• Anonym (Trött...)

    Hur länge ska man kämpa???

    Har en bonus som jag kämpat med i snart 10 år...nu orkar jag inte mer. Inte min man heller.

    Respekten är lika med noll, bonusen utsätter våra barn för farligheter/säger dumma saker osv....

    Nu känner min man att det räcker. Det skylls på alla andra, så fort det blir en tillsägelse rings biomamman och det blir bråk, det sprids skitsnack om oss av biomamman och det gör ont...

    Bonusen har själv ingen insikt i att det h*n gör är fel verkar det som, det rycks på axlarna och sägs: jaha, jag klarar väl inte att vara med då. Osv osv....

    Jag orkar verkligen inte längre....min lust att komma överens är slut. Ska inte spela någon roll men bonusen har ADHD och det är sällan medicinerna tas i tid för biomamman servar med det. Jag har installerat appar och hjälpt till med larm (bonusen är 15) för att det måste börja tas ett eget ansvar men appar raderas och larm stängs av.

    Hur har ni det i era familjer?

  • Svar på tråden Hur länge ska man kämpa???
  • nevermind

    Anar att biomamman har skämt bort h*n..?

    Vad säger bup? Får ni hjälp där?

  • Anonym (Trött...)

    Hjälp och hjälp...pappan lyssnas inte på för att mamman skriker högre/ klämmer fram tårar.

    Mamman curlar friskt...

  • Långbenopluto

    Men vad är alternativet då? Att aldrig låta honom komma till er? Det är verkligen inte acceptabelt, man ska ALDRIG ge upp i ett barn, oavsett hur jobbigt det än är.

  • Anonym (Trött...)

    Jag har absolut ingen aning om vad alternativet är....det är därför jag skriver här. Jag känner helt ärligt inget behov av att ha bonus här. Mina barn är rädda, känner sig hotade, vågar inte alltid säga hur det känns eller vad som sägs...jag är som sagt sååå trött.

    Får ingen respons, ingen respekt....jag orkar liksom inte. Jag har egna saker som tar min ork...bonusen orkar jag inte ta. Jag har lämnat det.

    Jag tänker inte köra mig själv i botten och inte finnas där för mina barn i slutändan.

    Sen att biomamman faktiskt anser att problem här behöver hon inte bry sig i men vi ska ta hennes problem är ännu mer tröttsamt...

  • nevermind
    Anonym (Trött...) skrev 2017-03-19 16:15:31 följande:

    Hjälp och hjälp...pappan lyssnas inte på för att mamman skriker högre/ klämmer fram tårar.

    Mamman curlar friskt...


    Men gå till bup ensamma väl? Eller vad menar du?

    Vad ger pappan barnet för konsekvenser?
  • Anonym (Trött...)

    Konsekvenserna här är ingen mobil. Men det blir sen storbråk när biomamman får höra...bonusen är bara hos oss varannan helg, så konsekvenser är svårt. Det blir ju rätt ofta bråk på helgerna, mellan alla numera.

    Det börjar bli så påfrestande psykiskt för alla.

    BUP har min man vart hos men han tyckte mest dom tog upp vad mamma sa...Alltså i ord som: fast ***** sa att så är det inte utan såhär...osv osv. Min man poängterade att biomamman inte är hos oss så hon har ingen aning men det hjälpte inte så nu är BUP urkopplade.

  • nevermind
    Anonym (Trött...) skrev 2017-03-19 19:28:21 följande:

    Konsekvenserna här är ingen mobil. Men det blir sen storbråk när biomamman får höra...bonusen är bara hos oss varannan helg, så konsekvenser är svårt. Det blir ju rätt ofta bråk på helgerna, mellan alla numera.

    Det börjar bli så påfrestande psykiskt för alla.

    BUP har min man vart hos men han tyckte mest dom tog upp vad mamma sa...Alltså i ord som: fast ***** sa att så är det inte utan såhär...osv osv. Min man poängterade att biomamman inte är hos oss så hon har ingen aning men det hjälpte inte så nu är BUP urkopplade.


    Låt ungen skvallra för mamma då. Ni behöver väl inte prata med henne?
  • Anonym (Mamma till adhd son)

    Kontakta socialen för hjälp då. Biomamman lär vakna till då. Men visst, finns risker med det...

  • Anonym (a)

    En 15-åring kan gå på möten på BUP eller på ungdomshabiliteringen (om han är klar på BUP) och få adekvat hjälp utan att en vuxen är med. Dock behöver man ju be om det. Om 15-åringen vägrar gå dit är det svårt men han kanske vill det? Han behöver ju hjälp inför sitt vuxenliv. 
    Jag har en son med annan diagnos som snart är 17. Efter utredning på BUP formligen vägrade han gå med till habiliteringen. Ett år tog det innan han till slut gick med på att gå dit på ett samtal där de fick förklara mer för honom vad de gör där. Då tyckte han vissa saker de hjälper till med lät rätt intressanta trots allt och nu har han gått med på att han ska komma dit för att få hjälp med lite saker som kan förenkla hans vardag.

    Har ni kontakt med ungdomshabiliteringen? Ring annars dit (om ni är klara på BUP)

  • Anonym (Trött...)

    Svårt att utesluta mamman då hon kontaktar min man via sms med jämna mellanrum....tack för tipset med ungdomshabiliteringen ????????

Svar på tråden Hur länge ska man kämpa???