Vad är mångkultur för dig?

Jag tror att problemet är att mångkulturförespråkare hoppas att mindre trevliga element hos andra kulturer ska dö ut av sig själva. Att de flesta automatiskt anpassar sig när de kommer till Sverige (kanske inte på en gång, men efter ett tag) och bara behåller det av ursprungskulturen som är positivt eller förenligt med våra lagar och normer.

Istället har det blivit tvärtom. Visst finns det många som anpassar sig och inte sticker ut nämnvärt. Men parallella samhällen har också börjat växa fram i vissa områden. Växande grupperingar håller sig för sig själva och / eller följer sina egna normer. Inte en chans att dessa skulle börja förespråka jämställdhet eller hbtq-tolerans bara för att majoritetssamhället säger att det är detta som gäller i Sverige.

På vissa punkter har det svenska samhället till och med fallit till föga för dessa strömningar. Två exempel är separata badtider för kvinnor på många badhus, samt att manlig könsstympning som tidigare var olagligt, gjordes lagligt 2001.

Men ja, det är väl detta som är det mångkulturella samhället... Men det var inte riktigt detta som förespråkarna hade tänkt sig eller hoppades på.

På ytan blandar vi oss till viss del och har alltid gjort. Svenskar äter utländsk mat och utlänningar äter svensk mat, detsamma gäller musik och dans mm. De flesta känner åtminstone någon med rötter i en annan kultur och olika kulturella strömningar påverkar varandra.

Däremot har vi sällan närmare eller djupare relationer med människor som står långt ifrån oss kulturellt och värderingsmässigt. Det är inte så konstigt och handlar inte om ursprung egentligen. Invandrare med västerländska värderingar umgås i högre grad med svenskar och vise versa. Samt har oftast lättare att integreras.

Men hade Texas-samhället anpassat sig efter oss? Hade de gjort eftergifter? Knappast.

Problemen i Sverige är att man i teorin säger att mångkultur inte betyder att vi ska acceptera vad som helst eller vrida klockan tillbaka, men i praktiken är det just detta som händer. I vissa områden har klockan redan vridits tillbaka, främst för kvinnor och hbtq-personer.

Jag har alltid haft vänner från olika delar av världen. Men de är antingen västerlänningar eller väldigt västpåverkade. Det handlar alltså inte om ursprung i sig, utan snarare om kultur, värderingar och livsstil.

Om jag ska lära känna en praktiserande muslimsk kvinna som bär slöja, är hemmafru och pratar dålig svenska, eller en nyanländ man från liknande kultur som kanske inte pratar svenska alls, krävs en aktiv handling från min sida. Det finns få naturliga mötesplatser. Språkbarriärer ska inte underskattas, inte heller kulturella barriärer.

Är jag intresserad av en sådan aktiv handling? Nej, inte tillräckligt för att ta tag i det. Jag har inget emot dessa människor. Men jag tror ärligt talat inte att jag har så mycket gemensamt med dem heller. Inte mer gemensamt än jag har med vissa svenskar som är väldigt olika mig och lever helt andra liv.

Inte konstigare än så.

Som sagt, det är inte så konstigt att man företrädesvis umgås med människor som har liknande livsstil, intressen och värderingar som man själv har.

I ditt fall: Jobb och studier (det är t ex vanligt att högutbildade umgås med andra högutbildade). Samt din hobby: ridning.

Sen kan ju dessa människor ändå ha olika ursprung.

Malmö är inte mer segregerat än övriga Sverige, även om Malmö (eventuellt) har större problem.

Och så länge det inte skadar andra, eller hur?