För det första, du kan sluta skriva HEN, du har skrivt redan i TS att det är en HON.
För det andra, hon får väl välja själv? Eller? Det är väl bara för dig att påminna ungen om att om hon INTE vill ha den vegetariska maten så är det kött eller macka/ingenting som gäller. Hon är tillräkligt stor för att hålla koll på den biten nu.
Och att det självklart är ok om hon vill smaka på kött.
Jag var inte arg, jag frågade hen om hen visste vad det var i maten, hen sa nej och då svarade jag ko.
Ni som är så totalt oförstående, finns det inget ni känner starkt för? Nazism, rasism, djurplågeri? Hade ni varit okej om era barn var med och aktivt stöttade något de inte ens förstår? Hade ni låtit ert barn plåga en hund för att inte pådyvla det era åsikter om att det är fel?
Exakt så känner jag inför kött.
Vad menar du med att barnet inte får äta kött?
Är hon allergisk? Om hon är allergisk eller liknande så förstår jag att hon inte får äta. Men att bara säga till barnet "Du får INTE äta kött" för att man själv inte vill äta kött visar att man medvetet har gett barnet en bestämd kost. Om barnet själv sade att hon inte vill äta kött så blir det en annan sak.
Uppenbarligen ville väl din dotter äta kött?
Annars hade hon inte gjort det.
Och det står HON din dotter, INTE HEN!
Klart hon får. Det bestämmer hon själv. Sen om hon inte vill det så är det helt ok, men du ska inte bestämma det nu när on är så pass stor att hon kan göra det själv, lika lite som att du ska bestämma om hon leker med Kalle eller Ida, eller om hon ska rita med en blå penna eller en grön.
Varför frågade hon då?
Hon, din dotter! Skriver du så för att provocera eller vad är problemet?
Har du förklarat för ditt barn att det var ett misstag hon hade gjort? Att hon har skuldkänslor visar att hon mår dåligt. Vad har du gjort för att hjälpa henne att må bättre? Ja det är synd om kon och hon råkade äta en ko men livet går vidare.
I den åldern så är man känslig och många gånger kan något sådant gå helt överstyr om man inte ser upp, Vem vet, det kan bli så att hon bara äter speciella saker och vägrar äta andra saker. Ett barn resonerar och tänker på ett annat sätt än vad en vuxen gör.
Ja, för alla ateister tycker att det är ok att mörda folk för att de inte tror på Gud, och tror man inte på Gud för man göra vad man vill.
Eller?
Om läraren hade ringt och sagt att barnet inte var så sugen på en vegetarisk gryta och ville äta lasagne, vad hade du svarat?
Med andra ord, du ger ditt barn skuldkänslor och bestämmer vad hon får äta eller inte. Det låter som om du har bestämt dig för att hon inte får äta kött för att du anser att det är fel.