" Ensam " mamma

Hej! Nu kommer ett lååångt inlägg o hoppas ni orkar läsa

Jag är snart 26 år och träffade min livs kärlek när ja va 21 och 2015 så gifte vi oss i Turkiet där min man härstamar ifrån, tidigare så har han varit här i Sverige i 6 år då han kom med arbetsvisum han fick avslag på sitt ärende och va tvungen att lämna landet och innan de så hann vi göra borgenärlig vigsel, sedan 5/5 2015 så ansökte vi om visum för min man så kan han flytta hit vi väntar än idag på svar från Migrationsverket, men nu har vi fått en son tillsammans som snart är 5 månader gammal och än idag inte fått träffa sin pappa pga Migrationsverkets långa jävla väntetider som ja nå otroligt tröttnat på.

Min förlossning ( operation ) gick inte alls som tänkt ja blev akutsnittad då lillgrabben låg i säte och vägrade att vända sig han kom 3 veckor förtidigt, ja blev snittad som sagt allt gick bra tills att dom hade sytt klart, barnmorskan sa till mig att hon skulle trycka lite på magen o de va ingen fara enligt henne ja fick så ont så ja började svettas nå rejält och så svimmade jag o vaknade på intensiven hade fått inreblödningar och förlorat massa blod så dom erbjöd mig blod o ja tackade nej för de inte var akut akut liksom, så ja fick nå järn genom armen och de skulle ta två veckor innan den gav effekt, efter 4 dagar på sjukhuset kom vi hem ( till mina föräldrar ) där ja bor än idag!

Allt detta gick ja igenom själv utan min man de va så hemskt o verkligen känns sig ensam visst mina föräldrar va till stort stöd men de va såå tomt utan honom och de är de fortfarande de har gått 2 år snart och än inte fått besked från Migrationsverket vet inte va ja ska göra vart ja ska ta vägen, de e så tungt o ta hand om grabben själv glömmer ju bort mig själv för ja vill inte att han ska känna att pappa inte finns så ja gör allt för honom o då menar ja allt!