2,5-åring med selektiv mutism, bör vi kontakta BUP redan nu?

Behöver det vara ett problem ? Ditt barn pratar endast när han känner sig trygg. O han har ett otroligt stort ordförråd enligt dig. Jag tänker att det istället kan vara skönt för ditt barn att inte "måste" vara med andra där allt är så normalt o flyter på. Om pojkarna vill leka så låt dom leka. Kommunicera löser dom efter hand o istället öppnar det upp en ny möjlighet för ditt barn att slippa vara rädd för det okända. Han verkar ju redan känna till det "normala" men vill inte ta del i det då något är jobbigt för honom. Ge han tid låt han få vara i situationer där han vill kommunicera istället för att försätta han i situationer där han måste! Jag sj är adopterad o i mina pappren står det att det var något fel på mig då jag aldrig sa ett ird utan bara gjorde ljud. Dom trodde aldrig att jag skulle lära mig att prata. Men jag hade inga problem egentligen. Bara det att man var med om saker som fick en att inte tala. Så varje gång ditt barn försöker kommunicerar är det en vinst! Oavsett med vem han gör deted eller hur. Ni behöver inte förstå allt. Jag kunde tolka en som verkligen hade pratsvårigheter.. Fysiska. Där ingen av dem vuxna förstod någonting av vad han sa. Så ge det en chans. Kolla med riktiga ögon på pojken o låt han utvecklas än att få dras med stämplar för att formen inte passar den enskilda alltid. Men självklart tycker jaged att stöttning ifrån bup är en bra ide. Men bara sålänge ni väger sonens värde som tyngst än att ni börjar känna förtvivlan för att "formlerna" säger si lr så. Även att tro föör mycket på en passform kan resultera i att barnet blir hämmat då den känner av uppgivienhen ifrån de vuxna o då blir det inte kul.. O inte lättare när han blrjar se er som dom o inte som "vi" inom trygghetszonen.

Lycka till!!

Det var jag som skrev ovanstående. Missade att jg inte var anonym tidigare. Det är viktigt att man lyssnar på barnet och inte gör den till ett "problem" d va det jag menar med att det lätt kan gå fel med andra instanser också. Har haft med bup, social o polis o göra ang barnmisshandel på mig som yngre. O vill ändå erkänna att Bup har varit dom riktiga o ända änglarna jag mött bland dessa instanser. Jag skulle nog misstänka att någon i skolan har flippat på et sätt som har skrämt grabben då han verkar pratglad med er föräldrar. Men d är viktigt att man är uppmärksam, för d kan lika gärna vara ena föräldern som grannens föräldrar. Någon är det som befunnit sig med pojken i ett utsatt läge för honom. Iallafall enligt min egna erfarenheter. Men önskar er lycka till TS o ge pojken bara God men inte krävande kärlek o ta hjälp. Min adoptivmamma tog hjälp utav alla möjliga men vara utav dem som sa saker som hon gillade. Så det hjälpte inte ett skit. Bupp var dem ända som lyssnade på mig som barn men känner att d var en slump då jag mött så dåliga på alla andra håll med. Df jag uppmanar om at alltid väga pojken tyngst värdefull oavsett kontakt. Det ska nog gå bra. Sj sa jag ingenting mer än små ljud under flera flera år i min mindre barndom. Va rädda om Er