Min sambo tycker jag ger våra gemensamma barn förlite tid och förmycket till min dotter som jag är ensamvårdnadshavare för.
Jag tycker inte det är jättekonstigt att din sambo reagerar eller att de yngre syskonen ber om mer tid.
Jag förstår att du uppfattar "hästtiden" som positiv, dels mår din dotter bra av den, dels tycker du själv det är roligt att vara där. Jag inser att din dotters problem gör att det känns viktigt att underlätta för henne att må så bra som möjligt, och blir hon utagerande när hon mår dåligt underlättar hennes välmående också hemma.
Detta sagt är det väldigt mycket tid som du lägger på äldsta dotterns aktivitet. Eller er aktivitet, för eftersom hästar är ett intresse för dig också blir det även hobbytid för dig. Du beskriver tiden din sambo lägger på sina intressen. Vad jag kan se är det inte stort mer än vad du lägger i stallet (?). Jag förstår att du tänker på det som en aktivitet för dotterns välmående men fortfarande är det så att du är borta från övriga familjen. Hästtiden är uppenbarligen viktig för dig och du letar efter argument att ha kvar den. Kanske ska du bena ut vad som handlar om dottern och vad som är ditt eget behov och fundera utifrån det? Jag gissar att du inte lika självklart hade lagt ner så mycket tid på en aktivitet du vantrivdes med även om din dotter mått bra av den?
Personligen tycker jag faktiskt inte det är rimligt att lägga så mycket tid på egentid med ena barnet när det finns småsyskon, oavsett särskilda behov. Vad du beskriver att de andra får (bilskjutstid inräknad) kommer inte i närheten och det ser de givetvis. Din äldsta dotter har särskilda behov, ja, men de små bör inte därför lära sig att alltid komma i andra rummet. Argumentet att de är små och får sin tid sedan håller inte. Det är när de är små de har mest behov och glädje av tiden med föräldrarna, det behovet och intresset avtar vanligen när de växer. Och så små är de inte heller om de går i skolan. Min äldsta är t ex tolv och börjar bli alltmer ointresserad av att göra saker med mig, när jag föreslår något vill hon ofta hellre vara med kompisar, sitta vid datorn eller läsa. Om några år när du hoppas att den äldsta klarar sig mer självständigt är risken att småsyskonen inte längre är intresserade av att göra saker med dig OCH bär med sig upplevelsen att de ständigt nedprioriterats.
En annan sak är att du missköter din hälsa. Att vara vaken när du behöver sova t ex. Där behöver du sätta gränser, både för andra och dig själv. Inget VAB:ande eller barnaktiviteter på din sovtid. Du är inte "snäll", du förstör din hälsa. (Sådant gör säkert att återhämtningstiden i stallet känns viktigare för dig också.) Om du upplever att din sambo inte tar sin del av ansvar med hem och barn bör ni förstås prata igenom detta. Helt oavsett hästdiskussionen.