Du bestämmer. Men om jag hade varit du så hade jag sagt nej till att sätta igång förlossningen. Inte lyssnat på dom hur de än skulle förklarat att det är ett måste. Du kan säga att du vill vänta.
Drick mycket som någon här skrev. Sjukskriv dig och lyft inte mer. Vila!
Tack. Nej jag kommer inte låta dem sätta igång förlossningen. Jag kommer att åka hem på permission i helgen och jag kommer ligga mest hela dagarna och vila och dricka mycket vatten.
Bra att du vilar. Det är det bästa du kan göra nu. Du har det väldigt svårt. Men gå inte till samtalen på soc nu. Meddela dom att du måste vila. Sånt måste dom förstå. Du kan inte göra andra till lags på bekostnad av din och barnets hälsa. Det är många som tänker på dig och hoppas att allt ska gå bra.
En sak måste jag bara säga att din man och doktorerna kommer att få skämmas om barnet klarar sig och föds. För att de ville att du skulle göra abort.
Jag har varit i den situationen att doktorerna sa gör abort så fort som möjligt pga en sjukdom. Men jag ville inte. Barnet föddes helt frisk och jag blev helt återställd direkt. Doktorerna skämdes så de ville inte ens se barnet eller titta mig i ögona efteråt.
Ja. Oj, det var verkligen tur att du stod på dig. Sa de någonting efteråt?
Jag har nästan gjort abort en gång pga att det inte fanns minsta lilla chans att det fanns något foster kvar i livmodern. Tre utlåtanden av tre olika läkare.
Hon fyller 6 år snart <3
Själv så föddes jag i v.28 för 31 år sen. Lite över 1000 gram vägde jag. Jag har varken fått nån sjukdom , allergier eller andra problem. Frisk som en nötkärna. På den tiden var det väl inte så stor chans att jag skulle överleva. Men fick jag bestämma själv så hade jag gjort allt för att få en chans att leva.
Idag har utvecklingen gått så mycket framåt och de som föds idag tidigare än så även har chanser till ett mycket bra liv.
Hursomhelst så skulle jag aldrig klara av att ta bort ett barn så här sent. Visst , det finns de som inte är starka nog att gå i ovisshet och vänta, men ovissheten för mig om jag själv skulle göra en abort skulle vara så mycket värre.
Jag är glad för varje dag som jag får känna den här lilla personen i min mage.
Jag kan väl få vara glad så länge det varar. O inte behöva känna att det skulle vara något fel i det. Jag är ändå mycket väl medveten om den lilla chansen som finns, men jag mår bäst av att vara positiv i den möjligaste mån det går.
Så har gärna de positiva läkarna som låter glada för allt som är bra än de som låter som om de är på en begravning O säger typ "jaa, hjärtat slår ju iaf" sen tittar de sorgset på en.
Medans de positiva säger: ååh här ser du hjärtat som slår så fint, lungorna O hjärnan ser toppen ut m.m.
Med andra ord så har liten det bra därinne i magen nu och vi puffar på varandra om dagarna.
(Vecka 20+0 , tre veckor sen vattenavgången)
Idag har jag varit på ännu en kontroll. Lika jobbigt innan varje gång. Försökte känns efter lite på magen så jag skulle slippa en del av oron, men hann knappt känna nåt som jag var säker på.
Jag fick samma fråga igen. Förklarade att jag har tänkt på alla möjliga utgångar men jag kan verkligen inte ändra mig. Denna gång verkade hon förstå lite mer.
Hon kändes mer positiv, som om hon skulle ha läst dessa inlägg!
Inget mer vatten vad jag vet, förutom att nu sa hon att "den har lite vatten här nere bara"
Innan har jag nog inte hört om något vatten alls. Hjärtat slår och den rörde på sig så vi såg. Jag såg även kissblåsan. Hon frågade om jag kände nå rörelser nu och verkade positivt överraskad att jag känt flera ggr.
Här kändes det nästan som att hon vände lite. Började prata mer om riskerna när bebisen tar sig förbi "överlevnadsgränsen"
Bebisen mår bra därinne nu och har det bra sa hon. Den verkar inte må dåligt på något sätt och den växer. Har växt "en vecka" på en veckas tid också enligt hennes förra mätning.
Så nu ska jag alltså till en specialist nästa vecka för att kolla igenom alla organ igen och utvecklingen. Nervöst.
Fortfarande blir man orolig ändå för minsta lilla man känner.
Drack precis vatten innan jag la mig. Nästan 1,5 liter. Fick gå på toaletten 3ggr på en halvtimme haha men nu ska det nog gå bra. Bebisen blev iaf väldigt livlig därinne nu för det hehe :)
Stort grattis!! Är glad för din skull :)
Vet hur det känns. Än idag är jag lycklig och blir tårögd över att jag valde livet till vår underbara flicka som läkaren ville ta bort. Hon är 15månader nu och mår bra :)