Inlägg från: Anonym (Sanna) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sanna)

    Han är som helt förändrad efter vi fick barn

    Du skulle behöva få hjälp av någon att lämna din relation. Hur pinsamt och svårt det än är just nu så är alternativet -att stanna kvar - mycket värre!

    Din man låter störd på riktigt. Det är allvarliga varningstecken att döda ett djur. Att han låter er dotter ligga och skrika när du är i duschen likaså. Tänk på vilken förebild för alla män han blir när hon blir större.

    Har du någon du kan vända dig till? Mamma/pappa/syskon/nära vän/släkting?

    Du kommer att få hjälp när du vågar ta steget. Ju förr desto bättre. Din man är elak och förmodligen inte helt frisk i huvudet. Om han inte kan kontrollera sin ilska gentemot dig är risken stor att något händer er dotter om han hamnar i en pressad situation. Du skulle ångra dig för resten av livet om något hände och du stannat kvar med honom.

    Du har INTE ansvar för hans liv och hälsa. Han är en vuxen människa.

  • Anonym (Sanna)
    Stårschan skrev 2017-03-29 12:49:55 följande:

    Så fort du har bestämt dig - berätta för allt och alla hur du har haft det. Berätta för dina föräldrar, hans föräldrar, syskon, vänner, kollegor och vem som än orkar lyssna. Det gör det svårare för dig att falla till föga för hans kommande försök att manipulera dig att komma tillbaka till honom.


    Instämmer med ovan till 110%!
  • Anonym (Sanna)

    TS, allt i hans svar på det du tog upp med honom tyder på att han inte alls förstår OCH att det är något allvarligt fel på honom.

    Det faktum att inte ens hans mamma litar på honom innebär tyvärr också att han inte plötsligt blivit som förbytt när ni fick barn. Han har ju varit sådan innan också men du ser det först nu.

    Vad behöver du för att kunna lämna?
    Finns det någon kvinnojour i staden där ni bor? Har du koll på hur det kan bli med bostaden? Äger eller hyr ni?

    Jag tror faktiskt inte du ska meddela honom att du vill separera utan få hjälp att lämna bostaden när han är på jobbet. Han kan bli farlig så se till att inte vara ensam med honom när han får veta att du lämnar honom.

  • Anonym (Sanna)

    TS, jag tror du vet innerst inne att det här inte kommer att bli bättre längre fram. Han kommer inte att plötsligt vakna en dag och vara respektfull och visa kärlek villkorslöst. Du behöver få sörja drömmen du haft om en fin kärleksfull familj! Den kan du få senare i ditt liv. Med någon annan än din man.

    Det här kan bli bra, men det kan INTE bli bra om du stannar. Du kommer att bli mer och mer nertryckt. Bli bättre och bättre på att hitta ursäkter för hans beteende. Och må sämre själv. Er dotter kommer att ta skada. Hon förstår kanske inte än vad han säger men hon förstår tonfall, höjda röster och kroppsspråk. Det är jätteviktigt att hon under sitt första levnadsår möts av kärlek, lär sig lita på att alla vuxna människor vill henne väl och att man inte ska behöva känna det minsta uns av rädsla i sitt eget hem.

    Vad behöver du för att kunna ta nästa steg? Vem kan du öppna dig för?
    Bor du i en stor eller liten stad, finns det någon kvinnojour? Kan du googla på våld i nära relationer på kommunens hemsida? Det brukar finnas någon ansvarig man kan vända sig till för att få råd och stöd.

    Du är superstark som valt att starta den här tråden! Du vet att detta är fel. Sluta inte skriva här, du kommer att få hjälp men du behöver våga berätta för någon.

  • Anonym (Sanna)
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-31 14:32:31 följande:
    Tack för ditt svar. Egentligen skulle jag inte sakna honom direkt för den senaste tiden har han som sagt inte alls varit som han var när vi träffades för den mannen som han var förut saknar jag redan varje dag. Men att bli ensam känns ändå väldigt svårt, den skrämmer mig faktiskt. Jag känner även att jag aldrig kommer hitta någon annan, jag vet att det finns bra män där ute, flera vänner har det jättebra med män som inte ser kvinnor som ett objekt utan ser en människa och män som visar respekt men det känns bara som att jag inte kommer få en sådan.

    jag bor i en mindre stad men det är bara 4 mil till en större stad och där finns det kvinnojour, men jag kan ju inte kontakta dom för min sambo har som sagt aldrig slagit mig.
    Du behöver inte ha varit utsatt för fysiskt våld i form av slag för att vända dig till en kvinnojour. Till våld räknas psykisk misshandel, nedsättande ord, att förminska den andra och definitivt att ha ihjäl någon annans djur (även hot om att döda ett djur).

    Personalen som jobbar med våld i nära relationer är utbildade på detta och om du berättar det du skrivit här kommer de att ta det på stort allvar.

    Du skulle behöva inse att du varit utsatt för just våld av honom. Många gånger. Under en längre tid.

    Att tänka så långt fram som du gör nu - att träffa en ny man - tror jag är överkurs för dig just nu. Prioritera dig själv och dottern.

    Du beskriver hur mycket du bearbetare detta nu och hur du mår pga att du börjar se saker och ting i ett annat ljus. Det ÄR smärtsamt! Men det kommer att bli bättre.
  • Anonym (Sanna)
    Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-04-01 07:45:15 följande:

    Jag kommer använda mig av denna tråd för att skriva av mig lite. Har liksom ingenstans att vända.mig just nu och jag behöver mest ventilera. Igår var han irriterad som vanligt när han kom hem, jag stod i köket och småskrek för sig själv om att jag inte gör något alls, han kastade ett glas i diskhon som höll iaf och en tiger som vår dotter leker med vid köksbordet slängde han in i väggen men enligt honom var han inte arg bara småirriterad. När vår dotter hade somnat pratade jag med han igen, att jag vill inte ha det såhär och att jag hatar när han skriker eller slänger saker, han sa att han förstod och att det inte är okej. Att han inte brukar bli såhär men att det bara har varit mkt på jobbet sista tiden.


    Hej TS, hoppas du haft en bra helg! Uppdatera gärna när du kan/orkar.
Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn