Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-04-01 07:45:15 följande:
Jag kommer använda mig av denna tråd för att skriva av mig lite. Har liksom ingenstans att vända.mig just nu och jag behöver mest ventilera. Igår var han irriterad som vanligt när han kom hem, jag stod i köket och småskrek för sig själv om att jag inte gör något alls, han kastade ett glas i diskhon som höll iaf och en tiger som vår dotter leker med vid köksbordet slängde han in i väggen men enligt honom var han inte arg bara småirriterad. När vår dotter hade somnat pratade jag med han igen, att jag vill inte ha det såhär och att jag hatar när han skriker eller slänger saker, han sa att han förstod och att det inte är okej. Att han inte brukar bli såhär men att det bara har varit mkt på jobbet sista tiden.
Var det han som stod och småskrek för sig själv eller du? Du skriver jag? Om han klagar på att du inte gör ngt så är det mycket dåligt och blir arg för det är det något att se upp med. Då är det inte bara stress för det är mer bemötande om du klagar på honom.
Det är bra att han ber om ursäkt men jag håller med andra om att det här är att gå för långt. Mitt råd är parterapi och vill han inte gå så måste han lova att inte bli arg igen. Ta det som en provvecka där han inte skall bli arg.
Har ni varit ensamma något sen ni fick barn? Någon hotellnatt kan vara att rekommendera.
