Har en bekant i närheten där barnen bodde hos sin mamma efter skilsmässan. De bodde i samma stad men pappan "fick inte" ha barnen. Mamman bestämde allt. Soc var inkopplat då mamman inte alltid funkade så bra (tex drog hon utomlands på semester utan att meddela dagis och skola och barnen bara var försvunna i tre veckor. Då kontaktade dagis pappan men han visste inget för hon hade inte sagt nåt till honom heller) men enligt pappan trodde de alltid på allt hon sa men inte på vad han sa. Jag kan ju inte riktigt veta om detta är sant eller inte, kände inte pappan de åren. Jag vet inte hur mycket han "bråkade" för sina barn men det är vad han har sagt.
När de äldsta barnen var 12 + 14 hade ett av barnet ringt till soc och sagt att de vägrade bo hos mamman längre för hon var "konstig" och soc ringde upp pappan och frågade om de kunde bo där. Han sa ja direkt och sedan dess bodde de två äldsta hos honom men inte det yngsta barnet (de är vuxna och utflugna nu). Detta hade inte hänt om inte barnen själva hade sagt ifrån (jag vet som sagt inte alla detaljer men nog är det lite konstigt alltsammans)
Senare, som exempel på mammans manipulativa sätt, fick pappan ett brev från advokat om att hon hade stämt honom på att betala hennes studielån (så där ca 14-15 år efter skilsmässan) Hon anförde att hon blivit tvungen börja studera efter skilsmässan eftersom hon inte hade någon utbildning och behövde försörja sig själv när inte han längre gjorde det. Jag tyckte det lät helt horribelt men hon vann i tingsrätten! Han fick betala (vet inte hur mycket det var men några års studielån i af). Nog är det märkligt i en tid där vi jobbar för jämställdhet och att ha en egen utbildning och att kunna försörja sig själv ska vara något positivt? Hans egen advokat sa direkt han fick se stämningen att han skulle börja spara pengar "för det här kan gå åt fel håll", vilket det ju gjorde.
Det yngsta barnet har aldrig bott hos pappan men haft visst umgänge, speciellt efter att syskonen flyttade till pappan. Sen, rätt vad det var, dök det upp ytterligare ett myndighetsbrev om att hon fått igenom besöksförbud mot pappan. (eller kan det heta kontaktförbud?) I af, han hade inte hört ett knyst, barnet hade inte sagt något alls utan kommit på vissa helger och allt hade varit helt som vanligt. Det stod att han inte på något vis fick kontakta barnet för då var det ett brott mot förbudet. Det man undrar är ju hur det är möjligt att få igenom något sånt utan att en advokat ens informerat honom om att hon bett om detta?
Jag tänkte i början att han säkert delvis varit en passiv pappa som inte visste hur han skulle bete sig i början efter skilsmässan och hon tog tyglarna, men sen när man fått höra olika knepigheter från hennes sida (det där var bara några saker) så inser man ju att det nog varit mycket svårare än i ett normalfall.
