Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Beklagar det du fått vara med om! Vet inte om det är "vanligt" men jag känner ändå känslan "är det verkligen så farligt?" När jag sitter här.. att alla skriker lämna osv men han har ju inte slagit mig och han säger själv att han hatar kvinnovåld mer än ngt annat..

Ännu en gång, tack för er respons!

Min hjärna har gått på högvarv sedan jag startade denna tråd och nej, jag vill inte leva såhär. Jag tänker ofta att allt kan bli som jag vill ha det bara jag är extra glad, ger extra kärlek och är positiv men det krävs inte speciellt mycket för att han ska bli irriterad/arg så det slutar med att jag lägger mig med en klump i magen och känner mig otillräcklig och värdelös.

Jag har ett förflutet som gjort att jag innan min sambo mådde riktigt dåligt och var singel i 5 år just för jag inte var redo för ett förhållande, när min sambo sedan kom in i mitt liv så har jag trott att jag var redo och bearbetat allt. Han har flera gånger påpekat att jag är den starkaste människan han känner och att han beundrar mig men när jag känner mig extra nere för sådant som hänt innan så har han ändå inte lyssnat, det är som att han inte bryr sig på riktigt fast han säger att han gör det, han kan t.ex avbryta mitt i min mening och fråga: "skulle vi käka kött idag?" Vilket får mig att känna mig mindre viktig igen. Som sagt, såhär vill jag inte ha det. Men jag tror även att det därför är svårare att lämna, mina anhöriga är sjukt måna om mig och mitt mående och de vet min historia vilket gör att de har varit extra glada för min skull att jag hittat denna fantastiska man och hur berättar jag för dom hur allt ser ut? Min dotter förtjänar allt!!! Jag har hittills tagit henne själv den mesta av tiden för att hon ska känna att varje sekund är hon älskad och önskad! Men ja, jag vill inte längre.... men så jäkla svårt. Säger jag att det är över nästa gång det blir bråk?

Min mamma kan jag verkligen inte säga ngt till, hon kommer på besök i morgon så helgen kommer bli lugn hur som helst. Jag ska försöka berättas för min närmaste vän, hon bor även bara några hus bort så hon finns nära om dett skulle vara något

Tack för ditt svar. Egentligen skulle jag inte sakna honom direkt för den senaste tiden har han som sagt inte alls varit som han var när vi träffades för den mannen som han var förut saknar jag redan varje dag. Men att bli ensam känns ändå väldigt svårt, den skrämmer mig faktiskt. Jag känner även att jag aldrig kommer hitta någon annan, jag vet att det finns bra män där ute, flera vänner har det jättebra med män som inte ser kvinnor som ett objekt utan ser en människa och män som visar respekt men det känns bara som att jag inte kommer få en sådan.

jag bor i en mindre stad men det är bara 4 mil till en större stad och där finns det kvinnojour, men jag kan ju inte kontakta dom för min sambo har som sagt aldrig slagit mig.

Glöm inte bort att män också får förlossningsdepressioner.

 

Pappans förlossningsdepression

Mäns depression kan se annorlunda ut än kvinnans 
Män kan ha något annorlunda symtom än kvinnor som drabbas av förlossningsdepression. Kvinnor känner ofta en stor hopplöshet och skuldkänslor. Männen kan drabbas av samma känslor men också få reaktioner som avsaknad av stresströskel, missbruk av till exempel alkohol, oförklarliga vredesutbrott, oro och tillbakadragenhet.