Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Att du börjar tassa på tå för att inte göra honom arg, eller att han sårar dig, eller att du inte ens vill att han skall komma från jobbet är ju enorma varningstecken. Visa honom den här tråden. Tar han inte till sig den så ta ditt barn och flytta. Du ska inte bli hans privata lilla slagpåse för hans taskiga humör. Han har inte en susning hur mycket tid det tar med ett spädbarn, eller barn överhuvudtaget. Han har inte en susning om hur kvinnokroppen fungerar och vad som händer med magen under en graviditet. Han har inte en aning om hur trött man är och att man aldrig får sova 8 timmar i sträck under lång tid.

Din karl är en fullblodsegoist och ett svin och borde inte ens få kalla sig pappa :(

PS. Han SÄGER att du är hans bästa vän. Men vad säger hans handlingar?

Tänker lite att den dagen han blir ensam med barnet några timmar, och barnet skriker och skriker och skriker. Med de aggressionerna han har finns risk att han faktiskt slår barnet. Eller skakar barnet så det får hjärnskador och/eller dör. Även den mest tålmodige förälder kan bli verkligt irriterad med en skrikande baby. De flesta av oss gråter av trötthet och irritation - men vi skulle aldrig i livet röra barnet på ett dåligt sätt. Risken finns att barnet råkar väldigt illa ut med sin pappa.

I en depression så dödar man inte husdjuren. Man nedvärderar inte partnern. Man struntar inte i att ge barnet mat om det skriker. Man slår inte sönder dörrar eller välter möbler. Man umgås inte så mycket med vänner och är supersocial.  

Hur i all världen kan ni säga att mannen har nån sorts depression?

När t o m mamman säger att hon undrar vad hon gjorde för fel i uppfostran, är det en enormt stor varningssignal. Att han växt upp utan pappa är ingen ursäkt. Det har min son också gjort (nu 30 år gammal). Han har aldrig visat några aggressioner eller varit taskig mot djur. Han respekterar både mig och sin sambo. Det är något allvarligt fel med din karl!