Anonym (Nyfiken) skrev 2017-04-14 07:58:41 följande:
Men stämde han om vårdnad umgänge i tingsrätten? Eller på villet sätt menar du att han inte hade något val?
Jag menar inte att låta anklagande på något som helst sätt, viktigt att alla intråden respekter ts önskan om det, men är uppriktigt nyfiken.
Skulle vara intressant att veta vad han gjorde innan han bedömde att det inte fnns något val och hur han kom fram till det. Annars förklarar det inte så mycket för mig tyvärr eftersom jag aldrig hade gjort den bedömningen efter vad du beskriver här. Och det är ju det som är intressant - vad är orsaken till att man gör ett sådant val utan att driva vidare sina och barnets rättigheter?
Självklart försökte han mycket, men att få ensamrätt över ett barn, för att mamman pratar illa om pappans nya är inte något som är lätt, åtminstonde var det inte det då. Det var inget som hände över en vecka utan han kämpa på från flickan var 2 till ungerfär 4-5 år. Han prata med socialen och även dotterns mormor.
Jag tror det är lätt för oss som kvinnor att skaka på huvudet åt männen, men jag tror vi glömmer att de inte är som oss. Vi får sen ung ålder förstått att vi ska bli mammor och ta hand om våra barn, och killarna ska bli poliser och fotbollsproffs. Vi kvinnor tar lätt på oss rollen och styr och ställer i hemmet, det är vi som bestämmer vad som ska ätas, vad barnen ska äta, vad barnen ska ha för kläder, hur dom ska uppfostras osv osv. Så jag tror inte att det faller sig lika naturligt för karlarna att klara allt själv vid en ev. Separation.
Nu generaliserade jag verkligen och förstår att det inte ser ut så här i alla relationer men det verkar generaliseras ordentligt i den här tråden hehe
Vad gäller min man så stöttar jag honom och inte nödvändigtvis hans beslut, men jag försöker ändå förstå honom.