Jag är så ledsen

Jag skickar en varm kram till dig. Vi försökte i tre år innan vi fick göra IVF. Allt gick efter skolboken, men jag blev inte gravid. Månaden efter plussade jag till vår stora förvåning spontant. Allt gick jättebra tills jag slutade känna bebisen i v 23. Pojken hade dött i min mage. Chocken och sorgen var fruktansvärt bottenlös, men efter ett par månader började jag ändå fundera hyfsat igen. På något sätt överlever man även om man blir ordentligt tilltuffsad i fjäderdräkten. Tillåt dig sörja och vara ledsen. Plötsligt vänder det och du kommer att vilja kämpa igen. För övrigt så har jag många vänner här på forumet som har haft det kämpigt på många sätt. Alla har fått barn, antingen spontant, via IVF eller genom adoption. De allra flesta får barn till sist även om det tar många år. Jag och min man har varit oskyddade i sammanlagt 10 år. Det har resulterat i två friska flickor, fyra missfall samt ett barn som dog i magen. Det tog lång tid och många tårar, men det gick till sist och det hoppas jag och tror att det kommer att göra för dig också TS.