Samarbetet är uselt

Hej. Vet inte riktigt vad jag vill med den här tråden, kanske bolla lite med er andra.

Jag har ett barn på snart 4 år tillsammans med mitt ex. Det har varit stormiga år och dom första två åren var han allt annat än delaktig. Jag var ändå drivande i barnets och pappans relation eftersom jag ansåg den viktig. För ca ett år sedan träffade han en ny tjej. Jag var glad för hans skull, vilket jag också var öppen med. Tyvärr upplever jag att samarbetet helt har upphört sedan dess. Jag får inte kontakta barnet när hen är hos pappan. Om det är sommarfest på fsk så går han inte om jag ska dit. Vi har en dag i veckan då vi ska prata om det är något som rör barnet. Idag ringde jag en dag tidigare då jag behövde veta om han kunde hämta barnet på onsdag (egentligen min dag) då jag har en viktig läkartid på em och troligtvis är hemma senare. Han svarade inte och ringde inte heller upp (enligt honom behöver han inte svara då det inte är "vår dag". Jag fick därmed avboka då jag inte visste om jag hade nån som kunde hjälpa mig (kan tillägga att jag inte brukar ringa andra dagar än den vi har). Vet att det inte finns nån skyldighet från hans sida men jag tycker man kan hjälpas åt ibland. Det här var bara en principsak.

Tidigare lämnade han barnet på söndag em då han själv ville ägna sig åt sina aktiviteter. För ett tag sedan sa jag att det kanske vore bra om han kunde ha barnet över hela helgen istället för att barnet skulle behöva hoppa fram och tillbaka, vilket jag upplevde att barnet tyckte var jobbigt. Det gick pappan med på, men när jag några veckor senare frågade om jag kunde låna barnet några tillfällen för en aktivitet så var det blankt nej. Jag får stå för all planering vad gäller semestrar etc, dessutom ringde han och sa att han är bortrest i två veckor i sommar utan att ens bry sig om om jag kunde lösa det (han har egentligen barnet en del under dessa veckor). Han är kraftigt avståndstagande och vi har egentligen ingen kommunikation alls. Vi har delad vårdnad och nästan växelvis boende.

Är det normalt att ha det så? Vi var inte osams tidigare.

Han har spärrat mig för sms så jag kan inte skicka. Bara ringa. Fungerat och fungerat vet jag inte, men det har iaf varit betydligt bättre än nu.

Barnet är fem dagar åt gången hos honom.

Tanken är växelvis men vi har inte kommit dit än. Dessutom vill jag inte ha två slutna världar åt barnet om hen ska bo växelvis. Jag vill kunna prata med barnet iaf två gånger under veckan.

Hur kan vad jag vill vara sekundärt om barnet behöver kontakten?

Jag pratar inte ett dugg om vad jag vill, utan om vad barnet behöver. Jag har vigt fyra år av mitt liv till att tillgodose enbart honom och hans vilja, så jag vill inte höra nån skit om att bara min vilja räknas. HAN vill inte ha kortare byten och det mådde barnet inte heller bra av. Blev ingen tid att landa mellan bytena.