• HotPink

    Han är som helt förändrad efter vi fick barn

    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 14:57:05 följande:

    Jag lägger stor värdering i orden! För mig är det inte okej! Efter vi hade haft snacket igår skulle han byta blöja på vår dotter, hon kissar när blöjan är av så han höjer rösten och säger "jävla unge" då blev jag riktigt förbannad och sa att om han säger ngt liknande en gång till så finns det inget vi längre! Att hon är en bebis liksom! Han svarade att just precis, en bebis och fattar inte vad jag säger. Jag tycker inte det är ngt konstigt att säga jävla unge om de blir piss överallt! Då kändes det som att han inte hade lyssnat alls på vad jag precis sagt och att han ärligt inte bryr sig heller.

    Hela denna tråd har gett mig sådan huvudvärk, inte för att någon skrivit ngt fel utan för att jag faktiskt fått inse att allt inte står helt rätt till med människan som jag delar mitt liv med. Jag är tacksam till alla som tagit sig tiden att skriva, fina människor! Men det är samtidigt jobbigt.


    Här har du redan bestämt dig för att det är ok för din sambo att behandla både dig och er bebis såhär.

    Du skriver nästa gång så går jag, men hur många nästa gång ska ske innan du går?

    Bara det enkla att byta en blöja fick han ett utbrott på er bebis, en liten bebis som inte förstår varför sin pappa höjer rösten åt henne.. Är det sånt du vill lära er dotter?

    Att vara rädd för sin pappa? Att börja söka trygghet i något annat än just er två? Att tappa sin trygghet från dig som mamma? Är det så du vill ha det?

    Du har själv skrivit att du skulle råda någon som var i din situation att lämna. Gör dig en tjänst och följ ditt egna råd.

    Varför tror du att han är sååååå underbar en tid? Det är för att du ska glömma hur han är mot dig egentligen!

    Jag vet hur det är att leva med föräldrar som misshandlar varandra och barnen. För er dotters skull hoppas jag att du tänker till och funderar över vad som är viktigast -din dotter får en trygg uppväxt el att du får vara med en man som misshandlar både dig och er dotter.. Vilket av alternativen är viktigast?

    Jag hoppas innerligt att du tar till dig vad som skrivs i tråden och att du tar dig ur detta förhållande.
  • HotPink
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-31 07:30:37 följande:

    Ännu en gång, tack för er respons!

    Min hjärna har gått på högvarv sedan jag startade denna tråd och nej, jag vill inte leva såhär. Jag tänker ofta att allt kan bli som jag vill ha det bara jag är extra glad, ger extra kärlek och är positiv men det krävs inte speciellt mycket för att han ska bli irriterad/arg så det slutar med att jag lägger mig med en klump i magen och känner mig otillräcklig och värdelös.

    Jag har ett förflutet som gjort att jag innan min sambo mådde riktigt dåligt och var singel i 5 år just för jag inte var redo för ett förhållande, när min sambo sedan kom in i mitt liv så har jag trott att jag var redo och bearbetat allt. Han har flera gånger påpekat att jag är den starkaste människan han känner och att han beundrar mig men när jag känner mig extra nere för sådant som hänt innan så har han ändå inte lyssnat, det är som att han inte bryr sig på riktigt fast han säger att han gör det, han kan t.ex avbryta mitt i min mening och fråga: "skulle vi käka kött idag?" Vilket får mig att känna mig mindre viktig igen. Som sagt, såhär vill jag inte ha det. Men jag tror även att det därför är svårare att lämna, mina anhöriga är sjukt måna om mig och mitt mående och de vet min historia vilket gör att de har varit extra glada för min skull att jag hittat denna fantastiska man och hur berättar jag för dom hur allt ser ut? Min dotter förtjänar allt!!! Jag har hittills tagit henne själv den mesta av tiden för att hon ska känna att varje sekund är hon älskad och önskad! Men ja, jag vill inte längre.... men så jäkla svårt. Säger jag att det är över nästa gång det blir bråk?


    Återigen ett nästa gång..

    Du svarade i mitt tidigare inlägg att du inte ville ha det så, varför fortsätter du? Han kommer inte att ändra på sig bara sådär. Han vet att du kommer att stanna så fort han gör nått litet som är bra.

    Jag vet oxå att det är svårt att lämna, men det är bara att göra det.. Annars är du fast tills du begravs..

    Är det en hyres el bostadslgh som är din? Står han med på något papper om lägenheten?
  • HotPink
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-31 08:35:04 följande:

    Du har så rätt, jag skjuter på det men hoppet är det sista som överger en?! Men det ska inte få fortgå.

    Det är en köpes som vi bor i, han är skriven här men inte mer än så.


    Då säger du upp han med ett kontrakt, om du vill ha kvar lägenheten.. Annars sälj den..

    Det finns inget hopp i att han blir en bättre människa, han kommer fortsätta å fortsätta.. Tills du ligger på golvet medvetslös och eran dotter ligger brevid gråtandes så tyst som möjligt för att inte göra sin pappa arg..

    Snälla, tänk dig för.. Även om hoppet finns, så är det falska förhoppningar..
  • HotPink
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-31 18:01:24 följande:

    Jag ska kolla upp hur jag löser den biten smidigast utan konstigheter. Om han har någon rättighet eller inte så jag vet allt.


    Jag har själv vart i den situationen där jag var tvungen att sälja min lägenhet och flytta för att mitt x vägrade då han hade bott där mer än 6 mån. Han var dock aldrig skriven på min adress.

    Kolla upp hur du kan göra det bästa för dig och er dotter.
Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn