Han är som helt förändrad efter vi fick barn

AndreaBD

Äldre 29 Mar 11:07
181 svar

Återställ Anmäl

Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Då undrar jag verkligen hur länge ni har känt varandra innan ni fick barn? En man som döda ett litet försvarslöst djur - det är mycket illa. En eller två såna män har jag också haft oturen att känna, och de är inte roliga.

Du vill förstås inte separera lättvindigt, men jag är rädd för att det kan vara så att du inte kan blunda ifall han är en helt olämplig partner. Om han är det kan jag inte bedöma, men det han säger till dig, att du är "fulare" - det är ju mycket okänsligt och omoget. Och du måste ju också se hur det går med hans roll som pappa. Om han tillför något positivt eller om han bara är ett "extra-barn" för dig och kanske t.o.m. kan vara negativt för barnet att ha kontakt med.
AndreaBD

Äldre 29 Mar 11:19
#26

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 11:05:49 följande:
Jag skulle absolut råda en vän i samma sits att lämna.. jag har tänkt tanken 100 ggr men sen minns jag ju hur underbar han var innan och hoppet om att han kan bli samma person igen lämnar mig liksom inte, sen känns det som ett sjukt stort misslyckande att separera när vi har vår dotter. Jag älskar ju min sambo och vill inget hellre än att det ska bli bra.

Jag har även tagit upp att han skrämmer mig ibland och att jag ibland bara vill fly undan för att han inte ska bli fysisk mot mig, då säger han alltid att han aldrig någonsin skulle röra mig på det sättet!
Men det kan vara så att han bara spelat teater, att han inte kan vara så "underbar" i längden. En kortare tid kan folk spela sånt. Hur lång tid handlar det om som han varit en bra partner?

Om du vill ge det en chans och se om det kan bli bättre, så räcker det inte att du hör lite försiktigt med honom om han ska ändra nåt beteende, utan det är lika bra att göra klart för honom hur du förväntar dig att relationen ska se ut. Och det innebär väl rimligtvis också att han tar hand om barnet regelbundet? Även hushållet är inte bara ditt ansvar. Se vad han säger t.ex. om han t.ex. får ta hand om barnet när han kommer hem, för att du inte hinner på dagarna (för att du tar hand om barnet).

Tyvärr så misstänker jag att han inte kommer att ställa upp. Men du kommer inte vidare heller om du försöker ta det i små steg. Det leder bara till att du står ut med allt mer. Dvs. att han får dig att stå ut med mer istället för att du får honom till att hjälpa till mer. Och det också för att du kommer att ta hänsyn till barnet och göra saker trots att han borde, och han kommer inte att ta hänsyn till barnet.
AndreaBD

Äldre 29 Mar 11:23
#28

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 11:11:11 följande:
Vi var tillsammans i 2 år innan vi fick barn. Han jobbade dock borta det första året så då sågs vi enbart på helgerna.
Det är förstås lättare att spela den perfekta partnern om det bara är helgerna. Då vet man ju tyvärr inte heller om personen klarar att leva med sin partner varje dag. Hur var andra året då? Blev det lite sämre, eller var han borta mycket ändå? Det skulle förvåna mig om det var lika bra och om han var hemma med dig mest. Det tyder ju lite på en person som inte riktigt passar för familjeliv.
AndreaBD

Äldre 29 Mar 11:33
#30

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 11:21:55 följande:
Vet att detta kan låta konstigt men på ett sätt känns allt som en dålig dröm. Jag VET ju allt som har hänt men ändå känns det så overkligt. När jag tänker i mitt huvud på allt som han gjort sen vår dotter föddes så börjar jag fråga mig själv typ är det verkligen sant? Fast jag vet om att det är så sant det kan bli.... förstår att det låter jättekonstigt men det är bara sånt overklighets känslor som svämmar över liksom

Jo, jag förstår att du känner så. Det blir så om man har byggt upp något med en person och plötsligt verkar fundamentet vara på väg att rasa. Då undrar man om det är verkligt. Det tar nog lite tid för att du ska hinna ikapp, man har svårt att anpassa sig till en annan "verklighet".

Men en tröst kan vara att om det nu är så att han har låtsats vara en bra partner och han inte alls är det, så kan du komma över honom relativt lätt. Det är förstås en jobbig situation att då nog behöva separeras och börja om på nytt. Men när man väl har kommit fram till att det är så att den fina partnern man trodde man hade, aldrig har funnits - då vill man i alla fall inte ha honom tillbaka och sörjer därmed inte efter en separation.
AndreaBD

Äldre 29 Mar 12:47
#49

Återställ Anmäl

jagärjagvemärdu skrev 2017-03-29 12:33:51 följande:
Jag menar om det är så att han fått en psykos i samband med förlossningen. Kvinnor kan ju få förlossningspsykos, så det borde män också kunna få.
En psykos har INGA av dem dragen som han visar upp. Jag tror du blandar ihop med psykopat. Det är nog snarare det han kan visa lite drag av.
AndreaBD

Äldre 29 Mar 14:19
#65

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 11:33:42 följande:
Andra året var också bra, klart vi tjafsade ibland men han var aldrig elak eller så. Han var borta med sina vänner varannan helg ungefär men det är liksom inget som störde mig då. Jag hade ju mitt liv på sidan också.
Precis. Och man är mer ihop när man har barn. Det kan vara så att han helt enkelt inte är familje-typen. Och det är något han borde ha funderat på innan ni skaffade barn. Jag antar att han var med på beslutet. Men risken är att han verkligen har skärpt sig i två år och att ni inte var ihop hela tiden gjorde det lättare. Och nu har han släppt fram sina elaka sidor, nu kommer de ju inte bara förvinna igen. Tyvärr så måste man ju inse att det som man har sett nu, det finns ju där. Det är så han är. Så på sätt och vis har han lurat dig. Jag skulle slå vad om att han har blivit lämnat tidigare pga det och det är därför han har dolt det så länge. Samtidigt är han inte villig - eller kapabel - att ändra på sig. Annars hade han ju gjort det istället för att låtsas.
AndreaBD

Äldre 29 Mar 14:23
#66

Återställ Anmäl

jagärjagvemärdu skrev 2017-03-29 13:18:58 följande:
Han har ju gjort en helvändning och blivit helt annorlunda, kanske en manlig förlossningsdepression? Fast som jag skrev senare så märkte jag att de inte varit tillsammans så länge, så detta verkar ju vara hans rätta jag. Hade en person istället gjort en sådan vändning efter 10 år hade man ju misstänkt att något var fel i huvudet.
Min ex-man förändrades ganska mycket när han fick en depression. Jag kände inte igen honom. Men det ser inte ut så exakt. Det var saker som tvång och paranoia och orealistiska uppfattningar t.ex. när det gällde hans jobb. Andra kanske bara har dåligt självförtroende, pessism och ingen lust att göra nåt. Att träffa kompisar ofta, låter ju inte precis som depression. Det är ju jättevanligt att depressiva drar sig tillbaka från alla.
AndreaBD

Äldre 29 Mar 14:28
#67

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 12:04:19 följande:
Han är absolut en helt annan person när han är med sina vänner, där har vi ngt vi har tjafsat om dessutom. Han brukar även låta mig ta skulden om han inte orkar träffa sina vänner, då säger han att jag inte låter honom dra osv så de tror att JAG är den som bestämmer allt här hemma vilket verkligen inte är fallet.

Han säger själv att jag är hans bästa vän och att han vill dela sitt liv med mig och utan mig vill han inte ens leva. När han slog sönder dörren så bad jag han dra, då var vår dotter 1 vecka så jag sa att det var över och han visste vart dörren var. Då gick han in i toaletten och svalde massa tabletter så det blev en cirkus med ambulans osv så det är ju också en anledning varför jag känner att jag inte bara kan lämna, jag är rädd att han tar livet av sig helt enkelt.
Han kommer inte att ta livet av sig. Han är för egoistisk för det. Det är bara teater för att manipulera dig. Han skapar kaos och instabilitet i ert liv och det får bara alla att mår dåligt. Låt inte honom dra ner dig och förstöra ditt självförtroende. Du kommer att klara dig mycket bättre utan honom.
AndreaBD

Äldre 29 Mar 16:42
#79

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-29 14:30:01 följande:
Ja, det var absolut ett gemensamt beslut att skaffa barn, jag har haft tanke på att detta inte var som han tänkt och därför frågat rakt ut om hur har känner och vill med familjelivet och jag han svarar med att han inte vill något hellre än att leva med oss och att han älskar vår familj. Vi har planerat att köpa större hus på landet ist för lägenhet i stan som idag och han drömmer om att vi ska utöka oss med fler barn inom något år bara....
Skaffa i alla fall inte fler barn just nu. Om du vill försöka om det fungerar, trots allt, så bör du först kräva att han tar hand om det barnet som ni redan har, så mycket som verkar rimligt. Har han tänkt ta ut nån föräldraledighet och hur ska han klara det om han inte är van ved att ta hand om barnet?

Om du vill vara helt säker att du gör rätt så kan du ju ge honom chansen att visa att han kan sköta sin del av föräldraskapet och familjelivet. Och tumma inte på kraven där. Det ska inte bli så att du gör 80 % ändå istället för 50 % efter några veckor. Det måste man förstås anpassa till hur mycket var och en jobbar utanför hemmet. Om du är hemma så kan du förstås gör mer. Om det är som de flesta här antar, att han har visat sitt rätta jag nu, då kommer ju inte det att funka. Men då kan du också vara säkrare att det inte är någon idé att fortsätta med honom.
AndreaBD

Äldre 30 Mar 13:01
#103

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 06:25:59 följande:
Igår pratade jag med honom, jag berättade hur jag kände och att jag inte anser att hans beteende är okej. Att han får sluta kalla mig hora, lat, ful och tjock osv samt att jag behöver hjälp iaf en natt på helgen med vår dotter... jag berättade även hur det känns när han blir aggressiv, att jag blir rädd för honom. Responsen var inte direkt som jag hade tänkt mig.. jag hade föreställt mig hur JAG skulle reagera om min partner sa detta till mig och jag skulle ju bli jätteledsen för att ha sårat den jag älskar och verkligen aldrig göra om det. Men min sambo blandade in allt i vårt samtal, om jag då tog upp att jag behövde en natts sömn så svarade han med att då måste jag göra mer hemma den dagen, jag frågade om han menade att jag var tvungen att förtjäna en natts sömn men det sa han nej till, att det är självklart att jag ska sova en natt MEN då får vi bestämma vad som ska göras istället. Allt det andra sopade han liksom under mattan, fick liksom inte fram ett ord av honom förutom om detta jag redan skrivit... jag känner mig mer tom nu än innan vi pratade, så himla synd då jag längtade lite till att verkligen prata ut och lösa allt.

Tack igen alla ni för allt ni skriver, betyder allt!

Som redan en massa andra sa: Det där är inte friskt, det låter ju som en personlighetsstörning. Antagligen narcisstisk. Det är ingen idé att ha en relation med den mannen, han kan ju inte föra en relation. Jag jobbar själv med ungdomar med alla möjliga psykiska problem. Har haft några med personlighetsstörningar/psykopatiska drag. Det som jag lagt märke till med dem psykopatiska personligheterna är att de alltid försöker förhandla fram något. De måste få till det så att det är till deras fördel. Hur det blir för andra människor är helt ointressant. Eller så är det bara intressant i den mån att man ju måste få erbjuda något för att få den andra personen att gå med på "dealen". Men de ser till att ge så lite som möjligt och ta så mycket som möjligt .
AndreaBD

Äldre 30 Mar 13:23
#115

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 13:02:20 följande:
Beklagar det du fått vara med om! Vet inte om det är "vanligt" men jag känner ändå känslan "är det verkligen så farligt?" När jag sitter här.. att alla skriker lämna osv men han har ju inte slagit mig och han säger själv att han hatar kvinnovåld mer än ngt annat..
Jag minns också en person som sa så. Det var som sedan slog mig ett år senare. Det verkar vara just såna som säger sådant.

Och ja, det är farligt. Och det finns inget hopp att nånsin ha en bra relation med den människan. Han är uppenbarligen inte kapabel till det. Du har hela ditt liv framför dig. Varför ska du då stanna med en person som kallar dig för "hora" och bryter ner dig?

Du känner nog bara att det är så jobbigt att börja om igen. Men du kommer att ha så mycket mer energi utan honom att du klarar det lätt. Och om du stannar så orkar du till slut knappt ta dig ur.
AndreaBD

Äldre 30 Mar 13:33
#117

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-30 13:28:31 följande:
Någonstans så vill jag lämna, ibland har jag nästan önskat att han skulle vara otrogen så jag hade skäl nog till att lämna.. när han är såhär elak så bestämmer jag mig varje gång för att det var sista jäkla gången han var så äcklig i munnen men sen är han världens goaste så jag känner att fan, han är bra fin! Som i morse, jag tror han fattade att jag inte fick svaret jag ville igår så innan han åkte till jobb kröp han intill mig i sängen gav mig en puss och berättade hur mkt han älskar mig, då känns tankar på att lämna som bortblåsta för han kan verkligen vara världens finaste ibland också!

Tyvärr, han gör precis så mycket som han behöver göra så att du inte lämnar honom. Antagligen är du bara inte redo att lämna honom än, men ta inga stora beslut, inga husköp, inga fler barn.
AndreaBD

Äldre 31 Mar 22:40
#168

Återställ Anmäl

Anonym (Orkar inte.) skrev 2017-03-31 09:18:58 följande:
Ska kolla upp den boken, just nu känner jag att jag skulle vilja läsa massor liknande!
En klassiker är "kvinnor som älskar för mycket " av Robin Norwood. Väldigt bra för alla som lätt fastnar för fel man.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Han är som helt förändrad efter vi fick barn

INNEHÅLL