Ok, för sakens skull. Kvinna - skulle du vilja vara hemmafru. Man - hemmaman?

Annat: Skulle gärna inte behövt jobba för lön och istället kunnat jobba ideellt/plugga/jobba väldigt låg procent... men har ingen lust att bara hemmafru...

Jag är hemmaman även om jag har en sidosyssla och ett annat åtagande också. Jag startade mitt företag innan vi fick barn, men gick hem på heltid när äldsta skulle födas. Jag trivs så otroligt bra. Jag tror att jag skulle vilja ha det så här även när barnen flyttat ut. Mitt ideal och min stora förebild är min gammelfarmor, hemmafru och husmor av det gamla slaget. Jag spenderade så mycket tid med henne som barn och jag ville alltid bli som henne.

Nej. Är hemma föräldraledig nu och längtar tills jag ska börja jobba igen efter sommaren och få annan vuxenkontakt än via barnet. Dock hade jag (som det känns nu iaf) gärna jobbat halvtid eller max 70% i all överskådlig framtid om vi hade haft råd med det utan att behöva sänka vår levnadsstandard. Planerar att jobba deltid åtminstone så länge jag kan fortsätta skydda min SGI. Hemmafrulivet är inget för mig - jag gillar att ha utbyte med kollegor några timmar om dagen, dock gärna ledig en hel vardag per vecka med barnet samt från tidig eftermiddag.

Hm, nja.... nej, inte på heltid i alla fall. Även om mitt nuvarande liv inte är helt självvalt så trivs jag ändå bra som det är. Jag är frilans och jobbar hemifrån, men lägger också mycket tid på hushållet. Eftersom jag är en sådan där liten nörd som tycker att hushållsarbete är det roligaste som finns.

Ser fram emot min pension och tänker nog sluta jobba då.

Absolut inte, jobbet är jätteviktigt för mig av väldigt många anledningar. Däremot skulle jag gärna jobba mindre, men inte för att jag vill ta större ansvar hemma utan för att hinna med resten av livet bättre, både umgås med familjen och ägna mig åt fritidsintressen. Önskar att min partner också kunde jobba mindre i så fall.

Svarar för mig själv då med. Jag är hemmafru och älskar det, med eller utan barn. Tex matlagning har alltid varit mitt största intresse och det är kul att kunna ägna sig åt det på heltid. Ja, jag har också jobbat på resturang och det var kul, men det är en annan sak att laga mat till sin familj. Då känner man uppskattningen på ett annat sätt.
Samma gäller allt annat kring hushållet, min man och mina barn är tacksamma på ett annat sett och ser verkligen vad jag gör.

Jag var ett konstigt barn. När andra hade Beyonce eller någon skådis som idol så beundrade jag äldre kvinnor och deras kunnande. När andra såg Sex & the city älskade jag att titta på gamla svartvita filmer. Inte bara för handlingen utan också för att kolla in kläder, inredning, husgeråd etc. När andra följde modetrender grävde jag i mormors och mormorsmors garderober och såg väl mest ut som en blommig städtant i tonåren.

Har provat på det och jag höll på att gå under av ensamhet och tristess!

Så nu har jag en halvtidstjänst som jag kallar för terapi, så jag är en av få som får betalt för att gå i terapi
Är underbart att komma hemifrån och få träffas och umgås med normala människor. Att få göra något eget.
Och detta gör att jag uppskattar mina dagar hemma mycket mer!

Nu ligger jag visserligen inte på sofflocket de dagar jag inte arbetar på min anställning utan då driver jag ett företag med en hög anställda och allt arbete som det innebär.

Jag skulle mer än gärna vara hemmafru. Sedan mitt barn kom till världen har jag faktiskt noll intresse för att arbeta eller göra en massa annat som tar tid ifrån bebisen. Jag vill helt enkelt satsa på min familj. Älskar dessutom att städa, laga mat och pyssla. Jobbet känns numera som ett nödvändigt ont som jag helst slipper.

Jag är hemmafru med barn och älskar mitt liv. Jag skulle vilja vara hemma även när barnen blir stora, men man kan ju alltid ångra sig. Inte är det ensamt heller. Härom där jag bor är det ganska många yngre kvinnor som vill vara hemma och många par som alternerar med att vara hemma. Vi växte upp på dagis och så ska inte våra barn ha det!