Kom ännu mera vatten nu, och rött blod. Sen kom det brunröttblod .. 11 dagar sen vattnet gick första gången. 18+3 idag (+6 enl SM)
Det är tre veckor kvar idag till de skulle försöka rädda (21+6). Jag frågade om antibiotika förut men det skulle jag bara få om jag väl fick en infektion för att man inte skulle bli resistent. Dessutom ville de inte ens försöka hålla fostret inne.
O det är ju supersvårt att vara så still hemma. Har dessutom tre andra barn att ta hand om här så det har ju inte blivit superlugnt. Denna vecka som kommer är dock min sambo pappaledig.
Usch! Är så orolig nu att det ska sätta igång. Börjar närma sig två veckor och det spänner , och dessutom blodet som de alltid har frågat efter kom ju idag.
Ännu en dag har gått.
Jag tog mig isf förbi den här tvåveckorsgränsen som jag har varit sååå rädd för.
Så klart att igår (4h innan det hade gått två veckor sen vattnet gick) så började sammandragningarna igen. De ville inte sluta heller och ut kom blod flera gånger sen även bruna flytningar. De höll på säkert till tolv inatt. Jag låg och försökte fokusera på annat för att lugns ner kroppen och sammandragningarna. De försvann över natten och idag vågar jag inte ens gå upp ur sängen knappt.
Igår satt jag upp på dagen och körde även bil. Tänkte att det skulle vara lugnt men det verkar som att ligga ner helt är det bästa för kroppen. Jag fick säga åt min pappa idag att hjälpa mig skjutsa min äldsta dotter till skolan och även hämta henne sen så att jag bara kan ligga hela dagen och vila min kropp så den kanske får lite tid att läka.
Är såååå jobbigt när det börjar spänna i magen. Man kan inte koncentrera sig på annat och man blir helt frånvarande, det bara kommer kalla kårar över hela kroppen!
Min sambo som numera inte finns där skriver massor med negativa sms och verkar som att han gör ALLT för att jag ska bli stressad. Fick därav sitta och åka O hämta en bur i en timme för annars "ryker" barnens hamster sa han. Orkar inte att han ska hålla på nu.
Han gjorde även en anmälan på mig nu för att han inte anser mig kunna ta hand om mina barn för att jag inte ville göra en abort M.m. Däremot har han i anmälan spelat på andra saker antagligen som jag inte fått veta än. Så ska sitta på tre samtal med soc tack vare honom. Precis vad man inte behöver nu när man ska ta det som mest lugnt.
Jag har känt puffar från magen igår och idag. Det är lika mysigt varje gång :)
I morgon bitti ska jag på undersökning igen. Jag är ganska säker på att det inte har fyllts på med något fostervatten än då livmodern fortfarande känns väldigt hård :/
Jag hoppas iaf på att kunna se könet denna gång.
Jag drömde igår natt om att jag födde en flicka , men hon måste ha varit född runt vecka 33. Fick panik när de inte tänkte hjälpa henne för att det var för tidigt, men hon öppnade sina ögon och låg och tittade på mig och andades så fint.
Usch va jobbigt. Om sprutan inte gör någon skada så kunde dom väl ge dej den ändå! Känns som dom tror att det ändå inte är idé. Men din bebis är verkligen en kämpe och någon måste vara denna 1%. Hoppas verkligen för er!
Va skönt att du är där nu, känns som dom kommer göra mer. Tycker oxå de låter sjukt att dom inte gjort något innan, jag blir så ledsen för det handlar ju om ett liv. Du är en grymt stark kvinna ts som klarar det här!
Så underbart! Grattis! Håller alla tummar för er!