Har "förlåtit" min Bipolära fru, men nu misstänker jag att hon är otrogen igen..

Så länge hon inte har insikt och jobbar med sin sjukdom (genom rätt medicinering, ökade sjukdomskunskap och möjligtvis terapi/samtal på psykiatrin) så tror jag att det blir svårt för henne att sluta gamla dåliga mönster.

Min sjuksköterska på psykiatrin brukar jämföra bipoläritet med diabetes. En diabetiker får aldrig slarva med medicinering, måste förstå sin sjukdom och jobba med den kontinuerligt så att man slipper tråkigheter (fysiska men av diabetes, relationsmässiga, ekonomisk, osv men av bipoläritet).

Som bipolär i maniska skov saknar man helt gränssättning. Vilket gör att många bipolära drivs av lust och därmed startar otrohetsaffärer då de inte kan sätta någon moralisk gräns.

Så länge en bipolär människa inte har insikt i sin sjukdom kan de inte avstyra ett bipolärt skov, och väl inne i ett sådant skov är det för sent att få personen att tänka "klart".

Jag tycker själv inte att man som partner ska ta vilket skit som helst med en bipolär partner. Det är partnerns ansvar själv att sköta sin sjukdom. Man ska aldrig dalta med bipolära, en diagnos ska inte rättfärdiga ett beteende.

Jag har själv varit bipolär II i ca 15 år. Levt i sambo- och särborelationer (sambo ca 11 år som bipol, särbo som 3 år) under nästan hela den tiden. Innan jag fick rätt diagnos har jag gjort mycket konstigt, dock inte varit otrogen. En hel del saker har slitit på mina relationer.

Jag tycker att det är viktigt att min partner har stor kunskap i sjukdomen om vi ska leva ihop. Föreslår att om det finns möjlighet att man går en patientutbildning om bipolär sjukdom tillsammans (psyk i mitt landsting ger sådana utbildningar kanske inte finns i alla). Att man pratar öppet med sin partner om sin sjukdom, och att man tillsammans hittar strategier då skov är på gång. Det kräver också att man som bipolär är villig att jobba med sig själv, att medicinera (och ändra det som inte fungerar) och på så sätt försöka förstå hur ens sjukdom fungerar.

Bipolära kan inte bara gå till psyk, få en medicin och tro att de är botade. Men vad jag upplevt är det många bipolära som tror det.

Även om jag är bipolär så lever jag ett bra liv idag. Jag har lärt mig att stoppa mina skov i tid så jag inte hamnar i mani/depression, det gör jag genom ett Bea samarbete med personal på psykiatrin. Jag arbetar deltid och lever ett lugnt samboliv, och för första gången vågar jag skaffa barn (blir mamma i sommar), nu är jag så stabil. men det här varit en väldigt lång väg dit... men tror att alla bipolära kan komma dit.