig under sin uppväxt, att sätta sig själva först? och är det därför de kan ge upp sina egna barn?
