Preet90 skrev 2017-04-22 02:45:05 följande:
Usch vad jobbigt, jag vill inte ens föreställa mig i det du går igenom ts. Måste vara fruktansvärt att behöva känna oro och rädsla hela tiden. Jag har läst din tråd sedan start och måste säga att du är grymt stark som orkar skriva och kämpa på! Jag håller alla tummar och tår för dig och din bebis, hoppas verkligen allt ska gå bra för er. Är själv gravid i vecka 28 och vill inte veta hur det skulle kännas att bli drabbad av något sånt. Livet är så orättvist men skickar en massa kramar till dig! <3
Ja man känner sig på helspänn nästan hela tiden. Vissa stunder kan man känna lycka och det är när man känner sparkar och när livmodern känns mjukare :)
Den var mjukare i två dagar nu och så klart kom det mer vatten ikväll. :/ varje gång bygger man upp ett hopp om att det kanske får vara kvar vatten därinne nu.
Och varje gång är man livrädd att det ska vara blod som rinner till.
Allt som har hänt har fått en att inte kunna slappna av riktigt. Ibland försöker jag att tänka på annat för då går tiden mycket snabbare. Ännu mer nervös nu när det är så få dagar kvar till 22+0, jag vet ju inte heller vad de går efter. Om det är sista mensen, min ÄL, de två tidiga ultraljuden, eller rutinultraljudet som inte gick att mäta rätt då allt vatten var borta (skulle ha diffat på tre veckor) och det är omöjligt. Så nu vet jag inte när jag får ringa vanliga förlossningen. O det här med att man får ringa 1177 vecka 21+6 men förlossningen 22+0 det känns helt sjukt. Som jag tänkt då , att känner jag nåt 21+6 så skulle jag hålla ut så länge till 22+0 och då vänta utanför förlossningen en minut över tolv haha